Snedvriden uppfattning

KRIGSBARN C-O Homén ondgör sig i en insändare (HBL 26.9) över att man ifrågasätter föräldrarnas motiv i krigsbarnsfrågan. Föräldrarnas val var ofta mycket svårt, men i de allra flesta fall väl övervägt.

Värdfamiljerna för de finska krigsbarnen gjorde ekonomiska uppoffringar och gav kärlek och tillhörighet. Tyvärr var några få familjer direkt olämpliga att ta hand om barn, men i en kohort på nästan 80 000 familjer är detta vad man kan vänta sig, statistiskt sett. Medierna gör tyvärr braskande rubriker av just dessa avvikelser, och snedvrider därmed allmänhetens uppfattning om de förhållanden i vilka krigsbarnen hamnade.

Man verkar också tro att föräldrarna borde ha förstått att barnen skulle fara illa. Och som Homén säger, detta är direkt kränkande mot de över hundratusen familjer som tänkte på barnens bästa, på bägge sidor av Östersjön. Bedömningarna av hur barnförflyttningarna påverkade barnen kan ju bara vara efterklokhet.

Däremot var myndigheternas beslut om genomförandet av barnförflyttningarna politiskt färgat, och verkställdes utan enhälligt stöd av regering eller riksdag. På grund av bland annat censur hade allmänheten knappast en aning om detta. (Pertti Kavén: Krigsbarnen, förväntningar och verklighet, 2012).

Jag kan inte se kopplingen mellan familjernas motiv och den artikel i New York Times som Homén nämner. Artikeln berör Donald Trumps beslut att separera främst latinamerikanska invandrarbarn från sina föräldrar och hänvisar till de rön man gjort beträffande de finska krigsbarnens psykiska och fysiska hälsa.

NYT-artikeln kommenteras förtjänstfullt av Stefan Lundberg (HBL 21.9). Han översätter artikelförfattarens, Moises Velasquez-Manoffs sakliga resonemang, här i mitt sammandrag: Om de finska krigsbarnen årtionden senare har förhöjd risk för psykiska och fysiska sjukdomar, hur ska det då inte bli för de av Trump separerade och tvångsinternerade barnen?

Vi kan ju vara lite stolta över att de finska forskarnas rön om de vuxna krigsbarnens hälsa har väckt uppmärksamhet på andra sidan Atlanten. Vi får hoppas att kunskapen sprider sig även i andra delar av världen. I dag separeras ett skrämmande antal barn från sina familjer, sin omgivning och sitt språk.