Marklund bryter tystnaden
Liza Marklund tog farväl av Annika Bengtzon och försvann från offentligheten. Men nu, tre år senare, är hon tillbaka.
Tre år efter att Liza Marklund gav ut sin förra bok – Järnblod – är hon igång igen. Höstens roman heter Pärlfarmen och är en kärlekshistoria och en thriller.
De 17 åren med den fiktiva kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon beskriver Marklund som fantastiska. Men avskedet till Bengtzon är definitivt.
Liza Marklund förändrade den svenska deckarscenen med ett brak när hon introducerade sin hjältinna, kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon. Ingen annan svensk kriminalförfattare hade vågat sig på att ha en kvinnlig huvudperson som, vid sidan av att rota i märkliga dödsfall, också hade fullt upp med sitt familjeliv.
Året var 1998, romanen hette Sprängaren och succén var formidabel.
Nu, tjugo år senare är det dags för en ny hjältinna. Kiona Matavera heter hon och hon är pärldykare på den isolerade atollen Manihiki i Cooköarna i Stilla havet.
För läsarna är Kiona Matavera en ny bekantskap men Liza Marklund skapade henne redan 2003, under en lång promenad på ön Rarotonga i samma ögrupp.
– Jag vandrade mellan två byar när historien plötsligt dök upp i min skalle. Jag kunde höra Kionas röst och den var tydlig.
– Så då hyrde jag in mig på öns telegrafstation, som var det enda ställe som hade internet på den tiden, och skrev synopsis.
Tolv år senare gav Liza Marklund ut sin sista bok om Annika Bengtzon – Järnblod. Tanken var att börja skriva om Kiona men livets överraskande vändningar kom emellan.
– Min man blev svårt sjuk och jag vårdade honom hemma i ett och ett halvt år. När han kunde stå på benen igen reste vi till Cooköarna och där började jag researcha, berättar Liza Marklund, nu aktuell på Åbo bokmässa.
Om halsen bär Marklund ett vackert pärlhalsband, införskaffat på Rarotonga. Själv försökte sig Liza Marklund på att dyka efter pärlor men säger att hon är dålig på att både simma och dyka och aldrig skulle klara av att ta sig ner på fyrtio meters djup, vilket Kiona kan.
Globala finansskurkar
Nya boken Pärlfarmen är en berättelse om Kiona och hennes stora kärlek, en man som svårt skadad befinner sig på en båt som går på grund utanför Manihiki. Han visar sig heta Erik och vara svensk och han är på flykt.
Sanningen om Erik uppenbarar
sig så småningom och därefter blir Pärlfarmen en uppgörelse med den globala världsekonomin och en berättelse om hur Erik försöker bekämpa onda kapitalister.
Det kriget dras också den påhittiga Kiona in i.
”Ägande kan vara ett gift som gör människor galna. En del får aldrig nog, det finns inga gränser”, säger han åt Kiona.
Liza Marklund nickar instämmande.
– Jag kunde ha sagt det där själv. Den som har mycket vill alltid ha mer.
Olika röster
Kiona Matavera och Annika Bengtzon är varandras motsatser.
– De talar med olika röster men en sak är gemensam, de är båda kvinnor jag har velat läsa om, konstaterar Liza Marklund.
Trots att Annika Bengtzon var en ny och udda figur i den svenska deckargenren och trots att läsarna var begeistrade var den svenska professionella inställningen till Liza Marklund länge njugg.
Böckerna om Annika Bengtzon vann några internationella pris på 2000-talet men fick inte enda svensk nominering. Revanschen kom för en vecka sedan då Liza Marklund tilldelades Crimetime Specsavers Award i kategorin Hederspriset för sin banbrytande insats.
– Jag är jätteglad. Tidigare har priset gått till bland andra Maj Sjöwall och Kerstin Ekman så det är verkligen hedrande. Hur känns det i dag när du tänker på dina 17 år med Annika Bengtzon? – Det var fantastiska år. Jag fick möta storögda läsare över hela världen. I USA ansågs böckerna vara höglitterära men i de forna öststaterna och Grekland ville man diskutera mediernas roll.
Medierna är, vid sidan av Annika Bengtzon, i huvudrollen i romanerna. När Sprängaren utkom fanns det knappt något internet och Liza Marklund fick vara med om att, i romanform, gestalta hela den digitala revolutionen.
Liza Marklund har journalistutbildning och hade ett långt och framgångsrikt förflutet som journalist när hon debuterade som författare. Skulle hon vilja jobba som journalist i dag?
– Ja! Det skulle vara spännande och roligt.
– Men jag tycker inte det är värt att gråta över att papperstidningen är på väg ut, åtminstone vad gäller nyheter. Nu gäller det att lösa finansieringsfrågan.
Annika Bengtzon är feminist, liksom sin skapare. Länge var Liza Marklund en av de högljuddaste förkämparna för jämställdhet. Hon skrev om våldet mot kvinnorna och hon engagerade sig i kvinnlig solidaritet. Men nu har hon sagt det hon ville säga.
– Jag har lämnat över stafettpinnen till nästa gäng. De sköter det på sitt sätt.
Nästa bok är på gång men den blir inte en uppföljare till Pärlfarmen.
– Jag har en plan och jobbar på den.