Olyckskorparna hade fel om Narva
Narva förutspåddes bli nästa oroshärd mellan Europa och Ryssland efter att Ryssland annekterade Krim, men domedagsprofetiorna kom på skam. I dag satsar Estland stort på landets tredje största stad Narva där nästan hela befolkningen
är ryskspråkig. Engagemanget är ett sätt att signalera att statsmakten bryr sig om Narva och dess invånare. För att höja Narvas status försöker man locka turister att upptäcka den strategiskt betydelsefulla staden mellan öst och väst. Drömmen är att Narva år 2024 ska kunna titulera sig europeisk kulturhuvudstad.
Sedan Estland återigen blev självständigt har Narva fört en tynande tillvaro med grannen Ryssland på bara en armlängds avstånd. I och med kriget i östra Ukraina fick omvärlden och estniska staten upp ögonen för den bortglömda staden. Nu ska den bli populär turistort och kulturhuvudstad.
– Det smärtar mig att säga det: regeringen och Estland glömde bort Narva och nordöstra Estland i 25 års tid. Men nu öppnas nya möjligheter också för estländare här i Narva. Därför är vi här. Vårt budskap är att det här är en estnisk stad med estniska medborgare.
Beskedet kommer från Irene Käosaar, sedan ett år tillbaka direktör för Estlands integrationsstiftelse som vid årsskiftet kommer att flytta från Tallinn till den nordöstra gränsstaden.
HBL träffar Käosaar över en kaffe i Narvas högre lärosäte, Narva College. Den statligt finansierade integrationsstiftelsen använder största delen av sina pengar till att ordna vuxenkurser i estniska och snart öppnar man ett nytt språkcenter i staden, Estniska huset, där det ska ordnas klubbar, kaféverksamhet och kur ser i estniska. Avsikten är att Narvas nästan uteslutande ryskspråkiga invånare sakta men säkert ska lära sig tillräckligt med estniska för att klara sig på landets enda officiella språk vilket till exempel är en förutsättning för att få estniskt medborgarskap.
Intresset för Narva och Narvaborna är ingen tillfällighet. Närheten till ryska gränsen, säkerhetspolitiska skäl och det faktum att en överväldigande majoritet av invånarna har ryska som modersmål och följaktligen tyr sig till ryska nyhetsmedier, finns givetvis i bakgrunden då Estland nu på flera sätt markerar att man bryr sig om invånarna i Narva.
Här kan tredje världskriget bryta ut, eller Narva is next – Narva är nästa, skrek rubrikerna i internationella nyhetsmedier efter att Ryssland annekterade Krim och kriget i östra Ukraina bröt ut. Och när Natos för re generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen för ett par år sedan varnade att Putin kan komma att uppvigla till en konflikt i antingen Estland eller Lettland där det finns betydande ryska minoriteter, blev staden något av ett vallfärdsmål för amerikanska och europeiska journalister som kom för att inspektera platsen som pekades ut som nästa krigshärd.
Sönderbombad barockstad
Innan mötet med Irene Käosaar bekantar sig HBL med Narva dit vi har rest med tåg från Tallinn. Av det som en gång var en magnifik barockstad finns nästan ingenting kvar bortsett från den gamla medeltida fästningen vid gränsfloden mot Ryssland, rådhuset vid torget i centrum och två 1600talshus, varav det ena står ödsligt övergivet. Efter andra världs kriget stod ruinerna av det gamla sönderbombade Narva kvar, men under Stalintiden på 1950talet rensades de sista spåren av den gamla hansastadens historiska förflutna bort och i stället byggdes enkla grå tegelstenshus av den typ som var vanlig i Sovjetunionen.
Under historiens gång har den medeltida staden Narva haft flera herrar: danskar, tyskar, svenskar och ryssar. Efter den sovjetiska ockupationen under andra världskriget förändrades stadens demografiska struktur radikalt i och med att den estniska befolkningen ersattes med ryskspråkiga sovjetmedborgare som flyttade och förflyttades till Narva. Av stadens 56 000 invånare har över 80 procent i dag ryska som modersmål. Ungefär hälften av Narvaborna är estniska medborgare och har följaktligen blivit godkända i det språktest som krävs för få estniskt pass. Knappt 40 procent av invånarna är ryska medborgare och cirka 8 000 Narvabor är ingendera, alltså statslösa. En del är det på grund av att de inte kan estniska tillräckligt bra för att klara språkprovet, andra väljer det grå främlingspasset eftersom det är ett behändigt sätt att resa mellan Ryssland och Estland utan visum.
”Separata skolor ett problem”
Irene Käosaar berättar hur man försöker få fler ryskspråkiga barn att
Jag var bland annat i Finland och studerade hur barn lärde sig svenska genom språkbad. Finländska experter spelade en viktig roll då vi utvecklade vårt språkbadsprogram.
