De tillägnar fredspriset överlevare världen över
Finländska kolleger: ”Bästa vore om priset ger mer krafter för att eländet ska ta slut”
Gynekologen Denis Mukwege och den yazidiska människorättsaktivisten Nadia Murad får Nobels fredspris för sitt arbete för att få ett slut på användandet av sexuellt våld som ett vapen i väpnade konflikter.
– Kära överlevare världen över, jag skulle vilja säga till er att världen, genom detta pris, lyssnar på er och säger nej till likgiltighet, sade Mukwege i går.
Nadia Murad sade att hon delar fredspriset ”med alla irakier, kurder, alla minoriteter och alla som har överlevt sexuellt våld världen över”.
Missionärerna Veikko och Mirja Reinikainen har arbetat med Denis Mukwege sedan 1980-talet.
– Det bästa vore om fredspriset ger mer krafter för att eländet ska ta slut. Att kvinnornas ställning ska vara något som väcker upp beslutsfattare, säger Mirja Reinikainen.
Nobels fredspris har tilldelats två aktivister som särskilt profilerat sig med att hjälpa offer för sexuellt våld i krig och ge dem en röst.
Yazidiern Nadia Murad tillfångatogs av IS hemma i Kocho i Irak av terrororganisationen IS. Flera andra i familjen mördades, men Murad fördes till Mosul där hon förslavades, hölls fången och utsattes för sexuellt våld.
– De gav oss två alternativ. Döden eller islam. Det råder inget tvivel om att Daesh (IS) gjorde sig skyldigt till folkmord. Människor mördades, kvinnor förslavades och barn kidnappades, sade Nadia Murad inför EUparlamentet då hon tog emot parlamentets Sacharovpris 2016.
Efter att hon lyckades fly 2014 har hon höjt sin röst och blivit en av de mest kända vittnena för vad tusentals yazidiska flickor genomgått i IS fångenskap, och för dem som överlevt sexuellt våld i krigszoner i världen.
Den andra pristagaren är läkaren Denis Mukwebe, som i många år lett en klinik som har hand om kvinnor som drabbats av sexuellt våld i inbördeskriget i KongoKinshasa.
Fick en finländsk mentor
Denis Mukwebe var ännu en student när pingströrelsens missionärer, Veikko och Mirja Reinikainen för första gången anlände till KongoKinshasa, eller dåvarande Zaire, 1978.
Men deras vägar korsades följande årtionde när Mukwebe återvände från sina studier i Frankrike och startade upp mottagning för gynekologi och obstetrik på sjukhuset i Lemera. En av hans äldre kolleger och mentorer var läkaren Veikko Reinikainen.
Men på hösten 1996 drabbades också sjukhuset av inbördeskriget. Det totalförstördes i oktober. Då hade Veikko och Mirja så sent som i slutet av september flytt.
Veikko gömde sig i bergen, medan Mirja flydde till Finland.
– De såg på ett par hundra meters håll hur vapen fraktades från Rwanda. Veikko körde, och skotten träffade stenar kring bilen. Som av ett under klarade de sig, berättar Mirja Reinikainen per telefon.
Tre år senare var det dags igen – som flera gånger tidigare återvände de båda till KongoKinshasa. Det var 1999, då Mukwebe grundade en ny klinik, Panzisjukhuset i Bukavu nära östgränsen till Rwanda.
I början innehöll de två byggnaderna knappt någonting. I dag har kliniken 400 vårdplatser.
Mirja berättar att vågen av våld och våldtäkter snabbt ledde Mukwebe, som då ledde hela sjukhusverksamheten, att inrikta sig särskilt på vården av offer för sexuellt våld, och också att leda in dem på studier och framtidsplaner.
– Det var fruktansvärda händelser. Jag kommer ihåg särskilt en flicka som Mugwebe hämtade in. Hon hade haft så klara planer och drömmar att gå i skola och studera och först sedan gifta sig. Men hon hade blivit våldtagen av en hel grupp män. Hon var så sönder, så sönder. Vi stannade hos henne väldigt länge. Mugwebe riktade verkligen sin uppmärksamhet på människor, fast han var en upptagen man, säger Mirja Reinikainen.
Offren för våldtäkterna kunde vara i vilken ålder som helst. Det kunde vara ettåriga barn, det kunde vara 80åringar, säger hon. På frågan om hur de själva orkade i många år säger hon att det var en kallelse.
– Man måste båda ha en stark kallelse för det. Det går inte heller om bara den ena har det, och den andra vill bort.
Mugwebe beskriver hon som en positiv och som en stark ledare.
– Det är beundransvärt, att fast han specialiserade sig i Frankrike och hade erbjudits jobb där, så var han besluten att återvända till Kongo.
– Det bästa vore om fredspriset ger mer krafter för att eländet ska ta slut. Det är alltjämt oroligt. Och att kvinnornas ställning ska vara något som väcker upp beslutsfattare i Kongo.
Kära överlevare världen över, jag skulle vilja säga till er att världen, genom detta pris, lyssnar på er och säger nej till likgiltighet. Världen vägrar stå stillatigande framför ert lidande.
Denis Mukwege Jag delar fredspriset med alla irakier, kurder, alla minoriteter och alla som har överlevt sexuellt våld världen över.
Nadia Murad