Export är nyckeln till framgång för det finländska jordbruket

JORDBRUK Sommarens hetta och torka har påmint oss om den finska matproduktionens betydelse och dess skörhet. För lantbrukarna samt deras försörjning har hettan varit särskilt betungande, ställvis katastrofal. Prognoserna pekar på att årets skörd blir 2000-talets minsta. Dessvärre orsakade redan förra sommarens regniga väderförhållanden att många bönder färdigt hade det svårt. I vårt land har jordbrukets produktivitet överlag hållits på en svag nivå redan en längre tid.

För att åtgärda detta beslöt sig regeringen i budgetförhandlingarna för drygt två veckor sedan att rikta nya medel för att trygga den finska livsmedelsproduktionen. Stödåtgärderna uppgår till nästan 87 miljoner euro såväl i år som nästa år. Förslaget innehåller till exempel en förhöjning av det nationella stödet för husdjur norr om linjen Villmanstrand–Tammerfors–Björneborg, och ett stöd för växtodling och djurskötsel söder om samma linje. Vi beslöt att rikta sex miljoner euro till kompensationsersättningar utöver de 21,5 miljoner euro som redan riktats till samma ändamål.

Dessutom kommer jordbrukets energiskatter att återbetalas med förhöjt belopp på 20 miljoner euro. I början av nästa år kommer regeringen att ge ett förslag om statsborgen för jordbruksverksamhet. Med stöd av tidigare beredning har regeringen även beslutat att tillsätta en livsmedelsombudsman, något som lantbruksproducenterna velat i flera år. Ytterligare beslöts att skatten på försäkringspremier inte uppbärs 2019–2027 för sådana försäkringsplaner som gäller skördeförlust eller skador orsakade av växtsjukdomar.

Regeringens strävanden syns även i EU-politiken. I en nära framtid kommer det att förhandlas om den nästa mångåriga budgetramen för EU. I samband med de förhandlingarna kommer EU:s jordbrukspolitik att omförhandlas. Målet är varken mer eller mindre än att underlätta de finländska lantbruksproducenternas dagliga liv. Jordoch skogsbruksminister Jari Leppä (C) har en unik möjlighet att bevisa sitt kunnande under denna förhandlingsprocess.

Enligt de senaste opinionsmätningarna är majoriteten av finländarna villiga att stödja det finska jordbruket mer än i dag för att trygga den finska livsmedelsproduktionen. Detta visar hur högt finländarna värdesätter den inhemska livsmedelsproduktionen längs hela produktionskedjan, från betesmark och åker till matbutiken.

Vi måste dock inse att de olika stöden inte kan lösa grundproblemet, alltså den låga lönsamheten.

Om de finländska producenterna skulle få ett grepp om ens 2 procent av den kinesiska grisköttsmarknaden skulle det ha en märkbar inverkan på hela landets jordbruk.

Stöd på stöd är inte en hållbar lösning i det långa loppet vare sig för producenterna eller för statskassan. Vi måste helt enkelt få bättre betalt för det vi producerar. Lösningen till grundproblemet ligger enligt min mening i världsmarknaderna, där man kan få bättre betalt för livsmedel av hög kvalitet.

Det finns otaliga goda exempel. Finland producerar redan en fjärdedel av världens kummin, som samtidigt är en av de mest lönsamma jordbruksväxterna i landet. Ett annat gott exempel är griskött, som har börjat exporteras till Kina där konsumtionen av griskött är dryga 50 miljoner ton per år. Om de finländska producenterna skulle få ett grepp om ens 2 procent av den kinesiska grisköttsmarknaden skulle det ha en märkbar inverkan på hela landets jordbruk.

Flera områden i världen lider av brist på rent vatten, ren luft och ren jordmån. Den finska maten är ren, hälsosam och trygg att äta. Därför är jag helt övertygad om att våra jordbruksprodukter har utmärkta möjligheter att klara sig i den internationella tävlan. Vårt jobb på Arkadiabacken är att stöda våra lantbrukare i dessa strävanden.