Mors dag i Valley Ford
Rummet på Jenner Inn, vid mynningen till Russian River, är helt ok, bortsett från att gardinstången ramlar ner på bordet med en smäll. Dessbättre utan att krossa min dator, för den är kvar i Grankulla. Därmed har jag ingen möjlighet att skicka morsdagshälsningar hem. Min tillfälliga prepaid-telefon vägrar samarbeta. Allt värdshuset kan bjuda på är en kontinental frukost, därefter avfärd i kyligt gråväder.
Som för det mesta längs Highway 1 är vägen en utmaning i högsta pytonklass. Guideboken jag använder uppmanar cyklister att se upp för långsamma bilister. Som en förlängning meddelar en trafikskylt att cyklister har rätt att använda hela körbanan. Det kan behövas, söder om Bodega Bay följer en rad långa sluttningar, där cykeln lätt hamnar i sken. Mellan Gleason och Schoolhouse Beach har Moder natur skapat gott om lodräta stup, ibland bara ett par fot från den av människor skapade vägen. Stränga skyltar avråder från havsbad, på grund av sleeper waves och rip currents.
❞ Valley Ford är en byhåla, där bor 147 personer. Fler än så förefaller ändå att ha klämt in sig i hotellets restaurang, för att fira mors dag, om inte den kommande nattens befruktningsceremonier.
Så småningom vänder vägen in mot land. Vid ettiden stannar jag cykeln utanför Valley Ford Hotel. Valley Ford är en byhåla, där bor 147 personer. Fler än så förefaller ändå att ha klämt in sig i hotellets restaurang, för att fira mors dag, om inte den kommande nattens befruktningsceremonier. Idel unga vuxna, inte ett barn syns till. I vimlet studsar värdinnan Shona omkring, med blossande kinder.
– Jag tar hand om dig så fort jag får en minut ledig. Och så klart får du låna min dator.
Minuterna tickar i väg. Jag slår mig i slang med ett yngre par, som väntar på ett ledigt bord, en svartskäggig kille och hans rundnätta fru. Fidel och Rachelle. Själv är jag Karl, sedan 1956 mitt amerikanska namn. Medan vi väntar berättar jag om mina eskapader på landsvägen, sen får de sitt bord. Jag blir kvar, men om ett ögonblick är Fidel tillbaka.
– Min fru och jag vill bjuda dig på morsdagslunch, om det passar?
Tusen tack! Jag väljer laxsallad med dipp och en krabba, stor som Rhode Island. Matsalen bågnar av människor, oljudet är bedövande. På Fidels läppar läser jag om hans vurm för brottning och gamla dollargrin. Rachelles leende kunde ha smält isberget som sänkte Titanic. De har kommit hit i sin flotta Chevrolet Nova från San Leandro nära San Francisco, för att fira modern till deras son. Fidel så klart, liksom farfar. Tre generationer. Medan oväsendet stegras till ett dån. Mors dag i Valley Ford, två etapper före slutmålet för min långa färd.