Riksdagen skall inte kunna utpressas av facket

ARBETSMARKNADEN Vår arbetsmarknad är i darrning. Facket protesterar och strejkar mot regeringens förslag om att underlätta uppsägning av arbetstagare i småföretag. Parterna beskyller varandra för svek. Vad är det egentligen frågan om? Beroende på vem man frågar får man olika svar.

Regeringen motiverar förändringen med att det vore en fördel för företag att under vissa betingelser få säga upp en person som inte är lämplig för sin arbetsuppgift. Man kan påvisa att detta gör det lättare för företaget att förbättra sin produktivitet och som följd av detta anställa flera arbetstagare. Motargumentet är att osäkerheten i anställningen försämrar arbetsklimatet, som försämrar företagets prestation. Dessutom kan man tänka sig att småföretag med sämre uppsägningsskydd blir mindre attraktiva som arbetsgivare.

Den som gräver sig in i lagtexten inser snart att det här inte är en enkel sak. Den nuvarande arbetsavtalslagens kapitel 7, paragraf 2 stipulerar så här: ”Som saklig och vägande grund för uppsägning som beror på eller har samband med arbetstagarens person kan anses vara allvarligt brott mot eller åsidosättande av sådana förpliktelser som följer av arbetsavtalet eller lag och som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet samt en väsentlig förändring av de personliga arbetsförutsättningar på grund av vilka arbetstagaren inte längre kan klara av sina arbetsuppgifter.”

Den föreslagna förändringen skulle godkänna en orsak som är lindrigare än den nuvarande definitionen. Vad detta i praktiken skulle innebära är det nog ingen som kan säga. De rättslärda har påpekat att den nya lagens tolkning klarnar först efter att ett antal rättsfall har avgjorts, eventuellt ända till Högsta domstolen. Att driva rättegångar är ingen billig affär för småföretag så det kan ta lång tid innan vi vet vad detta betyder. I värsta fall kostar en felaktig uppsägning sex månaders lön plus rättegångskostnader, det blir lätt 50 000 euro, som kan räcka för att stjälpa ett småföretag. Det här är ingen snabb förändring som vi kunde se resultaten av inom ett år.

Förändringen gäller företag med under tio anställda. De här företagen har sällan tillgång till juridisk expertis, vilket kan leda till att man först slår huvudet i väggen. Förlorade rättstvister är mycket dyra, vilket säkert avskräcker företagen från att testa gränserna för den nya lagen.

Varför skulle en sådan lagändring vara nödvändig? Därom tvistar parterna. Är det faktiskt så att en småföretagare inte kan avgöra arbetstagarens kompetens på de sex månader som prövotiden möjliggör? Den andra möjligheten är förstås att gardera sig genom att hyra in den nya personen via ett bemanningsföretag. Även enligt den nuvarande lagen går det att säga upp olämpliga arbetstagare, man bör bara göra det på rätt sätt. Det har även förslagits att ett alternativ till lagförändring vore att erbjuda småföretagarna juridisk hjälp med att tilllämpa den nuvarande lagen. Inte en helt dum idé.

För att göra hela skalan av uppsägningar klar bör vi minnas att för de grövsta felstegen finns möjlighet till arbetsavtalets omedelbara hävande och om ekonomiska och produktionsorsaker föreligger är uppsägning tämligen lätt. I småföretag behöver man inte ens följa samarbetslagens procedurer.

Nu står facket på barrikaderna och det hotas till och med med generalstrejk. Nu skjuter man nog myggor med kanoner. Men facket känner sig trampat på tårna. Man anser att regeringen i samband med konkurrenskraftsavtalet har lovat att inte försämra anställningsförhållandena och att dylika förändringar skall skötas i trepartsförhandlingar. Samtidigt påminner Juhana Vartiainen om att riksdagen inte är en förhandlingspart utan faktiskt rikets lagstadgande instans. Diskussioner med facket skall förstås föras, men riksdagen skall inte kunna utpressas av facket. Det låter nog riktigt.

Det föreslås även att politiska strejker skall förbjudas. Men vänsterpartierna underblåser gärna missnöjet, nästa vår är det ju val i antågande. Centern har uppenbarligen gett stora löften till företagarna om att de skall få det bättre. Inte lätt för dem att backa nu längre.

Centerns Antti Kaikkonen har föreslagit ett ”arbetsmöte” där parterna skulle samlas för att diskutera positiva lösningar på det inflammerade läget. Finlands näringsliv EK:s Jyri Häkämies förhåller sig negativt, eftersom det luktar inkomstpolitiskt avtal, sådana är ju numera förbjudna för honom. Dessutom är lagförslaget inte viktigt för EK.

Dylika arbetsmarknadsknutar brukar lösa sig förr eller senare. Det är bara att önska att någon hittar en väg som inte kostar samhället skjortan.