Irene Käosaar Direktör för Estlands integrationsstiftelse
lära sig estniska i skolan. På andra håll i landet har det blivit vanligare att ryska barn går i estniska skolklasser, men i Narva där det knappt bor några invånare som talar estniska, går det inte att integrera de ryska barnen på estniska. Käosaar var tidigare hög tjänsteman vid utbildningsministeriet och dessförinnan utvecklade hon estnisk språkbadsundervisning för ryska barn.
– Jag var bland annat i Finland och studerade hur barn lärde sig svenska genom språkbad. Finländska experter spelade en viktig roll då vi utvecklade vårt språkbadsprogram.
Separata skolor för ryska och estniska barn innebär enligt Käosaar att barnen förutom att de lär sig olika språk, växer upp i två helt olika kulturer med allt vad det innebär.
– Vi ser i dag att separata skolor ökar klyftan mellan språkgrupperna, barnen fostras i olika sätt att tänka och leva och det är ett problem. Om barnen går i samma skola får de samma umgängeskrets och nätverk vilket är bra både för samhället och med tanke på arbetsmarknaden.
I dag går en femtedel av Estlands grundskoleelever i någon av landets 70 ryska skolor. Drygt hälften av de ryska skolorna erbjuder språkbad i estniska och enligt Käosaar är avsikten att allt fler ryska skolor ska ge språkbadsundervisning. Bland de ryskspråkiga föräldrarna accepterar en del att fler skolbarn ska undervisas på estniska. Andra är inte lika förtjusta.
– Ändå skulle jag säga att de ryskspråkiga nu är redo att ta steget fullt ut och låta barnen gå i skola på estniska. Men för de estnisktalande familjerna på andra håll i landet är situationen ny. Många är rädda vad som ska hända med det estniska språket då det kommer barn i klassen som har ett annat modersmål.
Lärarna i de ryska skolorna gillar inte alls planerna på att utöka estniskan på bekostnad av ryskan.
– Eleverna är redo för förändringar, men tyvärr gäller det inte för lärarkåren och det är ett stort problem. I dag finns det 2 000 ryskspråkiga lärare i Estland som inte kan estniska tillräckligt bra för att kunna undervisa.
Samtidigt som HBL besöker Narva håller Estlands president Kersti Kaljulaid på att avsluta en ett par veckors visit i staden och det är bara en tidsfråga innan hon igen senare i höst temporärt ska flytta sitt kansli till Narva. Presidentbesöken är ett sätt att signalera att statsmakten bryr sig om staden och är en påminnelse om att presidenten heter Kaljulaid och inte något annat vilket man kanske kan få för sig om man som många Narvabor nästan uteslutande tittar på rysk Kremlinfluerad tv.
Lojaliteten under lupp
Under ytan finns förstås den känsliga frågan om den ryska minoritetens lojalitet. Enligt den senaste utredningen från Estlands försvarsministerium stöder nästan 90 procent av den estnisktalande befolkningen att landet är med i Nato medan bara 32 procent av de ryskspråkiga i Estland tycker lika. Dock visar enkäten att ju bättre integrerad en ryskspråkig person är i det estniska samhället och ju bättre hen kan estniska, desto positivare är uppfattningen om Nato. Inställningen korrelerar föga överraskande med om personen tittar på rysk tv – de som gör det är mer kritiska.
Även försvarsviljan skiljer sig åt mellan språkgrupperna visar enkäten.
Av de estnisktalande männen i åldern 15–34 år är 78 procent redo att rycka ut och försvara landet ifall av ett väpnat angrepp. Bland de ryskspråkiga yngre männen är siffran klart lägre. Av dem säger 51 procent att de skulle försvara Estland vid en väpnad attack.
– Visst kan det hända att många stöder Putin, men frågar du folk var de vill bo är svaret entydigt: på den här sidan gränsen eftersom levnadsstandarden är klart högre och människor kan se det med sina egna ögon, säger hotelldirektören Igor Baranov som för ett par år sedan flyttade från S:t Petersburg och driver det fashionabla spahotellet Meresuu i kurorten Narva-Jõesuu 14 kilometer nordväst om Narva.
Baranov hoppas i likhet med många andra affärsmän i det nordöstra landskapet Ida-Virumaa att det offentliga Estlands satsningar på regionen ska bära frukt.
Nu ska Narva bli hippt
Ett annat listigt drag i försöken att höja Narvas status var då president Kaljulaid i vintras gjorde en tydlig markering och släpade med sig Finlands och Sveriges ambassadörer till Narva när staden tillkännagav att den tävlar om att bli europeisk kulturhuvudstad 2024.
Rivalen, universitetsstaden Tartu som också kämpar om den åtråvärda titeln har åtminstone hittills fått klara sig med mindre uttalad draghjälp.
Narvas relativt nya stadsarkitekt, eldsjälen Ivan Sergejev hör till dem som lobbar hårt för att Narva ska dra det längre strået i kulturhuvudstadstävlingen. I kampanjen används sloganen Narva is Next, som dels syftar på att Narva ska bli nästa kulturvallfärdsmål, dels är en subtil pik mot de olycksbådande säkerhetspolitiska nyhetsrubrikerna efter Krimannekteringen.
