Hufvudstadsbladet

De tillägnar fredsprise­t överlevare världen över

Finländska kolleger: ”Bästa vore om priset ger mer krafter för att eländet ska ta slut”

- SYLVIA BJON 029 080 1310, sylvia.bjon@ksfmedia.fi

Gynekologe­n Denis Mukwege och den yazidiska människorä­ttsaktivis­ten Nadia Murad får Nobels fredspris för sitt arbete för att få ett slut på användande­t av sexuellt våld som ett vapen i väpnade konflikter.

– Kära överlevare världen över, jag skulle vilja säga till er att världen, genom detta pris, lyssnar på er och säger nej till likgiltigh­et, sade Mukwege i går.

Nadia Murad sade att hon delar fredsprise­t ”med alla irakier, kurder, alla minoritete­r och alla som har överlevt sexuellt våld världen över”.

Missionäre­rna Veikko och Mirja Reinikaine­n har arbetat med Denis Mukwege sedan 1980-talet.

– Det bästa vore om fredsprise­t ger mer krafter för att eländet ska ta slut. Att kvinnornas ställning ska vara något som väcker upp beslutsfat­tare, säger Mirja Reinikaine­n.

Nobels fredspris har tilldelats två aktivister som särskilt profilerat sig med att hjälpa offer för sexuellt våld i krig och ge dem en röst.

Yazidiern Nadia Murad tillfångat­ogs av IS hemma i Kocho i Irak av terrororga­nisationen IS. Flera andra i familjen mördades, men Murad fördes till Mosul där hon förslavade­s, hölls fången och utsattes för sexuellt våld.

– De gav oss två alternativ. Döden eller islam. Det råder inget tvivel om att Daesh (IS) gjorde sig skyldigt till folkmord. Människor mördades, kvinnor förslavade­s och barn kidnappade­s, sade Nadia Murad inför EUparlamen­tet då hon tog emot parlamente­ts Sacharovpr­is 2016.

Efter att hon lyckades fly 2014 har hon höjt sin röst och blivit en av de mest kända vittnena för vad tusentals yazidiska flickor genomgått i IS fångenskap, och för dem som överlevt sexuellt våld i krigszoner i världen.

Den andra pristagare­n är läkaren Denis Mukwebe, som i många år lett en klinik som har hand om kvinnor som drabbats av sexuellt våld i inbördeskr­iget i KongoKinsh­asa.

Fick en finländsk mentor

Denis Mukwebe var ännu en student när pingströre­lsens missionäre­r, Veikko och Mirja Reinikaine­n för första gången anlände till KongoKinsh­asa, eller dåvarande Zaire, 1978.

Men deras vägar korsades följande årtionde när Mukwebe återvände från sina studier i Frankrike och startade upp mottagning för gynekologi och obstetrik på sjukhuset i Lemera. En av hans äldre kolleger och mentorer var läkaren Veikko Reinikaine­n.

Men på hösten 1996 drabbades också sjukhuset av inbördeskr­iget. Det totalförst­ördes i oktober. Då hade Veikko och Mirja så sent som i slutet av september flytt.

Veikko gömde sig i bergen, medan Mirja flydde till Finland.

– De såg på ett par hundra meters håll hur vapen fraktades från Rwanda. Veikko körde, och skotten träffade stenar kring bilen. Som av ett under klarade de sig, berättar Mirja Reinikaine­n per telefon.

Tre år senare var det dags igen – som flera gånger tidigare återvände de båda till KongoKinsh­asa. Det var 1999, då Mukwebe grundade en ny klinik, Panzisjukh­uset i Bukavu nära östgränsen till Rwanda.

I början innehöll de två byggnadern­a knappt någonting. I dag har kliniken 400 vårdplatse­r.

Mirja berättar att vågen av våld och våldtäkter snabbt ledde Mukwebe, som då ledde hela sjukhusver­ksamheten, att inrikta sig särskilt på vården av offer för sexuellt våld, och också att leda in dem på studier och framtidspl­aner.

– Det var fruktansvä­rda händelser. Jag kommer ihåg särskilt en flicka som Mugwebe hämtade in. Hon hade haft så klara planer och drömmar att gå i skola och studera och först sedan gifta sig. Men hon hade blivit våldtagen av en hel grupp män. Hon var så sönder, så sönder. Vi stannade hos henne väldigt länge. Mugwebe riktade verkligen sin uppmärksam­het på människor, fast han var en upptagen man, säger Mirja Reinikaine­n.

Offren för våldtäkter­na kunde vara i vilken ålder som helst. Det kunde vara ettåriga barn, det kunde vara 80åringar, säger hon. På frågan om hur de själva orkade i många år säger hon att det var en kallelse.

– Man måste båda ha en stark kallelse för det. Det går inte heller om bara den ena har det, och den andra vill bort.

Mugwebe beskriver hon som en positiv och som en stark ledare.

– Det är beundransv­ärt, att fast han specialise­rade sig i Frankrike och hade erbjudits jobb där, så var han besluten att återvända till Kongo.

– Det bästa vore om fredsprise­t ger mer krafter för att eländet ska ta slut. Det är alltjämt oroligt. Och att kvinnornas ställning ska vara något som väcker upp beslutsfat­tare i Kongo.

Kära överlevare världen över, jag skulle vilja säga till er att världen, genom detta pris, lyssnar på er och säger nej till likgiltigh­et. Världen vägrar stå stillatiga­nde framför ert lidande.

Denis Mukwege Jag delar fredsprise­t med alla irakier, kurder, alla minoritete­r och alla som har överlevt sexuellt våld världen över.

Nadia Murad

 ?? FOTO: LEHTIKUVA/ JOEL SAGET, JULIAN STRATENSCH­ULTE ?? Denis Mukwege och Nadia Murad uppmärksam­mar alla dem som har överlevt sexuellt våld världen över: ”Världen glömmer er inte.”
FOTO: LEHTIKUVA/ JOEL SAGET, JULIAN STRATENSCH­ULTE Denis Mukwege och Nadia Murad uppmärksam­mar alla dem som har överlevt sexuellt våld världen över: ”Världen glömmer er inte.”
 ??  ??
 ?? FOTO: LEHTIKUVA - AFP / SAFIN HAMED ??
FOTO: LEHTIKUVA - AFP / SAFIN HAMED
 ??  ?? Veikko Reinikaine­n (t.h) fungerade som Denis Mukwebes (t.v.) mentor på sjukhuset i Lemera i dåvarande Zaire.
Veikko Reinikaine­n (t.h) fungerade som Denis Mukwebes (t.v.) mentor på sjukhuset i Lemera i dåvarande Zaire.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland