Insatserna höjs i handelskriget

Tullkriget mellan USA och Kina trappas upp. Men konflikten kan handla om mera än handel.

Handelskriget mellan USA och Kina har stadigt eskalerat, med högre tullar och flere produkter. Parallellt med tariffhöjningarna har Kina och USA förhandlat för att avvärja nya upptrappningar, men samtalen har inte lett någon vart. En ny förhandlingsrunda uppges i alla fall vara planerad innan följande förhöjning verkställs.

I augusti exporterade Kina varor för 44,4 miljarder dollar till USA, men importen var ”bara” värd 13,3 miljarder.

Den här obalansen är en av de viktigaste orsakerna till att Donald Trump har inlett serien av tariffhöjningar. Men USA vill också komma åt orättvisor i den kinesiska handelspolitiken, bland annat anklagas Kina för att inte respektera immateriella rättigheter och för att subventionera sina egna företag.

Kina är också mycket restriktivt med att tillåta utländska företag att verka i landet, för att få operera måste de fungera som samföretag tillsammans med kinesiska ägare.

På den här punkten får USA stöd av många andra länder, bland annat EU, som också hotas av höjda tullar. Efter ett möte med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i juli beslöt Trump i alla fall att lägga hotet mot EU på is.

Höjda importtullar riktade mot Kina slår tillbaka mot USA. I dagens tillverkningsindustri är komponentkedjorna globala, omkring 60 procent av exporten till USA produceras av icke-kinesiska företag, en stor del av dem är amerikanska. De lägger de högre tullarna på konsumentpriset.

Det blir alltså de amerikanska konsumenterna som drabbas av tullarna, inte Kina. Det här märktes genast när de första tariffhöjningarna genomfördes. Den 20-procentiga tullen på kinesiskt tillverkade tvättmaskiner gjorde att priserna i den amerikanska detaljhandeln höjdes med drygt 16 procent.

På längre sikt har ett eskalerande handelskrig mellan två av världens ekonomiska stormakter i alla fall allvarliga följder för hela världshandeln, och inte minst för exportberoende länder som Finland. Världsbanken varnade i juni för att ett fullskaligt handelskrig kan leda till en chock som kan jämföras med finanskraschen för tio år se- dan, världshandeln kunde minska med nästan tio procent.

Kina har hittills kalkylerat med att man kan komma till rätta med handelskonflikten. Men enligt Financial Times håller det på att växa fram ett samarbete mellan USA, EU och Japan som Kina måste ta på allvar.

Visserligen hotas både EU och Japan av USA:s nyprotektionistiska handelspolitik, men de tre ekonomiska stormakterna har samtidigt ett gemensamt intresse att motarbeta osund konkurrens i form av bland annat statsstöd och orättvisa villkor. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström säger rent ut att Kina är en stor syndare i det här avseendet.

Enligt FT gav Jean-Claude Juncker samma budskap under sitt besök i Peking i juli.

Kina som kan analysera de stora strategiska linjerna ser det gryende samförståndet som ett försök att stävja landets globala inflytande.

Enligt samma analys skulle den enda överenskommelse med Kina som Donald Trump kunde vara beredd att acceptera innebära en fundamental förändring av Kinas centralstyrda ekonomi. Men det skulle vara en allvarlig försvagning av kommunistpartiets maktställning.

Om det inte blir någon överenskommelse skulle de höga tullarna ändå på längre sikt försvaga Kinas roll i den globala tillverkningskedjan.

Trumps impulsiva och inkonsekventa framträdanden och retorik kan dölja det faktum att han, eller hans rådgivare, har identifierat Kina som en strategisk konkurrent till USA, och börjar vidta motåtgärder.

Då handlar det inte bara om en handelspolitisk kraftmätning, utan om globalt ekonomiskt och politiskt inflytande. Trappas konflikten upp på den nivån hotar den samtidigt president Xi Jinpings mål att göra Kina till en världsledande supermakt.