Höstdrömmar

Att komma hem till ett höstligt Finland efter några veckor i Grekland är lätt.

Ty jag vet att här är minst tio grader kallare. Att det är knäpptyst i tunnelbanan om morgnarna. Och att jag om aftonen knappast kommer att hitta någon krog som serverar lammkotletter och rödvin för 15 euro (vilket kanske levern är tacksam för).

– Finland är på många sätt ett bra land, förklarar jag för mina grekiska vänner en afton då vi smörjer kråset på en psarotaverna (fisktaverna).

– Exempelvis kommer landet alltid väldigt högt upp på listan över världens minst korrupta stater. Och när man fått en finländsk kompis är han eller hon ofta en vän för livet.

Vi njuter en pikilia, det vill säga en stor tallrik med många rätter, i detta fall thalassia eller havets frukter. Timmarna går och redan vid 21-tiden har jag, som ofta, gett upp ambitionen att här ska enbart talas grekiska. Livets stora gåtor får lösas på engelska. Och denna kväll kommer vi varandra närmare inpå livet än kanske någon gång innan.

Vi pratar om våra familjekonstellationer, om mänskliga relationer och den eviga frågan hur man bäst ska kunna nyttja den tid som är kvar här på jorden.

– Två länder ligger mig närmre hjärtat än alla andra. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att permanent bo varken i Grekland eller i Kina, fastslår jag och förklarar för mina grekiska vänner:

– Den spontana värme man möter bland ”vanliga människor” i Grekland är fantastisk. I Kina kan jag också sitta timtals på något litet hak och pokulera med lokalbefolkningen samt njuta av det fenomenala kinesiska köket.

Plötsligt kommer så ändå Finland i tankarna. Det är bara ett par dygn till hemresan.

Längtan? Ja, om kanske blott så banal som efter att åter sitta på kafé i Hesa och drömma sig bort, exempelvis till en lokal fisktaverna på en liten ö i Egeiska havet.

Livets stora gåtor får lösas på engelska. Och denna kväll kommer vi varandra närmare inpå livet än kanske någon gång innan.