”Han genomdansar den mening han skrivit”
Pentti Saarikoskis Tjörnsvit, nu i ny svensk översättning, är hans främsta verk. En suggestiv lyster omger dikten som samtalar med antikens myter och historia, med politiska hjältar och fiender, fyllon och bygdeoriginal och inte minst världslitteraturen.
Pentti Saarikoski
Tiarnia Övers. från finskan Oscar Rossi Ersatz 2018
■■Pentti Saarikoski■dog■1983■knappt■ 46■år■gammal■efter■ett■liv■som■var■lika■spritdränkt■som■produktivt.■Han■ var■ revolutionär■ och■ en■ offentlig■ bråkstake,■men■också■lärd■och■vidöppen■för■intryck■och■nya■språk.■
Redan■hans■översättargärning,■ med■Joyces Ulysses■och■Homeros Odysséen■som■monumentala■höjdpunkter,■hade■räckt■för■en■livsgärning.■Inte■minst■hade■han■ett■kärt■ öga■till■svenska■poeter■som■Gunnar Ekelöf,■Tomas Tranströmer■och■Göran Sonnevi■där■den■språkliga■frihet■ han■stundtals■kritiserats■för■kom■till■ sin■fördel.■Han■hade■varit■krigsbarn■i■ Sverige,■och■mot■slutet■av■sitt■liv■valde■han■att■gå■i■frivillig■exil■där,■noga■ bestämt■på■ön■Tjörn■i■Bohuslän,■en■ bit■norr■om■Göteborg.
Där■skrev■han■sin■Tjörnsvit,■de■tre■ diktsamlingarna■Dansgolvet på berget■(1977),■Spela upp till dans■(1982)■ och■Den dunkles danser■(postumt■ 1984)■som■tillsammans■är■krönet■ på■hans■diktargärning.■De■översattes■av■hustrun■Mia Berner under■poetens■medverkan.
Saarikoskis främsta verk
Att■ jag■ så■ utan■ vidare■ utnämner■ Tjörnsviten■till■Saarikoskis■främsta■ verk■hänger■samman■med■den■självklara■form■och■den■suggestiva■lyster■ som■han■gav■sin■konversation■med■ antikens■myter■och■historia,■hans■ politiska■hjältar■och■fiender,■fyllon■ och■bygdeoriginal■på■Tjörn■och■inte■ minst■med■världslitteraturen.■Dikterna■är■en■konstant■pejling■av■poetens■förhållande■till■den■omedelbara■samtiden■och■till■de■egna■dikterna,■som■tycks■leva■sitt■eget■liv■medan■han■själv■ligger■slocknad■på■en■ parkbänk:
Jag är besviken på varenda en av dem
Jag skapade ju dem till min egen avbild [---] de skrävlar när de applåderas av Europas poeters konferens
ligger jag på parkbänken och skiter ner mig.
(ÖVERS O. ROSSI)
När■sviten■utgavs■år■2000■i■samlad■form■i■Sverige■fick■den■heta■Thiarnia.■Det■är■en■latinisering■som■enligt■ Berner■hämtats■från■Linnélärling- en■Pehr Kalms rapport■från■sin■resa■ i■Bohuslän■1742.■På■finska■gavs■sviten■ut■i■samlad■form■först■2012■som■ Tiarnia-sarja.■Med■bokförlaget■Ersatz■ nya■svenska■utgåva■i■översättning■av■ Oscar Rossi■markeras■en■distans■till■ Berners■översättning,■då■den■ansluter■till■den■finska■samlingsutgåvans■
titel och heter Tiarnia kort och gott. Utgivningen har kantats med tydliga markeringar mot brister i den första översättningen när det gäller dess trohet och Berners generella brist på språklig träffsäkerhet.
Oavgjord kamp mellan översättare
Hur det förhåller sig med dessa förmenta brister är inte en enkel sak att avgöra. Berners översättningar skedde med Saarikoski vid hennes sida (hon kunde på det stora hela inte finska), och granskades av honom innan de trycktes. Det är rimligt att det poetiska arbetet fortsatte även i översättningsprocessen, och båda anges som ansvariga för översättningarna. Saarikoski var inte okänslig för det svenska språket, och de avvikelser som förekommer har han inte sett skäl att avvisa.
Det blir därför en besvärlig sak att läsa ut huruvida den nya utgåvans ambition att rätta till brister i den gamla översättningen håller streck. Kampen kan på sin höjd sägas vara oavgjord om man som jag försöker så långt möjligt följa de tre utgåvorna, inklusive det finska originalet. Översättaren Oscar Rossi pekar på ställen där Berner misstagit sig eller varit klumpig i översättningen, men jag noterar att Berner inte så sällan är språkligt effektivare, och även rytmiskt bättre. Någon gång lägger Rossi till en retorisk figur som inte finns i originalet – som upprepandet av ordet ”tills” i varje radbegynnelse i slutet av dikten XIX ur Dansgolvet på berget.
I den följande dikten snubblas det en del på småord, och finskans ”männynkävyt” (tallkotar) översätts med det otympliga och felaktiga ”barrträdskottar”. Andra gånger är Rossi betydligt känsligare för talspråkliga ord och vändningar, där Berner travar på i samma ton som annars. Men när Rossi upprepat översätter finskans ”nuolla” med ”läppja” i stället för det självklara ”slicka”, då känner jag att den här översättningen hade behövt ett finskkunnigt redaktionellt motstånd.
Jordnära, exalterad
Som ett sätt att gjuta nytt intresse för Saarikoskis poesi är det emellertid inte dumt med en nyutgåva av hans sista diktsvit. Även i Oscar Rossis översättning står den ömsom jordnära, ömsom exalterade tonen i Saarikoskis dikter fram: