Merkel kämpar i stark motvind
Det är oroligt på det tyska politiska fältet. Inte ens klippan Angela Merkel är längre solid.
En stor orsak till turbulensen i Tyskland är flyktingkrisen 2015. Förbundskansler Merkels liberala politik delade folket och har gett högerextrema Alternativ för Tyskland, AfD, luft under vingarna. Som en motreaktion har nu också de gröna gått starkt framåt. De har behållit sin liberala linje, stått på sig i migrationsoch flyktingfrågor och attraherar nu många nya väljare.
En annan orsak till en polarisering är att många är trötta på att en stor koalition mellan kristdemokrater (CDU/CSU) och socialdemokrater (SPD) fortsätter att leda landet. De två dominanterna inom tysk politik skapar föga dynamik och fortsätter att tappa stöd.
Det har gått ett år sedan förbundsdagsvalet. En svår regeringsbildning ledde slutligen till en ny så kalllad stor koalition mellan valets två stora förlorare, kristdemokraterna och socialdemokraterna. Den ville ingen egentligen ha, men alternativen lyste med sin frånvaro.
Året efter valet har inte varit en dans på rosor. Det har varit tungt för regeringen och förbundskanslern, inte minst de senaste månaderna.
Först hade CDU:s förbundskansler Merkel en stor och synlig strid med systerpartiet CSU:s ordförande, inrikesminister Horst Seehofer om avvisning av asylsökande. Därefter följde en fars kring en underrättelsechef som skulle avskedas, men som Seehofer ville hålla under armarna.
De här tvisterna tärde hårt på kristdemokraternas förtroende, men framför allt på Merkels. Än värre blev det då de förra veckan kulle välja gruppordförande i förbundsdagen. Det var en överraskning redan då den tidigare gruppledaren Volker Kauder fick en motkandidat. De här valen brukar ske enhälligt. Men den stora skrällen kom då Kauder dessutom förlorade mot utmanaren.
Det är naturligt att interna spänningar uppstår inom ett parti då väljarstödet sviktar. Det är inte heller konstigt att en gruppledare byts ut efter tretton år, men Kauder är en av Angela Merkels allra närmaste förtrogna, därför ses det här framför allt som en kupp mot henne. Hennes auktoritet är inte vad den har varit. Detta skulle aldrig ha hänt under hennes glansdagar.
Striderna med Seehofer förklaras främst av söndagens delstatsval i Bayern, CSU-ledarens egen delstat. CSU har under nästan hela tiden sedan 1960-talet haft egen majoritet i lantdagen, men riskerar nu att inte få mer än en tredjedel av bayrarnas röster.
CSU:s klara skärpning av migrationspolitiken som likriktats med AfD:s har inte alls gett önskad effekt. Paralleller kan dras till hur det gick för de svenska moderaterna efter den migrationspolitiska kursändringen mot Sverigedemokraterna.
De gröna verkar växa till näst största parti, medan tidigare tvåan SPD riskerar förlora också till AfD. De två regeringspartierna Kristdemokraterna och Socialdemokraterna väntas således bli de stora förlorarna, precis som de blev i förbundsdagsvalet för ett år sedan.
Endast två veckor efter delstatsvalet i Bayern kommer följande politiska utmaning för Merkel och regeringen. Den 28 oktober är det val i Hessen och opinionsmätningarna där förutspår liknande valvindar som i södra Tyskland.
Om regeringspartierna förlorar stort såväl i Bayern som i Hessen försvagas förtroendet för regeringen ytterligare. De grönas förmodade framgångar måste också få kristdemokraterna, inte minst CSU att fundera på sin egen politik den senaste tiden.
Frågan är om CSU fortsätter utmana och pressa Merkel om valet blir en katastrof i Bayern, eller ser de sig själva i spegeln? Eller är den kristdemokratiska unionen CDU/ CSU på väg mot vägs ände? Det är något som speciellt den konservativa falangen inom CDU säkert med alla medel försöker förhindra och det innebär att trycket på Merkel fortsätter och regeringen försvagas ytterligare.
Fortsatt tysk turbulens ger eko i EU. Interna stora kriser i Tyskland avspeglas också i EU som osäkerhet. Ett stabilt Tyskland är viktigt för hela unionen, speciellt då EU skakas av kriser, såväl interna som externa.