Början på slutet för Merkel?

Så här försvann en rejäl bit av Angela Merkels maktbas och förbundskanslern har ytterligare försvagats.

Angela Merkels fjärde regering kom inte till under lyckliga stjärnor.

Efter de utdragna regeringsförhandlingarna mellan kristdemokraternas CDU och socialdemokratiska SPD för drygt ett år sedan har Merkel 4:an bokstavligen gått från kris till kris.

Det största problemet heter Horst Seehofer, partiledare för det bajerska systerpartiet CSU, nu inrikesminister. Också på den här posten fortsätter Seehofer att häckla Merkel och kallar hennes beslut att inte stänga gränserna 2015 för ”ett historiskt misstag”. Egentligen driver Seehofer sin egen valkampanj inför Bajerns lantdagsval i mitten av oktober, där han ser AfD som den främsta utmanaren. Seehofer tycks inte ha några svårigheter att låta ännu mera främlingsfientlig än AfD. Att han försvårar regeringsarbetet genom att envist hålla flyktingpolitiken kvar på agendan tycks inte bekomma honom. Att det kanske gagnar AfD inser han inte heller.

En medborgaradress som kräver Seehofers avgång har redan samlat nästan 8 000 namn.

Seehofers krav ledde också till de sorgliga piruetterna kring förre underrättelsechefen HansGeorg Maaßen, som ansåg att en video från Chemnitz där nynazister jagar invandrare längs gatorna, ”kunde vara förfalskad”. Eftersom Maaßen inte kunde ge belägg för sina påståenden och dessutom hade kontakter med AfD krävde SPD hans avgång. Seehofer stödde ”sin” underrättelsechef, men hur han lyckades få Merkel att först avsätta Maaßen för att sedan befordra honom till en högre post i Inrikesministeriet är en gåta.

Regeringen svajade till innan SPD fick utnämningen avstyrd. Många analytiker undrade vart Angela Merkels berömda näsa och sinne för politik tagit vägen. Farsen kulminerade med att Seehofer skapade en helt ny post i sitt ministerium för herr Maaßen. Han är nu inrikesministerns specialrådgivare i flyktingfrågor.

Der Spiegel noterade lakoniskt att för regeringen betyder ”efter krisen” tydligen ”före krisen” och fick rätt.

Runt hörnet väntade följande dråpslag, enligt en del politologer det sista. I tisdags förlorade Merkels kandidat till ordförande för CDU:s riksdagsgrupp, Volker Kauder, i omröstningen mot sin motkandidat, den rätt okände Ralph Brinkhaus.

Kauder, en av Merkels närmaste förtrogna, har suttit som ordförande i tretton år och aldrig förr haft någon utmanare. Så här försvann en rejäl bit av Angela Merkels maktbas och förbundskanslern har ytterligare försvagats.

Rubrikerna följande dag varierar mellan ”Välorganiserad kupp mot Merkel”, ”Merkel lam anka” till ”Det skymmer för kanslern”.

Klart står att maktkoncentrationen kring Angela Merkels person har irriterat de yngre CDUledamöterna. Brinkhaus vill ”modernisera” arbetet i gruppen, ha ”mera dialog, föra mera diskussioner”.

Brinkhaus största bekymmer är uppspaltningen av samhället. Han vill ”nå de väljare som vi har förlorat till populistpartierna”. Brinkhaus vill också diskutera med AfD, något som Merkel envist vägrat.

”Ende Legende” skriver Spiegel Online.