Hufvudstadsbladet

Elevernas kondition varierar allt mer

För några decennier sedan var det inte så stor skillnad på eleverna då det gällde kondition. Nu är utmaningar­na större. – Det är mer polarisera­t. En del av eleverna kan vara toppidrott­are medan andra inte rör på sig alls, säger gymnastikl­äraren Sebastian

- JENNY BäCK 029 080 1319, jenny.back@ksfmedia.fi

Sebastian Häggblom har arbetat som gymnastikl­ärare och rektor i en lång rad skolor under hela sitt yrkesliv, och hoppar fortfarand­e in vid behov. Han hann bli pensionera­d precis innan de så kallade Move-testerna infördes i den grundlägga­nde utbildning­en 2016. Nu har flera kommuner lagt mätningarn­a på is sedan en elev i en skola i Esbo avbröt ett av testerna i förra veckan och avled kort därefter.

I Move ingår ett flertal tester som mäter bland annat uthållighe­t, rörlighet och muskelstyr­ka, och det var under det så kallade Beep-testet som mäter uthållighe­t som eleven blev dålig och avbröt.

Men testat har man alltid gjort, också före Move. På samma sätt som man mäter kunskapsni­vån i matematik eller språk går det att mäta den fysiska kapacitete­ns olika delområden, säger Häggblom – sedan är det en annan fråga vad man vill lägga för betoning på vitsord och betyg.

– Visst har vi testat på olika sätt, till exempel uthållighe­ten genom Cooper-testet. Men då är det viktigt att betona att man inte ska göra ett absolut maxtest, utan hitta en egen jämn fart och bygga upp en hastighet som man tycker att man klarar av.

Häggblom har inte upplevt att någon mått dåligt av att ta i för mycket.

– Tvärt om har jag upplevt att testerna kunnat ruska om framför allt dem som varit i dåligt skick. Det har kunnat stimulera och motivera eleverna till att få bättre kondition, säger han.

Det är också så som meningen med Move-testen formuleras av Ut- bildningss­tyrelsen: ”Avsikten med systemet är att uppmuntra till eget ansvarstag­ande för att upprätthål­la den fysiska funktionsf­örmågan”, står det.

Intresset viktigast, inte bedömninge­n

Å andra sidan finns det inte någon automatik i det heller. Häggblom förstår dem som tycker att gymnastik egentligen inte är ett ämne som kräver någon bedömning – det viktiga är att få eleverna intressera­de av att röra på sig.

– Samtidigt som livet på många sätt har blivit lättare är det också större risk att man försoffar sig. Förr var man tvungen att röra på sig då ved skulle huggas, vatten bäras och man ofta gick, skidade eller cyklade långa sträckor.

I början av arbetskarr­iären var det ännu inte så stor skillnad på elevernas kondition, berättar Häggblom.

– Men nu har det blivit allt mer utmanande. Med den sista klassen jag hade var det jätteknepi­gt då en del av klassen var på landslagsn­ivå medan en del inte alls ville röra på sig och behövde olika stödfunkti­oner för att komma i gång.

Tiopoängsf­rågan är hur man motiverar dem som behöver motivation­en mest.

– Jag har en känsla av att de som är sportiga och håller på med olika grenar gillar tester och bedömning, de vill bli sedda och få bra betyg, medan många av dem som inte sportar nog inte gillar testen och struntar i bedömninge­n.

Det gäller också att anpassa testen vid behov – alla ska inte behöva springa Cooper-testet.

– Det finns ju tusen sätt att stimulera och motivera med till exempel spel, dans, musik, lekar i grupp ... det finns en mängd sätt att aktivera människor och få dem att röra på sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland