Stadsplanekatastrof hotar i kulturhistoriskt värdefulla Lill-Mejlans

HELSINGFORS HBL:s Tim Johansson skriver (HBL 8.9) om den nya detaljplanen för LillMejlans, vilket är ett välkommet inlägg. Artikeln är tyvärr i hög grad en vinklad historia från stadens håll samt ett fokus på en bastu, tyvärr inte stadsplanering och arkitekturfilosofi, vilket i detta läge bättre skulle behövas.

Helsingfors stad har i åtminstone fyra år kämpat med en ny stadsplan (nr 12 372) för villasamhället Lill-Mejlans. Det ligger cirka fem kilometer nordväst om Riksdagshuset. Ändå kan där hända saker som man inte kan tro händer i ett demokratiskt samhälle. I ett område till vilket man enligt nuvarande stadsplan enbart får flytta befintliga gamla trähus har man fått bygga ett modernt parhus i betong (med träfoder utanpå), som med sina närmare 300 kvadratmeter dessutom är över 100 kvadratmeter större än den existerande huvudbyggnaden (tillläggsbyggnaderna får inte tävla med karaktärshuset).

Bygglovet har vidare beviljats till en felaktig adress och en del av huvudbyggnaden har märkligt nog fått en lägre skyddsstatus, vilket möjliggör en ombyggnad. Det allra senaste, av staden, sålda huset har fått sin parcellandel rejält beskuren där halva den ursprungliga trädgården utgör en separat tomt för separat försäljning. Respekt för historien?

Den nya stadsplanen, som är ägnad att godkännas redan den 9 oktober, är ett ofärdigt verk, som stadens tjänstemän verkar vilja få igenom med våld. Johansson skriver att en liten del av medlemmarna har ställt in en avvikande åsikt. Denna lilla majoritet består i verkligheten av 73 procent av områdets parcellbesittare. Dessa vill också enbart att staden skulle höra dem och deras åsikt i frågan. Man tycker väl att invånarnas åsikt skulle ha en betydelse?

Stadens byråkrater har själva författat att det för dem är mycket svårt att planera en för alla invånare jämbördig stadsplan. Men hur skul- le det vara att åstadkomma en någorlunda jämbördig?

Det viktigaste i saken borde vara att retirera och förbättra stadsplanen. Den planerade nya planen är enbart ämnad att preservera den föregående stadsplanen från 1980-talet, där de flesta tilläggsbyggnaderna inte mera fanns. De behövdes, förutom för att levas i, bland annat för att inhysa maskiner och verktyg för att upprätthålla ett gammalt hus och dess trädgård, för att inte tala om att skymma bilar (hästkärror) och cyklar i stället för att placera dem mitt på gården till allmän beskådan. Detta dessutom i ett kulturhistoriskt värdefullt område. Varför får man inte bygga fler tilläggsbyggnader ifall fullständig historisk dokumentation finns tillgänglig för parcellen? Helsingfors stads tjänstemän visar antingen på hög nivå av intolerans eller på okunnighet i kulturhistoria, arkitekturhistoria och historia över huvud taget med sin inkompetens.

Skulle vi leva i Sverige skulle vi inte ha denna problematik. Där har man förstått att bevarandet av ett kulturarv betyder just det, bevarandet av den tidsåldern. Inte en senare bestämd tidsålder med nybyggnader enligt dagens

En enastående byggd kulturmiljö av arkitektonisk betydelse är under hot att förstöras.

melodi. Om man vill bevara ett historiskt villasamhälle bör man väl ens delvis gå tillbaka till dess guldålder? Man bör forska i kulturen, byggnadsbeståndet, topografin och livsstilen – hellre än tvinga lätta standardlösningar på varje tomt, i modern stil, som på ett håll ser stora ut och på andra ter sig som hundkojor. Ännu på 1950-talet hade området ett mycket större antal byggnader och tre gånger större invånarantal.

Det som invånarna i LillMejlans önskar är fokusering på följande punkter, som av någon anledning inte setts som viktiga av stadsplaneringen: tilläggsbyggandet bör vara återställande, området och dess ”parceller” bör hanteras mera individuellt, den unika naturen bör skyddas, flygekorrbona bör preserveras och skog bör inte beläggas med asfalt, trafiken, speciellt genomfartstrafiken, bör planeras om.

Staden vill öka den allmänna parkeringen på området, varför? Varför har Mejlans gård, det vill säga före detta Ekuddsvägens kafébyggnad, lämnats utanför stadsplanen? Ämnar man maximera byggnadsrätten där? Staden har lagt ut området till salu.

Av någon orsak vill staden inte höra invånarnas åsikt inom detta område. I vårt land har vi en tradition av att skydda byggnaders fasader, inte interiörer, det vill säga det använda utrymmet. Här vägrar stadsplaneringen att se området som en helhet, det unika och värdefulla villaområde som det utgör. Man har inte heller forskat i hela områdets historia, enbart en del parcellers och vägrat godkänna äldre källor än den tidigare nämnda stadsplanen från 1980-talet.

En enastående byggd kulturmiljö av arkitektonisk betydelse är under hot att förstöras. Av Helsingfors stads eget planeringskontor.

konsthistoriker, talesman för gamla hus och kulturhistoria, Helsingfors