Elevernas kondition varierar allt mer
För några decennier sedan var det inte så stor skillnad på eleverna då det gällde kondition. Nu är utmaningarna större. – Det är mer polariserat. En del av eleverna kan vara toppidrottare medan andra inte rör på sig alls, säger gymnastikläraren Sebastian
Sebastian Häggblom har arbetat som gymnastiklärare och rektor i en lång rad skolor under hela sitt yrkesliv, och hoppar fortfarande in vid behov. Han hann bli pensionerad precis innan de så kallade Move-testerna infördes i den grundläggande utbildningen 2016. Nu har flera kommuner lagt mätningarna på is sedan en elev i en skola i Esbo avbröt ett av testerna i förra veckan och avled kort därefter.
I Move ingår ett flertal tester som mäter bland annat uthållighet, rörlighet och muskelstyrka, och det var under det så kallade Beep-testet som mäter uthållighet som eleven blev dålig och avbröt.
Men testat har man alltid gjort, också före Move. På samma sätt som man mäter kunskapsnivån i matematik eller språk går det att mäta den fysiska kapacitetens olika delområden, säger Häggblom – sedan är det en annan fråga vad man vill lägga för betoning på vitsord och betyg.
– Visst har vi testat på olika sätt, till exempel uthålligheten genom Cooper-testet. Men då är det viktigt att betona att man inte ska göra ett absolut maxtest, utan hitta en egen jämn fart och bygga upp en hastighet som man tycker att man klarar av.
Häggblom har inte upplevt att någon mått dåligt av att ta i för mycket.
– Tvärt om har jag upplevt att testerna kunnat ruska om framför allt dem som varit i dåligt skick. Det har kunnat stimulera och motivera eleverna till att få bättre kondition, säger han.
Det är också så som meningen med Move-testen formuleras av Ut- bildningsstyrelsen: ”Avsikten med systemet är att uppmuntra till eget ansvarstagande för att upprätthålla den fysiska funktionsförmågan”, står det.
Intresset viktigast, inte bedömningen
Å andra sidan finns det inte någon automatik i det heller. Häggblom förstår dem som tycker att gymnastik egentligen inte är ett ämne som kräver någon bedömning – det viktiga är att få eleverna intresserade av att röra på sig.
– Samtidigt som livet på många sätt har blivit lättare är det också större risk att man försoffar sig. Förr var man tvungen att röra på sig då ved skulle huggas, vatten bäras och man ofta gick, skidade eller cyklade långa sträckor.
I början av arbetskarriären var det ännu inte så stor skillnad på elevernas kondition, berättar Häggblom.
– Men nu har det blivit allt mer utmanande. Med den sista klassen jag hade var det jätteknepigt då en del av klassen var på landslagsnivå medan en del inte alls ville röra på sig och behövde olika stödfunktioner för att komma i gång.
Tiopoängsfrågan är hur man motiverar dem som behöver motivationen mest.
– Jag har en känsla av att de som är sportiga och håller på med olika grenar gillar tester och bedömning, de vill bli sedda och få bra betyg, medan många av dem som inte sportar nog inte gillar testen och struntar i bedömningen.
Det gäller också att anpassa testen vid behov – alla ska inte behöva springa Cooper-testet.
– Det finns ju tusen sätt att stimulera och motivera med till exempel spel, dans, musik, lekar i grupp ... det finns en mängd sätt att aktivera människor och få dem att röra på sig.