Diktsvit om ambivalenta känslor gav pris
Åbobon Lotta Palmgren vann första pris i årets Solveig von Schoultz-skrivtävling, och sällade sig till skaran prisbelönta poeter från staden. I sitt vinnarbidrag beskriver Palmgren en stad och ambivalenta känslor som föds av att ge sig i väg och komma tillbaka.
2018 blev Åbos år i Svenska folkskolans vänners (SFV) litterära tävlingar. I maj vann den Jakobstadsbördiga Åbobon Rosanna Fellman SFV:s Arvid Mörne-tävling för sin diktsvit Störd och på måndagen fick Lotta Palmgren, som också bor i Åbo, första pris i årets Solveig von Schoultztävling. I år gällde båda tävlingarna dikter, nästa år står noveller på tur.
Särskilt i Arvid Mörne-tävlingen som riktar sig till personer under 30 år har Åboborna klarat sig bra, i synnerhet de år tävlingen gällt dikter. De tre senaste vinnarna i diktkategorin har varit Åbopoeter. I Solveig von Schoultz-tävlingen är Lotta Palmgren däremot den första Åbobon som fått första pris i diktkategorin.
Palmgren säger att den svenskspråkiga poesin mår bra i Åbo och tillägger att Åbo svenska arbetarinstitut och Åbo Akademi har bidragit till att stadens poeter klarat sig bra i SFV:s tävlingar.
– Det finns många skrivkurser här i Åbo och flera av oss har gått den tvååriga författarutbildningen Litterärt skapande vid Centret för livslångt lärande vid ÅA och yrkeshögskolan Novia. Eller kanske det bara är en slump, säger Palmgren med ett skratt.
Estradpoesi och skivprojekt
Palmgren själv arbetar som genusforskare och universitetslärare vid Åbo Akademi, men hon är också en flitig diktare och estradpoet. Från hösten 2016 till våren 2017 upplevde den svenskspråkiga estradpoesin i Åbo ett litet uppsving när några litteraturvetare från ÅA skapade det återkommande evenemanget Poetry Pub, som var en öppen scen för poeter som ville uppträda inför publik.
Evenemanget har sedermera dött ut, åtminstone tillfälligt, men Palmgren har inte haft svårt att hitta ställen att uppträda på.
– På finskt håll finns det månatliga poesievenemang på pubar i Åbo, och där har jag uppträtt på både finska och svenska. Det har varit positiva reaktioner på mina svenskspråkiga uppträdanden och stämningen har varit välkomnande. Det har hänt att folk som jag inte känner har ringt mig efteråt och bett mig komma och uppträda, berättar Palmgren.
Palmgren har dessutom medverkat i skivprojektet Ääniä lännestä, som gick ut på att poeter från Åbo spelade in sina dikter till tonerna av ett improviserande jazzband. Skivan kom ut i maj men projektet fortsätter med sporadiska uppträdanden på olika evenemang.
Jag försöker beskriva känslan av att flytta från en stad och ha den med sig inom sig, men sedan märka att staden går framåt medan man själv är någon annanstans. Det blir en annan stad än den man bär med sig, och samtidigt är det bra att den går framåt.
Nostalgi och ambivalens
Juryn i årets Solveig von Schoultztävling beskriver Lotta Palmgrens vinnarbidrag som ”en stramt hållen diktsvit som på ett finurligt och säreget vis kombinerar tankar om inre och yttre landskap till en mångbottnad gestaltning som utmynnar i en stark kroppslig upplevelse av platsen”.
I diktsviten framträder å ena sidan en stad, å andra sidan känslor av glädje, nostalgi och kanske också vemod.
– Den handlar om ambivalenta känslor. Man kan samtidigt längta någonstans och försöka ta avstånd från det, och det är det jag försökt skriva ut, säger Palmgren.
– Jag försöker beskriva känslan av att flytta från en stad och ha den med sig inom sig, men sedan märka att staden går framåt medan man själv är någon annanstans. Det blir en annan stad än den man bär med sig, och samtidigt är det bra att den går framåt.
Temat är inte nytt för Palmgren, som läst upp dikter om en stad också på scen i Åbo. I den tvåspråkiga dikten Karis-Karjaa har hon beskrivit sin ursprungliga hemstad i Västnyland, som hon lämnade bakom sig för 19 år sedan.
Tidpunkten för Solveig von Schoultz-tävlingens seger bär på en viss symbolik för Palmgren. Hon berättar att hösten började med en liten men stor förändring.
– Vid månadsskiftet augusti-september hade jag bott exakt lika länge i Åbo och Karis. Jag flyttade från Karis till Åbo som 19-åring för att börja studera, och här har jag blivit.