Tillbaka till framtiden i Salmings fotspår
Påeldad av en klasskamp till hockeyrivalitet var Kiruna i fornstora dagar Sveriges ledande plantskola. I en tid av omvälvningar i den nordliga gruvmetropolen väcker återkomsten av en av landets mest anrika föreningar starka känslor. Åsikterna går isär om
”Sveriges hetaste souvenirer!” är lockropet från Kirunas AIF:s styrelsemedlem Mats Sidmalm då ett digert utbud av svartgula supporterprylar erbjuds inne i Lombia ishall. För tre år sedan ägde Börje Salmings moderklubb inte ens en puck. Den 17:e september spelar de derby mot Kiruna IF i Hockeyettan Norra efter en rask marsch uppåt i seriesystemet som fått hockeytemperaturen att stiga i Sveriges nordligaste kommun.
Rivaliteten mellan arbetarlaget Kiruna AIF och tjänstemännens IFK Kiruna kulminerade på 1970-talet när AIF blev första lag från Norrbotten att spela i högsta serien. När Sverige vann VM-guld 1987 hade fyra i truppen Kiruna AIF som moderklubb. Då hade talangutvecklingen och klubbkassorna sinat så till en grad att klubbarna tvingades gå ihop och spela samman i det som i dag är Kiruna IF.
När det nu 30 år senare vankas hockeyfeber är det i ett Kiruna med stora omvälvningar. Tre kilometer öster från den nuvarande centrumkärnan öppnades förra månaden det nya cylinderformade stadshuset Kristallen. Det är det första fullbordade projektet i den stadsomvandling där Kirunas nya centrum växer fram på grund av järnmalmsgruvans expansion.
Inuti Lombia ishall är det i stället nostalgin som är framtidstron. AIFanhängarna önskar återskapa en svunnen storhetstid trots att rivalerna IFK Kiruna inte längre finns kvar.
– Det är inte partipolitiskt i dag. Men de gamla IFK:arna finns ju kvar i Kiruna IF. De pratar om oss som sekt och att vi är gammalmodiga, men det är inte många som tänker på att en vecka innan Kiruna AIF startade sin verksamhet var hockeyintresset iskallt i Kiruna. Nu pratas det hockey igen i Kiruna som på 1970- och 80-talet, säger Mats Sidmalm.
En trappa upp i Lombias ishall är Kirunas IF:s Thomas Jatko föga entusiastisk över att Kiruna AIF flyttat in. Med AIF som moderklubb är leder han numera Kiruna IF:s styrelse.
– Trots att jag själv verkar i Kiruna IF anser jag att AIF är den mest anrika föreningen vi har haft i norra Norrland. Men det här är nya AIF som rustar upp. Man talar inte hockey, man pratar fientlighet och arbetare mot tjänstemän. De försöker bygga upp klasskampen och hatet igen. Skulle du tycka det var ok att vrida klockan tillbaka till 1970- och 80-talet med allt vad det innebär?
2014 bröt Kiruna IF ny mark med ett acceptansprojekt som ville bryta rådande machoideal. Medierna jublade och Kiruna IF deltog i Stockholm Pride iklädda sina regnbågsfärgade matchtröjor. På hemmaplan drog sig sponsorer ur samarbetet och Kiruna AIF återuppstod. Hade AIF:s återkomst möjligtvis något att göra med vad som då skedde inom Kiruna IF?
– Jo, så kan det nog vara. Det var ett väldans mediadrev och vi hade glömt att förklara vad vi ville åstadkomma. Internt och inom kommunen ville vi köra i gång att du ska få vara med oavsett hårfärg, kön eller hudfärg. I stället drog tidningarna i gång en tävling om vilken klubb som skulle vara först och mest hbtq-vänlig och det är ju inte det som
var viktigt. Med vår budget och organisation klarade vi inte av det, säger Jatko.
I takt med att Kiruna IF lyfte hbtq-frågan fick samtidigt Kiruna AIF snabbt fart under skridskorna. Debutmatchen i division 3 Norra hösten 2015 drog utsålda läktare inför 1 300 åskådare och marchen uppåt hade inletts. 800 dök upp för första J18 matchen klubbarna emellan och tvekampen om herraväldet i staden oroar Kiruna IF.
– De som jobbar i AIF tror på sin sak, men vi tror oss veta vad som kommer att hända när vi särar på ekonomin. Vi har inte tillräckligt mycket människor eller spelare för två ishockeylag i Kiruna. Organisatoriskt kommer vi inte att klara av det om inte LKAB (gruvbolaget) går in med mer pengar och jag är väldigt orolig att vi degraderar oss kvalitetsmässigt vilket kan vara otroligt svårt att ta sig tillbaka från.
Genom årens lopp har Kiruna varit populärt för finska spelare. Både Ari-Pekka Selin och Hannu Aravirta har spelat i AIF och så sent som 2014–2015 fanns fyra finska spelare i Kiruna IF. I dag är enbart backen Joni Liljeblad kvar. Efter 21 matcher med Kärpät säsongen 2010–2011 skrev han på för Kiruna IF och är nu inne på sin åttonde säsong i klubben.
– Hockeyn är i fokus, men acceptansprojektet finns med oss i ryggraden. Vi pratar med jämna mellanrum om hur vi ska bete oss som lag och förening, säger Liljeblad som inte lägger någon större vikt på stadsrivalen AIF:s framfart inför den eldiga säsongspremiären som infaller på hans 29-årsdag.
– Det pratas lite mer hockey, men vi kommer att vinna derbyt då vi är det bättre laget, spår Liljeblad som siktar på fortsatt kval mot Allsvenskan. En målsättning som Kiruna AIF tror sig ha bäst förutsättningar till att en dag nå i en stad där de anser sig ha 70 procent av stödet.
– Resan har gått väldigt fort. Denna säsong ska vi ha ett lag bakom oss. Men vi jobbar efter en treårsplan och bygga upp något från grunden. Vi har något stort på gång, säger Sidmalm.
❞ Det är inte många som tänker på att en vecka innan Kiruna AIF startade sin verksamhet var hockeyintresset iskallt i Kiruna. Nu pratas det hockey igen i Kiruna som på 1970och 80-talet.
Mats Sidmalm
Styrelsemedlem i Kiruna AIF