Ungdomen farlig tid – för husen

Glaspalatset och Tennispalatset har fått nytt liv. Andra hus ger upp redan efter några decennier.

Med nya konstmuseet Amos Rex går Glaspalatset i Helsingfors in i sitt nionde decennium. Det som en gång byggdes som en tillfällig byggnad kommer att överleva sitt första sekel. Troligtvis överlever funkisbyggnaden också sitt andra århundrade. När en byggnad väl har kommit i gång ska det mycket till för att stoppa den.

Grannen Tennispalatset, jämngammal med Glaspalatset, hotades av rivning redan på 1950-talet. Som genom ett under överlevde byggnaden till våra dagar som tenniscentrum, bilaffär och varuhus. Sedan biograferna och stadens museer tog över i slutet av 1990-talet har byggnaden levt ett aktivt liv och har många decennier eller till och med sekel framför sig.

Husen vid Kanalkajen vid Skatuddens norra strand byggdes främst som lagerbyggnader mellan åren 1860 och 1910. Magasinsbyggnaderna var en central del av hamnen i området. I dag rymmer de bland annat restauranger och användningen har växlat genom åren. Byggnaderna byggdes kanske för att lagra tobak och betong men under decennierna efter starten har de anpassat sig till nya förhållanden.

HBL skrev i juni om jugendvillan i Ånäs i Vanda som nu ska bli förnämt boende efter att först ha varit hem för kommande presidenten Lauri Kristian Relander och sedan, efter lång tid i Skogsforskningsinstitutets besittning, nyligen auktionerades ut. Huset som är byggt 1908 restaureras och delas upp i sex lägenheter. Också den Relanderska villan har potential att överleva i århundraden.

Innan antibiotikan och den moderna sjukvården var barndomen och den tidiga ungdomen människans farligaste tid. Många hann aldrig bli vuxna.

Byggnader lever också farligt i början innan de etablerat sig. Allra farligast lever de byggnader som inte åldras värdigt. Det beror ofta på att de är så uselt byggda.

Många offentliga byggnader har gjort sitt när man upptäcker problem med konstruktionerna och byggmaterialen. Men också privata bostadshus rivs redan under de första invånarnas tid. Det har fallet varit exempelvis med flervåningshus i Jakobacka i Helsingfors eller i Dickursby i Vanda.

Då handlar det ändå om rätt lyckligt lottade husägare, en slags tur i oturen. Husen har haft såpass fördelaktigt läge att det har varit lönsamt att ersätta det gamla huset med ett nytt. Sämre är det för dem vars skraltiga hus ligger avsides.

Ett hus värde i pengar bestäms av vad andra ser för värde i det, vad någon på marknaden är redo att betala för att ta över det. Det värde som den första köparen ser i byggnaden när husgrunden läggs har kanske inte någon relevans när huset ska säljas följande gång.

På småhusmarknaden i Helsingforsregionen vittnar mäklare om hur hus som är byggda på 1960- och 1970-talet är svårsålda för tillfället. Köparna är misstänksamma: Kommer de här husen att överleva sina första decennier eller inte? Misstänksamheten kan kännas överdriven men frågan är om den egentligen framför allt är realistisk.

2010-talet har varit nybyggenas decennium i Helsingforsregionen. Det är för tidigt att säga om de nya bostadshusen byggts så att de överlever sitt första sekel eller om de gjort sitt redan 2040– 2050. Har 2010-talets hus det som Glaspalatset och den Relanderska villan haft, förmågan att anpassa sig och överleva?