Det finns järn för Vuohijoki
Efter EM-succén siktar Anni Vuohijoki på framgångar i OS i Tokyo. Först: VM i Turkmenistan.
Skivstången dunsar i golvet med en skräll. Anni Vuohijoki pustar tungt.
– Det är den här snuvan – jag får inte ens luft ordentligt, säger hon.
Det borde inte vara tungt. Vuohijoki gör ryck med 75 kilo. Inte i närheten av hennes finska rekord 94 kilo.
– Det är en helt annan värld i tävling. Min inledningsvikt brukar vara samma som min bästa träningsvikt, säger Vuohijoki.
Olympisk läkarduo
EM-bronsmedaljören är ungefär en timme försenad till träningspasset i Brunakärr. Orsaken: en operation drog ut på tiden. Vuohijoki studerar medicin och gör praktik på sjukhuset Orton i närheten.
– Vi var två OS-deltagare som närvarade, då ortoped, ex-brottaren Tuomo Karila utförde operationen. Händer säkert inte varje dag, säger Vuohijoki medan hon sätter i sig en banan.
Gäller att optimera insulinnivåerna för träning, förklarar Vuohijoki, och ber i följande andetag om ursäkt för att hon inte kan tala så folk förstår. Innan hon konstaterar att det inte gick som i Strömsö den här gången.
Trendig sport
Sedan: samma uppvärmningsrutiner som alltid. Alltid betyder alltid. Fungerande vanor är inte till för att brytas.
– Hela dagen blev förstörd i Frankrike när det gick upp för oss att hotellet inte serverar frukost, säger Vuohijoki.
Det strömmar till folk i gymmet under en sen eftermiddag. Vuohijoki ser ut att vara bekant med alla. Majoriteten är kvinnor.
– Oroa er inte. Det kommer snart fler män, säger Vuohijoki.
Det hänger inga speglar längs med väggarna. Ingen bakgrundsmusik. Bara stön och flämtningar och skivstänger som dunsar i golvet. Ingen som gör bicepsvändningar. Bara rå styrka.
– Tyngdlyftning är lite trendigt. Crossfitboomen har hjälpt och numera vet man mera om hur nyttigt det är med viktträning.
Storfångst i EM
Vuohijoki följer med blicken då Katariina Uusitupa lyfter skivstången över huvudet och fäller den i golvet med en duns. Själv undrar jag hur ofta det händer att någon får en 25 kilos vikt på tårna.
– Armbågarna under skivstången. Luta inte för långt framåt, instruerar Vuohijoki.
Karoliina Lundahl var den senaste blåvita EM-medaljören, 2001 före Vuohijokis succé. I EM i Bukarest tog Finland en riktig storslam, med Vuohijokis (viktklass 63 kilo) och Meri Ilmarinens (viktklass 75 kilo) dubbla brons. Framgångarna har också gett sporten ett lyft i Finland.
– För ett par år sedan fanns här bara en skivstång för kvinnor. Nu finns det sex sådana, säger Vuohijoki.
Bakgrund i friidrott
Vuohijoki greppar skivstången, lyfter den med en blixtsnabb rörelse ovan sitt huvud, sänker den igen till knähöjd, innan hon upprepar rörelsen med skrämmande explosivitet. Tyngdlyftning handlar inte bara om att vara stark.
– Folk förväxlar ofta tyngdlyftning med styrkelyft, säger Vuohijoki medan hon hämtar andan.
Före sin tyngdlyftningskarriär lyfte Vuohijoki bland annat EM-guld i styrkelyft, som består av bänkpress och knäböj. Både tyngdlyftning och styrkelyft involverar skivstänger, men ungefär där tar likheterna slut.
– Tyngdlyftning handlar om hur snabbt man kan producera maximal styrka. Man har ungefär två sekunder tid att lyfta skivstången. Styrkelyft handlar om maximal styrka, säger Vuohijoki, som har ett förflutet som friidrottare och häcklöpare.
”Vill vara tuff”
I EM i våras inledde hon med 89 kilo och lyfte det dåvarande finska rekordet 91 kilo i ryck. Totalt satte hon det nya finska rekordet 203 kilo. Det räckte alltså till dubbla EMbrons.
– Lättare skulle det vara att inleda med en vikt som är kiva. Men det är ingen vits. Jag vill inte vara kiva. Jag vill vara kova.
