Polisens räd unik i Europa
”Kan bara jämföras med italienska polisens razzior mot maffian”
Polisens tillslag mot Airiston Helmi är ovanligt i europeiskt perspektiv. Det säger universitetslektor Tatu Hyttinen som är specialiserad på ekonomisk brottslighet.
– Räden kan närmast jämföras med då italienska polisen slår till mot maffian, säger Hyttinen.
Frågan är vad som sker med den beslagtagna egendomen – tillfaller den staten efter en rättegång?
– Då måste man kunna bevisa att egendomen har sitt ursprung i tvättade pengar, säger Hyttinen.
Universitetslektor Tatu Hyttinen som undervisar i process- och straffrätt vid Turun yliopisto och är specialiserad på ekonomisk brottslighet har med stort intresse följt med turerna kring penningtvätthärvan i Åbolands skärgård.
Storleken på polisoperationen med 100 tungt beväpnade poliser, 300 andra myndighetspersoner och avspärrat luftrum skiljer sig radikalt från hur finska polisen brukar gå till väga då den kommer ekonomiska brottslingar på spåret.
– Tillslaget i Åbolands skärgård var exceptionellt. I vanliga fall brukar ett par civilklädda poliser knacka på dörren då de jagar misstänkta ekonomiska brottslingar. Jag brukar följa med penningtvättutredningar i Europa och räden i Pargas förra veckan kan närmast jämföras med då italienska polisen slår till mot den lokala maffian.
Av de sju personer som polisen har förhört i fallet, är en 36-årig rysk man och en 51-årig estnisk man häktade skäligen misstänkta för brott. Det vanliga då folk häktas är att misstankegraden är högre, på sannolika skäl. Polisen har motiverat häktningen med att de inburade kan komma att lämna Finland om de får gå fria och har sagt att utredningen skulle försvåras om de häktade får möjlighet att diskutera med andra personer. Nästa häktningsförhandling i Åbo tingsrätt sker på tisdag och polisen kommer då med all sannolikhet att lägga fram nya bevis för varför de tillfångatagna inte får släppas på fri fot.
Under den gångna veckan har de beslagtagna sedelhögarna som polisen kom över under tillslaget vuxit kraftigt. Först lydde beskedet att polisen hade hittat en halv miljon euro i plastpåsar, senare då polisen väl hade lyckats bryta sig in i de konfiskerade kassaskåpen, växte summan till tre miljoner euro och 180 000 dollar.
En rysk 54-årig man som 2015 köpte sig maltesiskt medborgarskap för hundratusentals euro har i medier och av HBL:s källor pekats ut som den verkliga ägaren bakom Airiston Helmi. Enligt uppgifter till HBL fungerade den nu häktade ryska 36-åringen som den utpekade ägarens högra hand.
Hyttinen ser det inte som osannolikt att polisen vid omhäktningsförhandlingarna på tisdag, kan komma att hänvisa till de stora sedelbuntarna.
– Förstås är det helt lagligt att ha kontanter, men handlar det om så här exceptionella summor, skulle det gälla att ha en trovärdig förklaring.
Ingen enkel match
Polisen kommer självfallet att göra sitt yttersta för att få tag i den drivande bakgrundskraften bakom bolaget, men lätt kommer det inte att vara.
– Dels kan vara svårt för att inte säga omöjligt att kartlägga de faktiska ägarförhållandena i bolaget, dels brukar personer som ägnar sig åt avancerad ekonomisk brottslighet ha goda förutsättningar att hålla sig undan lagens långa arm. Brottsutredningar av det här slaget skiljer sig markant från utredningar där polisen burar in en bakfull person som har misshandlat folk i korvkioskkön natten innan.
Öar kan tillfalla staten
En intressant fråga är givetvis vad som händer med de beslagtagna miljonerna, öarna och byggnaderna i Pargas skärgård efter att penningtvätthärvan nystas upp i rätten. Om det skulle gå att bevisa att kontanterna, holmarna och de lyxiga husen härstammar från så kallade smutsiga pengar, så tillfaller egendomen staten när domen väl har vunnit laga kraft.
– Men det här är ett teoretiskt resonemang. För att staten ska få tillgångarna i sin ägo, måste man kunna bevisa att egendomen har sitt ursprung i tvättade pengar, säger Hyttinen.
Vid första anblicken kan någon tycka att det här vore ett elegant sätt att åtgärda det säkerhetspolitiska hot som de ryskägda fastigheterna har utpekats som: att staten med hänvisning till ekonomisk brottslighet skulle ta de förlorade strategiskt viktiga områdena i besittning.
– Förstås är det möjligt att det finns andra länder som kan gå till väga på det sättet, men inte Finland. Här fungerar det inte så att låt säga försvarsministern ringer en domare och så är det klappat och klart. Hos oss gäller maktens tredelning och domstolarna fattar självständiga beslut.
Vilka skulle då de juridiska följderna bli om polisen uppdagar något som tyder på utländsk underrättelseverksamhet på holmarna? Tatu Hyttinen påminner att han för ett teoretiskt resonemang och att han inte tar ställning till den nu aktuella utredningen som gäller ekonomisk brottslighet.
– Lagstiftningen innehåller flera former av landsförräderibrott som kunde komma i fråga, men straffskalan är rätt lindrig. Skulle någon form av underrättelseverksamhet uppdagas, vore det i första hand en allvarlig utrikespolitisk konflikt, de juridiska konsekvenserna skulle vara av mindre betydelse.
Eventuell teknisk apparatur som är avsedd för underrättelseverksamhet, skulle givetvis som brottsredskap tillfalla staten, men om en strandklippa kan räknas som brottsredskap är osäkert.