Soppan puttrar för tiggare
I tio år har Diakonissanstalten jobbat med romer som kommer från Rumänien och Bulgarien. Nu vill man ge dem verktyg att skapa en bättre framtid åt sig själva. Korta jobb är bättre än att skramla i en pappersmugg med slantar.
I tio år har Diakonissanstalten jobbat för att förbättra de östeuropeiska tiggarnas situation i Helsingfors. Delia Manea (bilden) berättar att många av dem varken kan läsa eller skriva. Här värmer hon upp soppa i dagcentret Hirundos nya lokal på Tavastvägen i Sörnäskurvan.
– Vi lagar soppa som de känner igen hemifrån. De är inte alltid pigga på att prova på nya smaker, så det gäller att vara finurlig när man serverar en ny soppa, säger hon.
Florin Mihai, 40, och Meda Mihai, 41, har slagit sig ned vid ett bord. Inne på dagcentret Hirundos nya lokal vid Sörnäskurvan är det varmt och torrt. Natten tillbragte det äkta paret i en park. På frågan om det var kallt nickar de till svar. Florin stiger upp från bordet och hämtar en kasse som innehåller en keps och två filtar. Dem virade paret Mihai runt sig i natt.
– Min fru hade svårt att sova i natt, hon känner sig sjuk, säger Florin Mihai via dagcentrets tolk Borislav Borisov.
Mihai frågar efter adressen till Diakonissanstaltens nödinkvartering.
– Vi kommer att öppna den snart, säger Mika Paasolainen, som är chef för serviceområdet på Diakonissanstalten.
Nödinkvarteringen med 200 bäddar, som i höst kommer att finnas på en och samma adress i Alphyddan, har ordnats i någon form varje vinter sedan 2009.
– Som mest hade vi 178 personer på plats på samma gång i fjol. Vi låter ingen stanna kvar utomhus, säger Paasolainen.
Just nu rör det sig under tusen tiggare i Helsingfors. Ingen vet det exakta antalet, eftersom Hirundo inte registrerar sina besökare. Under vintersäsongen brukar antalet minska till kring 300 personer.
Ända sedan förra veckans måndag, då Hirundo slog upp dörrarna i Sörnäskurvan, har centret haft ungefär 60 klienter om dagen. I Östra centrum hade man mellan 80 och 100 besökare varje dag.
– Alla har kanske inte hittat det nya stället ännu. Nästan alla som kommer till oss vill, utöver att tvätta kläder, duscha eller äta, också be om hjälp. Det kan till exempel vara frågor om hur man får läkarvård, säger Paasolainen.
I akuta fall uppmanas klienterna vända sig till Fiskehamnens central för hälsa och välbefinnande. Där finns också vård för invandrare och östeuropeiska romer. Utanför öppettiderna är det jouren på Haartmanska sjukhuset som gäller. På tisdagar kan man få vård på Global Clinic.
– De östeuropeiska romerna har rätt till akut hälsovård.
Ett alternativ
Det har nu gått tio år sedan de första östeuropeiska romerna dök upp med pappersmuggar i staden. Tiggeriet är ett element som inte försvunnit ur stadsbilden. Mika Paasolainens mål är att allt färre östeuropeiska romer tigger.
– Vi vill jobba med individen. Vi försöker utveckla verksamheten så att klienterna deltar mer. Vi vill komma bort från tanken på att de är mottagare av tjänster som vi producerar. Vi hoppas kunna se till att så många som möjligt kan sysselsättas. De behöver få färdigheter så att de har ett alternativ till att tigga.
På Hirundo handlar det inte enbart om att hitta jobb till klienterna.
– Vi vill också främja deras välbefinnande och deltagande genom att handleda, stödja och puffa dem i en riktning där de lär sig färdigheter som det finska språket, matlagning, städning, får en upplevelse av att vara viktig, får information om att jobba i Finland och lär sig att ta hand om sin egen hälsa.
