Inget vinn-vinn för regeringen

Regeringen Sipilä och den samlade fackrörelsen går mot en ny konfrontation. Nu gäller det uppsägningar.

Förhållandet mellan regeringen Sipilä och fackrörelsen har aldrig varit konfliktfritt, senast hettade det till i februari då facken ordnade demonstrationer mot den så kallade aktiveringsmodellen.

Nu är det förslaget om att göra uppsägningarna lättare i företag med färre än tjugo anställda som kallar facken till barrikaderna.

I måndags beslöt fackcentralen FFC att man är redo för protester ifall regeringen inte avbryter beredningen av lagen. Det är de enskilda förbunden som själva beslutar vilka åtgärder som blir aktuella. Också bland andra hälsofacket Tehy som hör till STTK och lärarnas Akava-anslutna OAJ meddelar om proteståtgärder.

Av Finlands drygt 350 000 företag har över 90 procent färre än tjugo anställda, det betyder en tredjedel av alla företagsanställda. Om man räknar bort jordbruks-, fiskeri- och skogsföretagen, som inte brukar inkluderas i internationell och nationell företagsstatistik, handlar det om en femtedel av de anställda. Det är ingen obetydlig minoritet. Förenklingen går ut på att kriterierna för att säga upp en anställd skulle bli mindre strikta på de berörda företagen. Facken talar om godtycke och försämrat rättsskydd.

Men de nya kriterierna skulle inte upphäva principerna i grundlagen och i de internationella avtal som Finland har slutit. Uppsägningsgrunderna kan inte heller vara godtyckliga, bland annat skulle det fortfarande vara förbjudet att säga upp anställda för att de hör till facket.

Men det är ofrånkomligt att förändringen innebär att det fundamentalt viktiga anställningsskyddet tillämpas olika beroende på antalet anställda.

Avsikten med förslaget är att sänka anställningströskeln för små företag. Det utgår från antagandet att arbetsgivarna inte vågar anställa för att de är rädda för att inte bli av med en anställd som är olämplig för jobbet.

Men professor emeritus Niklas Bruun, som är specialist på arbetsmarknadslagstiftning, säger att det inte är speciellt svårt att säga upp anställda i Finland. Han menar att många företagare helt enkelt inte vet hur reglerna fungerar. I sitt ut- låtande om det aktuella förslaget varnar Bruun för att skapa uppfattningen att uppsägningsskyddet upphävs helt och hållet.

Bruuns kollega Seppo Koskinen framhåller att ny lagstiftning måste prövas i domstol innan det skapas en rättspraxis, den processen kan ta fem år.

Expertbedömningarna av de ekonomiska och sysselsättningsmässiga konsekvenserna av förändringen är blandade, mest positiva är Företagarna i Finland.

Om Seppo Koskinens bedömning är riktig dröjer det i varje fall åratal innan lagändringen har slagit igenom på arbetsmarknaden.

Om regeringen går vidare med lagförslaget i den här formen betyder det att den politiska hösten kommer att präglas av fackliga proteståtgärder som inverkar på många människors vardagsliv, FFC har sagt att demonstrationernas tid är förbi.

För regeringspartierna gäller det att avväga om förändringen verkligen är värd den här konfrontationen, som framför allt gagnar det starka fackföreningspartiet SDP.

Skulle förslaget ha fått ett övervägande positivt mottagande hade det politiska priset varit värt att betala.

Protesterna fokuseras knappast enbart på det aktuella förslaget, facket drar nog fram hela regeringens syndaregister.

En regering där SDP medverkar – eller är statsministerparti – kan dessutom återgå till den gamla lagen.

Men om förslaget nu dras tillbaka ser det ut som om regeringen böjer sig för yttre påtryckningar. Samtidigt är det svårt att se hur Centern, Samlingspartiet och De blå gagnas av att framhärda. Något vinnvinn är inte i sikte, snarare tvärtom.