Äger jag mors lägenhet tillsammans med hennes sambo?
Min mor dog i våras och jag är hennes enda barn. De sista femton åren sambodde hon med en man i en bostadslägenhet som de enligt köpebrevet ägde hälften var. Utöver lite besparingar ägde min mor endast denna andel i bostaden. Även om jag står på god fot med hennes sambo är det bekymmersamt när jag ärver hälften av den lägenhet där mannen vill bo kvar resten av sitt liv. Ett annat problem är att mannen har visat mig utdrag av vilka det framgår att han i praktiken ensam finansierade köpet av hela lägenheten. Vilken är min ställning i förhållande till mannen? De två hade inget testamente. Rådvill
Frågeställaren är den enda delägaren i moderns dödsbo, och hen blev genast efter bortgången ägare till moderns egendom, innefattande andelen i bostaden. Moderns sambo, härefter mannen, står utanför dödsboet. I bouppteckningsinstrumentet antecknas den avlidnas tillgångar och skulder, och med en kopia av handlingen kan frågeställaren hos husbolagets disponent låta registrera sin äganderätt till moderns andel i bostaden. Jag antar att det i boet finns såpass mycket kontanta medel att de förslår till betalningen av begravningen, bouppteckningen och de övriga utredningsskulderna.
Frågeställaren och mannen är alltså formellt jämbördiga ägare till bostaden. Då mannen vill bo kvar i bostaden kan frågeställaren – i teorin – kräva att han till marknadspris ska lösa in hennes andel av bostaden. Ytterst kan hon nämligen utverka att bostaden via en skiftesman säljs för gemensam räkning, varefter pengarna delas.
Gottgörelse för insatsen
Så långt varderas äganderätt. Ur frågeställarens synvinkel är kruxet att mannen en gång i tiden finansierade hela lägenheten. Detta påverkar inte ägarandelarna, men sannolikt utnyttjar han sin rätt enligt sambolagen att kräva gottgörelse av frågeställaren som arvtagare till modern: Mannen har nämligen genom sin insats för det gemensamma hushållet – då han placerade medel i moderns andel av bostaden – hjälpt henne att öka sin egendom. Då skulle en upplösning av det gemensamma hushållet enbart utifrån ägandeförhållandena leda till obehörig vinst för frågeställaren, på mannens bekostnad.
Mannen har rätt att låta utse en skiftesman som fattar beslut om gottgörelsens storlek. Risken finns i så fall att mannen får en gottgörelse som motsvarar hela hans penninginsats i moderns andel. Om vi frånser förändringar i bostadens värde under 15 år åläggs frågeställaren i så fall att till mannen som gottgörelse betala ett belopp som motsvarar värdet av hennes andel av bostaden.
Jag råder frågeställaren att låta en egen jurist bedöma situationen, i syftet att undvika en dyr tvist. Står det klart att mannen fullt ut kan kräva gottgörelse för sin finansiering, gäller det att försöka förhandla fram en uppgörelse i godo. Parterna har avtalsfrihet, och då frågeställaren står på god fot med mannen kan hon försöka utverka denna lösning: Mannen får som gottgörelse bo kvar i bostaden på livstid, varefter frågeställaren kan sälja sin halva.
Fallet visar vilka oväntade konsekvenser som senare kan uppstå om delägarnas finansieringsinsatser inte alls motsvaras av deras ägarandelar i egendomen.
”Att mannen en gång i tiden finansierade hela lägenheten påverkar inte ägarandelarna, men sannolikt utnyttjar han sin rätt enligt sambolagen att kräva gottgörelse av frågeställaren.”