Huber i toppform efter New York
Om Sam Hubers solodebut på ett skivbolag i New York gick överraskande spårlöst förbi här hemma, är satsningen på uppföljaren mer gedigen. Det är skivan värd och frontfiguren är, som titeln anger, i utmärkt form.
Som sångare och Artist (med stort A) har Sam Huber en obestridlig medfödd talang, det vet man
I början av året kom beskedet om att Eternal Erection, en av vårt lands mest långlivade och omtyckta funkorkestrar, lägger partyskorna på hyllan – åtminstone tillfälligt – för obestämd tid. Tråkigt förvisso, men inte helt oväntat kanske, efter en något tynande tillvaro på sistone.
Om att den fenomenale frontfiguren och sångaren Sam ”Rick Lover” Huber också haft andra järn i elden, vittnade bland annat den soloskiva som kom ut sommaren 2017. Confused spelades in i New York med ett gäng lokala proffsmusiker och i själva verket har Huber sedan flera år till och från vistats på andra sidan Atlanten för att söka inspiration och knyta kontakter. Vilket alltså har lett till resultat, frivilligt.
Av någon anledning var det ändå märkvärdigt tyst kring solodebuten här hemma där det funnits en klar potential att satsa. Kanske lät man medvetet projektet komma i gång lite trevande, för att sedan slå hårdare på trumman när det redan fanns en grund att bygga på?
Bekant recept, nya kryddor
Hur som helst verkar satsningen vara mer gedigen nu när denna uppföl jare backades upp först av en fyralåtars EP i våras.
Nyligen startade dessutom en ordentlig Finlandsturné när det är dags för skivsläppet. Det är skivan värd, och som sångare och Artist (med stort A) har Sam Huber en obestridlig medfödd talang, det vet man.
Så rösten och sångstilen är bekant, och stilen i grunden liknande funk och soulbetonad rytmmusik som vi minns från Eternal Erection. Men en del nya kryddor finns också med i mixen på solomaterialet.
Dels kunde man höra influenser från jamaikansk dub och dancehall på Radio Friendly Enemy som var med redan på EP:n. Fortfarande en höjdare ungefär halvvägs in med sitt rytmiskt lite mer utmanande anslag.
Dels finns här en medryckande poppigare soulkänsla i rak 4/4takt, som också är påtaglig ända från öppningsspåret Plastic Love och som går igen med en lite rivigare rockaccent på avslutande End of the World.
Två viktiga förebilder
Emellan de här väljer jag att lyfta fram åtminstone det lite mörkare ti telspåret, som funkar med ett långsamt och tungt groove. Samt All the Time in the World, en avskalad, vacker pianoballad, som ger mig vissa James Bondvibbar – kanske är det titeln?
Men den låt som på något sätt sammanfattar helhetskänslan och talar ett tydligt språk om en kärlek till två viktiga förebilder är för mig It’s Complicated. Att David Bowies död påverkade Sam Huber kraftigt under inspelningen av det nya materialet har han talat om i en intervju i våras och här hörs det. Även Princes ande är närvarande.