En förklaring ifall du inte är insatt: i tyngdlyftning är det tre försök som gäller. Tre i ryck. Tre i stöt. Ingen nåd. Efter ett försök måste man lägga till minst ett kilo, oavsett om man klarat eller inte. Gäller att känna till sin dagsform. Så var börjar du i VM i november? – Vet inte. Mika berättar en vecka före, säger Vuohijoki och nickar mot tränaren Mika Tiainen som med stoiskt lugn följer träningssessionen.
I stöt blev det 112 kilo i första försöket i EM i Budapest. Senare under våren lyfte Vuohijoki sitt nya rekord 118 kilo. Hon förbättrade också sitt finska rekord i ryck till 94 kilo i en annan tävling.
– Av någon anledning har både ryck och stöt aldrig lyckats för mig i samma tävling, säger hon.
– I ryck gäller det att vara avslappnad. I stöt är det bra att vara lite spänd.
Rekorden har ändå förbättrats i snabb takt. För ett år sedan lyfte Vuohijoki 90 kilo i stöt i EM och 114 kilo i ryck i NM.
– Den starkaste vinner inte alltid i tyngdlyftning. Det är till stor del mentalt. Tekniken är viktig.
Äventyrar inte äktenskapet
I slutet av förra året gifte sig Vuohijoki med tyngdlyftaren Sami Raappana, numera Sami Köngäs. Det har sina sidor.
– Mika ser till att vi aldrig har maximal styrka under samma dag. Det skulle kunna leda till familjegräl, säger Vuohijoki med ett tonfall som får en att undra om hon kan slå sönder en betongvägg med en brödkavle.
Viktträningen utgör dock bara en liten del av den totala träningsvolymen. En stor del av träningen består av rörlighetsträning och aerob träning, cykling och löpning. I praktiken är fyrtio procent av träningen tyngdlyftning, sextio procent annat. Totalt blir det 35–40 timmar träning per vecka.
– För varje timme av tung träning krävs det lika mycket annan träning.
Saknar utmaningar
I det här skedet undrar du kanske hur Vuohijoki har tid med att träna 40 timmar i veckan och studera till läkare. Hon är redan utbildad till diplomingenjör, så det är inte som att hon verkligen behöver ett nytt yrke.
– Livet är till för att lära sig nya saker. Jag gillar utmaningar, säger Vuohijoki och tillägger att studierna än så länge har gått i precis samma takt som för kurskamraterna.
– Jag vill ha att göra med människor och hjälpa dem. Det går inte som diplomingenjör.
Kval för OS
I OS i Rio de Janeiro 2016 var Vuohijoki tia. Kvalificeringen för OS i Tokyo börjar från och med VM i Turkmenistan i november. VM och EM ger mera poäng än övriga internationella tävlingar, så de är extra viktiga. Det finns inte längre några nationsplatser, utan alla OS-biljetter är personliga.
– Vi måste tävla ganska ofta, minst sex gånger utomlands. En orsak är att internationella tyngdlyftningsförbundet vill att också de som bor i länder med sämre antidopningssystem blir testade mer än en gång per år, säger Vuohijoki.
Kamp mot dopning
Den internationella spelplanen har blivit utjämnad efter att det internationella tyngdlyftningsförbundet klämt till de länder där det förekommit mycket dopning. Ryssland, Armenien, Turkiet, Moldavien, Ukraina, Vitryssland och Azerbajdzjan var avstängda från EM i Bukarest.
– Förut kunde resultaten i de ka- zakstanska mästerskapen vara så tuffa att inte ens de finska männen skulle haft en chans. Nu börjar de vara normala, säger Vuohijoki.
– Jag fick besök av dopningstestarna senast i måndags, precis då jag skulle titta på tians nyheter. I Finland är man på hugget.
Rum för förbättring
Det är ändå en lång väg till medaljnivån i OS. Men så länge Vuohijokis utveckling fortsätter i samma takt kommer hon åtminstone närmare en topplacering.
– Många av de bästa, västeuropeiska tyngdlyftarna är över trettio. EM-bronsen har inte förändrat någonting i mitt liv, men jag är kanske mer avslappnad än förut, säger Vuohijoki.
– Det går alltid att utveckla sig själv i tyngdlyftning. Mera elasticitet, bättre teknik, mera styrka. Järnet tar aldrig slut,
Tyngdlyftning är lite trendigt. Crossfitboomen har hjälpt och numera vet man mera om hur nyttigt det är med viktträning.
Tyngdlyftning handlar om hur snabbt man kan producera maximal styrka. Man har ungefär två sekunder tid att lyfta skivstången. Styrkelyft handlar om maximal styrka. Anni Vuohijoki