Sergejev som är född och uppvuxen i Narva har studerat i Tallinn och USA och jobbat på den legendariske nederländske arkitekten och Harvardprofessorn Rem Koolhas New York-kontor. Då Sergejev för två år sedan återvände till sin barndomsstad hade han inte besökt Narva på flera år.
Ivan Sergejev är en skicklig talare och han låter mycket övertygande då han lägger ut texten om hur han ska blåsa liv i Narva och lyckas med konststycket att göra staden populär, för att inte säga trendig, vilket är en utmaning i en stad med en ogynnsam demografi; en åldrande befolkning där ungdomarna flyttar till Tallinn, eller utomlands för att studera och aldrig återvänder. De senaste åren har Narvas invånartal stadigt sjunkit med tusen personer per år och Narva har framför allt fått publicitet via negativa nyheter om sociala problem, kriminalitet och hög arbetslöshet.
– Om Narva upplevs som tråkig går det inte att förändra det med arkitektur. Förstås kan du måla om en grå husvägg i en klatschig kulör,
Jag vill att människor i Narva ska bli stolta över sin hemstad och intresserade av den. Det lyckas inte om folk från barnsben uppfostras till att tro att de måste flytta bort då de blir vuxna.
Ivan Sergejev
Stadsarkitekt i Narva
men för att uppnå önskat resultat krävs andra metoder. Jag vill att människor i Narva ska bli stolta över sin hemstad och intresserade av den. Det lyckas inte om folk från barnsben uppfostras till att tro att de måste flytta bort då de blir vuxna, säger Sergejev.
Sergejev försöker nu skapa en grogrund för gräsrotsaktivism och få Narvaborna att engagera sig i sina hemkvarter. Första trevande försöket var då han precis hade tillträtt som stadsarkitekt och ordnade en bilfri dag med förebild i hippa storstäder.
– Jag fixade sponsorer och ordnade med parkeringsförbud så att vi skulle kunna ordna streetparty utanför stadshuset. Det dök upp ungefär fem personer.
Men Sergejev lät sig inte nedslås utan har fortsatt experimentera. Till exempel det här veckoslutet ordnas musik och kulturfestivalen Station Narva med gästande artister från Estland, Europa och Ryssland. Festivalen ordnas på ett av Narvas landmärken, det enorma fabriksområdet Kreenholm som under 1800talets senare hälft försåg Tsarryssland med bomullstyger. Efter att Estland ockuperades kom fabriken att ha hela Sovjetunionen som marknadsområde. I 160 år har Kreenholm tronat vid Narvafloden som en stad i staden och under dess glansdagar fick 12 000 personer sitt levebröd av att jobba i någon av de åtskilliga fabriksbyggnaderna som utoch invändigt påminner om fotografier från industrialismens barndom. Ett jobb här innebar en livslång trygghet och en gemenskap som stegvis gick förlorad efter Sovjetunionens fall och Borås Wäfveri köpte anläggningen. Småningom lades verksamheten ner då det inte gick att hålla samma prisnivå som i Asien.
I dag står de enorma fabriksbyggnaderna tomma och planen är att successivt stöpa om området med hjälp av kulturevenemang. Förhoppningen är att först fylla fabrikerna med artister och konstnärer och sedan på sikt bygga om en del av byggnaderna till bostäder, hotell eller kontor, vilket givetvis skulle förutsätta att den negativa befolkningsutvecklingen vänder.
Alla inte övertygade
Sergej Ivanov är övertygande då han på perfekt amerikansk engelska målar upp en ljus framtid för Narva som nästa Manchester eller Bilbao. Men 30åriga utflyttade juristen Ana Lacht från Tallinn som är och hälsar på i sin barndomsstad låter sig inte duperas av hajpen och är tveksam om satsningarna kommer att bära frukt.
– Den främsta orsaken till att folk flyttar bort är att här varken finns pengar eller jobb. Hade det funnits arbetsplatser skulle folk flytta tillbaka.
Betydligt mer optimistisk är Vladislav Prima, Narvabo sedan 1968 med undantag för en längre parentes i New York i början av 2000talet. Där försörjde han sig som taxichaufför och fotograf.
– Det finns mindre putinism på den här sidan floden och större frihet. På andra sidan stjäl Putin folks pensioner och skapar en personkult kring sig, säger Prima.
Vladislav Prima berättar glatt hur han har träffat presidenten under hennes Narvabesök dagen innan. Stolt överräckte han henne ett av sina fotografier över Narvafloden med den medeltida fästningen Herrmannsborg med Estlands flagga på ena sidan och Ivangorods fästning med den ryska trikoloren på motsatta stranden där mörka åskmoln symboliskt hopar sig.
Vladislav Prima insisterar på att få överräcka samma fotografi till HBL:s utsända och säger med ett brett leende:
– Estland har all anledning att lära sig av Finland hur man ska handskas med sin granne. Leve Mannerheim!