Ishockeyns svarta får – känns som dubbelmoral
Martina Hingis. Maradona. Tom Boonen. Bob Probert. Jere Karalahti. Roman Eremenko.
Den gemensamma faktorn: kokain. Låtsas inte bli upprörda. Det är knappast förvånande att framgångsrika, berömda och rika unga människor som simmar omkring i kändiskretsar och ständigt är omgivna av beundrare och frestelser kan falla för en drog.
I alla tider har det förekommit fuktiga bastukvällar och sprittunga säsongavslutningar inom elitidrotten. Kokain, amfetamin, metamfetamin och receptbelagda sömnpiller har ur idrottsutövarens synpunkt den fördelen att de inte ger baksmälla.
I det avseendet var MTV3:s nyhet om att en finsk NHL-spelare är misstänkt för att vara delaktig i en kokainhärva i Tammerfors inte värst överraskande. Yle valde att inte gå ut med landslagsspelarens namn, men såvida du inte bor i en garderob vet du redan att det är Jori Lehterä. Hans klubb Philadelphia Flyers skrev på Twitter att lagledningen diskuterat med Lehterä, så skadan är redan skedd ifall det visar sig att han är oskyldig. Lehteräs advokat skickade ett pressmeddelande, där han uppgav att en ofärdig process inte går att kommentera.
Efter MTV3:s nyhet har kokainhärvan nått så stora dimensioner att den kastar en skugga över hela den inhemska ishockeyligan och det blåvita landslaget. Ilta-Sanomat rapporterar att en företrädare för ett ligalag kontaktade ligaledningen under våren 2017 och berättade att klubben misstänker en del av spelarna för kokain.
Enligt en anonym idrottsläkare som uttalar sig för IS är det troligt att en del av ligaspelarna använder kokain fast han inte har några bevis som helst. Läs igenom den meningen några gånger och låt det sjunka in. Anonym. Inga bevis. Men åsikter.
Dags att dra i handbromsen. Det är svårt att tro att droger blivit mera vanliga än förut i sportvärlden. Snarare har det blivit viktigare för spelarna att ta hand om sig själva och leva ett sunt liv då den idrottsliga nivån stigit. Det är förstås en poäng att kokain kan vara ett substitut för alkohol. Det är ingen nyhet. David Millar berättade i sin självbiografi att vissa proffscyklister redan för tjugo år sedan mixade lite alkohol med en näve sömnpiller för att bli berusade utan baksmälla och kunna tävla nästa dag.
I NHL har kokain förekommit sedan 1970-talet. Har själv hört en vittnesskildring som det inte finns orsak att ifrågasätta. I dag är drogtesterna bättre och NHL-spelarna mera proffsiga än de varit någonsin förut. Förmodligen är NHL:s narkotikaprogram betydligt tuffare än ligans antidopingprogram, för Gary Bettman & Co vet att det är ytterst dålig reklam med en spelare som åker fast i en polisrazzia. Missbruk av receptbelagda värkmediciner är förmodligen ett betydligt större problem där.
Kokain syns i ett dopningstest eller ett narkotikatest bara några dagar, till skillnad från exempelvis cannabis vars metaboliter syns i flera månader efter användning. Det betyder förstås att det inte går att med säkerhet utesluta att en del av spelarna använder kokain, även om de då löper risk att åka fast i ett oanmält dopningstest (i Finland är ligaspelarna under de finska antidopningsmyndigheternas jurisdiktion). Förra året gjorde finska antidopningskommittén ADK 208 tester inom ishockey.
Kokain är en dopningsklassad stimulant som i viss mån kan förbättra prestationsförmågan, fast drogen främst används i rekreationssyfte. Frågan är ändå om kokain och droger är ett idrottsligt problem, eller snarare ett juridiskt och samhälleligt problem.
Användningen av kokain har mångdubblats i Finland under 2010-talet, berättade insitutet för hälsa och välfärd THL i våras. Hur vet man det? Genom att undersöka avloppsvatten. I jämförelse med Västeuropa ligger Finland fortfarande långt efter och kokain är närmast en lyxdrog i de större städerna.
Elitidrottarna är förstås starka förebilder för barn och unga, men hur länge som helst har alkohol och toppidrott levt i ett slags symbios där spelarnas fyllefester varit en del av en normal vardag och klubbarnas intäkter till stor del består av försäljningen av alkoholhaltiga förfriskningar. Jere Karalahtis dekadenta självbiografi fick oändligt med gratis reklam i medierna. Dubbelmoral är kanske fel ord, för alkohol är tillåtet, kokain är kriminellt. Det är således rätt att myndigheterna utreder misstankarna mot Lehterä och eventuellt andra spelare, men den snedvridna kulturen som glorifierar sprit och en självdestruktiv livsstil utgör nog fortfarande ett större problem.
”Snarare har det blivit viktigare för spelarna att ta hand om sig själva och leva ett sunt liv då den idrottsliga nivån stigit.”