Satsa på integrering på svenska

FLYKTINGAR Som pensionerad lärare vet jag att det är lätt att sätta visioner på pränt, betydligt svårare att se till att de förverkligas. Det här är något som gäller allt från regeringsoch partiprogram till minsta lilla arbetsgemenskap. Mycket tid och energi sätts ner på att utforma högtravande strategier och mål, men alltför ofta rinner det hela ut i sanden på grund av ovidkommande inblandning eller mänskliga tillkortakommanden. Därför känns det så fint när man ibland stöter på hur visioner och verklighet möts i en lycklig samordning, något som hänt mig under det senaste året.

Jag har på nära håll fått följa med hur två unga irakiska bröder, som efter tortyr och förföljelse tvingats lämna sitt hemland och sett sin familj utplånad, till sin lycka blev antagna till Axxells kockutbildning i Karis. De hade arbetat som kockar i Bagdad då deras tillvaro plötsligt och brutalt slogs i spillror. Vad har utbildningen betytt för dem?

I Axxells program läser jag: ”Vi är genuint intresserade av våra studerande och vårt arbete. Vi tar hänsyn till ekologisk, ekonomisk, social och kulturell hållbarhet. Vi respekterar alla oberoende av kön, sexuell läggning, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionsnedsättning eller av någon annan orsak som gäller hens person.”

Om positiv människosyn skriver Axxell: ”Vi utgår från att alla kan lära sig och utvecklas. Vi verkar aktivt för att stärka självkänslan och främja välmåendet. Vi stöder och handleder varandra till att finna meningsfullhet i tillvaron, att ta ansvar och att göra goda val. Vi tillåter misslyckanden och ger varandra nya chanser.”

Det är fina ord och målsättningar, men liksom överallt hänger det på de människor som skall förverkliga det hela. Axxells kocklinje har haft lyckan att engagera en chef som inte nöjer sig med att skriva ner högtsträvande målsättningar utan ser till att de förverkligas i den mån han ges möjlighet att bestämma. ”Han är den bästa boss vi någonsin mött”, säger mina unga irakier. Och själv kan jag efter att ha följt med deras utveckling se hur han påverkat inte bara deras yrkesutveckling utan också gett dem trygghet, glädje och självkänsla. Det gäller också språket.

När de kom till Finland och småningom fick möjlighet att inleda sina studier talade de arabiska och dålig engelska.

Det har talats mycket om integrering på svenska och det är något vi skulle ha all anledning att satsa på om vi önskar få se isflaket växa i stället för tvärtom.

Det sågs lyckligtvis inte som något hinder vid antagningen. I kockskolan har deras engelska blivit betydligt bättre, men också deras svenska har utvecklats förvånande snabbt trots att de ännu inte vågar använda den i den grad de skulle kunna. Båda säger sig ”älska svenska språket”.

Det har talats mycket om integrering på svenska och det är något vi skulle ha all anledning att satsa på om vi, för att använda en gammal liknelse, önskar få se isflaket växa i stället för tvärtom. Det jag har kunnat iaktta när jag följt med hur det går till vid Axxells kocklinje vågar jag påstå att skulle vara något att ta efter inom många finlandssvenska yrkesutbildningar och institutioner.

Låt oss på finlandssvenskt håll inse att vi måste vårda oss om våra skickliga lärare och ta vara på alla goda krafter. Låt oss ge dem så fria händer som bara är möjligt så att de kommer åt att visa vad de förmår. Och låt inte onödiga byråkratiska regler och bestämmelser hindra dem från att förverkliga sina visioner.