Tölöbandet Peelas debut bådar gott för framtiden
JAZZ
Peela
Layers (Egen utgåva)
Gruppen Peela bildades för ett par år sedan av tre unga musiker på Tölö gymnasiums musiklinje. Senare har bandet expanderat och nu bildar de cirka 20-åriga musikerna en sextett. Gitarristen Johannes Granroth leder bandet och står för nästan all musik på debutskivan Layers.
Det är fråga om fusionsjazz med progg och funk som tydliga ingredienser – musik som kallades för popjazz på 70-talet. Skivan låter häpnadsväckande levande, med tanke på att inspelningsmetoden är från 80-talet, då till och med jazz spelades in instrument för instrument skilt. Här är metoden kanske en ekonomisk fråga. Men med sina neo-soulinfluenser är Peela inte bara retro.
Bandet har spelat live en hel del, fjorton spelningar i huvudstadsregionen (bland annat på April Jazz, Tavastia och Tenho) detta år är inte illa för ett jazzband som spelar egen musik.
Layers är en bra debut som bådar gott för framtiden. Det är exakt spelat, men lyckligtvis inte så polerat som ofta i denna subgenre av jazz. Sami Leponiemis saxofon till- för ofta nödvändig grovkornighet i klangen.
Duolåten Sleepless med Granroth och basisten Antti Ahoniemi ger ett avbrott i beatrytmerna. Maja Mannila, som spelar klaviaturer, sjunger fint både med ord och utan på bland annat Miles Apart. Johan Dahlbos fräscha trumning med bland annat broken beats gläder i samma stycke, liksom i Almost Too Late.
Fatet med ordlös sång unisont med gitarren för en stund tankarna till Canterburyskolans progg, men mera kommer Pat Metheny i åtanke.
Skivans slagverkare Jani Lehtioksa studerar numera utomlands men den nya slagverkaren Mikko Antila spelar även vibrafon, vilket kan vara ett bra tillägg till den ganska elektriska ljudbilden.