En sak de rumänska och bulgariska tiggarna kan göra är att sälja magasinet Iso Numero. Ett annat är att ingå i en jobbpool för korta städ och matlagningsjobb. Den har Diakonissanstalten koordinerat tillsammans med Emmaus sedan i fjol. Hittills har sjutton personer fått jobb via poolen. Av dem jobbar mellan tre och fyra personer varje vecka med att exempelvis städa privatpersoners hem.
– Vi försöker öka antalet jobb som bjuds ut via poolen, säger Paasolainen.
Mariana Dinou, 43, har fått en sex månaders anställning hos Hirundo. Det här är precis den typ av verksamhet som Diakonissanstalten vill se mera av, det vill säga att Hirundo drivs tillsammans med klienterna. Dinou är vad man kallar för en erfarenhetsexpert. Innan hon kom till Finland tiggde hon i Jönköping i Sverige tillsammans med sin äldsta son.
– Det värsta med att tigga är risken för att vad som helst kan hända dig, speciellt som kvinna, säger hon.
I Sverige drabbades Dinou av en infarkt, och fick av ambulanspersonen höra att hon borde åka hem till Rumänien där hon får bättre vård. – Jag kände mig utstött. Nu ger hon information åt tiggare på gatan och lär ut saker på dagcentret. På Hirundo får klienterna tillreda mat och använda tvättmaskin. En del östeuropeiska romer kommer från mycket enkla förhållanden; man kanske är van att tillreda sin mat över öppen eld eller är inte bekant med en tvättmaskin. Även kryddburkarna i skåpet kan te sig som ett mysterium för den som inte kan läsa. Många av klienterna är analfabeter.
– När jag gör det här jobbet utvecklas jag, jag känner att jag är någon, att jag är en viktig person för dem. Jag är tacksam över att få hjälpa andra.
Hemma i Rumänien finns en sjuklig make, fyra barn och sju barnbarn.
– Jag har en regel, och det är att alla barnbarn ska gå i skola. Jag vill inte att de ska ha samma erfarenhet som jag, säger Dinou
”Vill bara leva”
På spisen i Hirundos kök puttrar ciorbă, en vegetarisk soppa gjord på rumänskt sätt. Varje dag bjuds det på något varmt att dricka och på soppa på dagcentret. Dagens soppa består av rester efter ett Emmausevenemang i helgen.
– Vi lagar soppa som de känner igen hemifrån. De är inte alltid pigga på att prova på nya smaker, säger projektarbetaren Delia Manea.
Hon berättar att ett av de små projekt som Hirundo jobbar med är att låta klienterna uttrycka sig i bild. Man får låna en kamera och knäppa bilder på platser som påminner om hemma, eller som gör en glad eller ledsen.
Budi Gusttáv, 35, har kommit helt ensam till Helsingfors. Torra nätter sover han i en park, är det regnigt försöker han söka skydd på Järnvägsstationen, men blir utjagad av säkerhetsvakterna.
– Jag har inte sovit så bra de senaste femton nätterna.
Han har varit här en månad och säger att han letar efter ett jobb. Till exempel inom bygg eller städbranschen. Men vad som helst går egentligen bra. – Jag vill bara leva. Han hoppas på att det ska ordnas en finsk eller engelskkurs via dagcentret. Själv har han nätt och jämnt gått ut femte klass. Han skulle gärna gå ut gymnasiet.
Frågar man Mariana Dinou om det finns kriminella ligor som kontrollerar de östeuropeiska romerna i Finland så svarar hon bestämt nej.
– Det finns inget organiserat. Men det gör det i Sverige, där du kan hyra en plats där du tigger, säger hon.
Tolken Borislav Borisov säger att uppfattningen om att det finns en gangster som tiggarna måste ge sina pengar till inte stämmer. De flesta som reser har inte råd att betala för sin plats i en bil som kör norrut. Därför måste de tigga ihop sina pengar för att kunna betala tillbaka summan, menar han.
– Därifrån kommer myten om att det finns en kriminell chef, säger Borisov.
När jag gör det här jobbet utvecklas jag, jag känner att jag är någon, att jag är en viktig person för dem. Jag är tacksam över att få hjälpa andra. Mariana Dinou