Det blir hett om öronen för Abramovitj
Höstrusk, snåla vindar, nederbörd som vågrätt träffar dig på nästippen med en precision självaste Wilhelm Tell varit avundsjuk på och en sol som dessvärre visar alla tecken på vintertrötthet. Det är vardag uppe på de nordligare breddgraderna just nu. På de brittiska öarna och kontinenten är det på sina ställen full sommar och de av er som inte gillar höstväder men däremot vurmar för fotboll kan med fördel stanna inomhus på veckoslutet.
Åtminstone i kväll då Juventus tar sig an Napoli och Chelsea och Liverpool möts för andra gången inom loppet av några dagar innan ett hett och ovisst Madridderby avrundar toppfotbollsorgien.
Förrätten är avklarad, tallrikarna undandukade och förrättsvinet uppdrucket. Det börjar så småningom vara dags att ta in huvudrätten i de stora ligorna. Seriespelet har varit i gång i sex-sju veckor och vissa tendenser går att urskilja. Lite som då du går på restaurang. Är förrätten dålig förmår huvudrätten sällan reparera skadan. En dålig trend har ofta visat sig svår att bryta.
I England har snacket mest handlat om Liverpools, Chelseas och Manchester Citys offensiv, Watfords skrällinledning, ett allt piggare Arsenal och om Manchester Uniteds kräftgång.
Zinedine Zidane har synts i England vid ett par tillfällen den senaste tiden, något som fått pressen att i än fränare ordalag ifrågasätta Jose Mourinhos framtid i United. Mourinho drar i vanlig ordning inte jämnt med styrelsen och de som håller i pengarna och redan i somras fanns klara signaler om att den tredje säsongen, i vanlig ordning, skulle bli svår för Mourinho.
Tidigare var Mourinhos spelarnas tränare, någon som tog spelarna i försvar. Under de senaste åren har han bara tagit sig själv i försvar. Mourinho tycks se sig själv som något halvgudomligt med egenskaper vanliga dödliga inte kan förstå sig på. Snarare är det väl så att Mourinho börjat tappa kontakten med verkligheten. Hans sätt att offentligt hänga ut spelare kan bara anses dumt.
Blir det inte seger mot ett annat krislag, på pappret mer än hyfsade West Ham, är det väl frågan om inte ”Mou” gjort sitt. Om Zidane sedan vill ta över är en helt annan femma. Trots massiva resurser har United mer eller mindre famlat i mörker sedan den stora Sir Alex Ferguson slutade år 2013. Känns som att Manchester United på det sportsliga planet saknar en trovärdig verksamhetsplan. Den ena handen verkar inte veta vad den andra sysslar med. Något som leder till dåliga spelarköp, fel tränarval och en omgivning som överlag inte utgör någon grogrund för framgång.
Liverpool har varit precis så bra
som Redsfansen inför säsongen hoppades på. Visserligen föll laget mot Chelsea i ligacupen men den förlusten spelar ingen roll i ett större sammanhang. Jürgen Klopp, som dag för dag befäster sin ställning som den mest populära tysken genom tiderna i England, lät många nyckelspelare vila med tanke på lördagens dust. Det gjorde Chelsea med.
Först väntar Chelsea, nästa vecka Manchester City. Två verkliga måttstockar för var Liverpool riktigt står. Säsongsinledningen har varit så bra att det inte på något sätt vore överraskande om Liverpool undvek förlust i båda matcherna.
När har Liverpool senast varit så här bra? Det är oerhört länge sedan. Vi får nog gå ett par decennier tillbaka i tiden. Visst, laget vann Champions League 2005, men då hade laget verkligen marginalerna på sin sida i slutspelet. Nu verkar det inte spela så stor roll med marginaler hit eller dit. Liverpool vinner ändå.
Dessutom har laget hittat en ny rytm i spelet. Där det inledningsvis var gasen i botten i 90 minuter för Liverpool nöjer sig laget numera med 45 minuter av propagandafotboll för att sedan klokt nog slå av på takten lite då matchen redan är avgjord.
Chelsea? Spelmässigt rullar Maurizio Sarris tåg på med en imponerande fart. Eden Hazard har väl aldrig varit bättre och The Blues spelar under den italienska magikern en underhållande fotboll till och med ägaren Roman Abramovitj kan vara nöjd med.
Abramovitj, har efter att han 2003 köpte Chelsea för runt 150 miljoner euro, pumpat in över en miljard i sin ögonsten. Titlarna har varit många också i Europa och med den ryska oligarkens stinna plånbok har Chelsea blivit en maktfaktor både i England och utanför kungadömets gränser.
Men nu florerar rykten om att ryssen funderar på att sälja. Det är oroliga tider i England med stundande brexit och för ryssar är situationen extra känslig. Förgiftningsförsöket på pappa och dotter Skripal har fått den erkänt duktiga engelska underrättelsetjänsten att hugga klorna i ryssar som bor i England. Abramovitj lär bland annat haft problem att få sitt visum förnyat och då de engelska myndigheterna nu med förstoringsglas går igenom ryska affärsmäns förehavanden hävdar vissa källor att Abramovitj allvarligt funderar på att sälja Chelsea och lämna kungadömet bakom sig.
Han är givetvis oroad över vad diverse utredningar kan leda till. Ingen särskilt långsökt tanke att Abramovitj, god för 12–13 miljarder euro, någon gång gjort sig skyldig till något som kanske inte tål dagsljus. Mot den bakgrunden kan man förstå att ryssen känner sig sugen på att stiga ombord på sin 164 meter långa yacht och ta kurs mot någon punkt på jorden där han kan vara säker på att slippa besök av Scotland Yard eller MI5.
”Abramovitj lär bland annat haft problem att få sitt visum förnyat och då de engelska myndigheterna nu med förstoringsglas går igenom ryska affärsmäns förehavanden hävdar vissa källor att Abramovitj allvarligt funderar på att sälja Chelsea och lämna kungadömet bakom sig.”