1920-talet var sorglöst och brokigt
1920-talets Helsingfors är mera än jazz och förbudstiden – stadsmuseets nya utställning Sorglös stad tar oss på en snabbvisit till en mytomspunnen tid då kjolarna blev korta, flygtrafiken förändrade resandet och Fazer lanserade sin blåa choklad.
Jazzmusiken flödar, flygtrafiken kommer i gång och alkoholen är förbjuden, men däremot säljs det choklad, smink och cigaretter i affärerna. Utställningen Sorglös stad, som pågår i Villa Hagasund, tar med besökarna på en nostalgisk visit till 1920-talets glada och framfusiga Helsingfors.
– Vi känner till klichéerna om 1920-talet, då jazzmusiken, förbudslagen och de korta kjolarna dominerade stadsbilden. Men årtiondet är ganska långt borta i tiden, det är en mytomspunnen och komplicerad tid. Vår bild bygger främst på amerikanska filmer. Därför vill vi berika den bilden med den här utställningen och belysa Helsingfors på ett nytt sätt, förklarar producent Jere Jäppinen vid Helsingfors stadsmuseum.
Sorglös stad är en litterär utställning över ett decennium i Helsingfors historia. Utställningen pågår i Villa Hagasund och består av ett stort urval material, allt från fotografier, tidningsartiklar och filmer till kläder, föremål och återskapade miljöer. Som guider fungerar fem halvfiktiva Helsingforsbor i olika livsskeden som öppnar upp sin stad för besökarna i form av stora planscher med pratbubblor.
– Med hjälp av guiderna har vi försökt göra utställningen mera levande, alla stadsbor upplever sin stad på olika sätt. Där den finlandssvenske affärsmannen Erik uppskattar att det öppnas en flyglinje till Stockholm är invandrarpojken Nikki rädd för att prata sitt hemspråk ryska på gatorna, säger Jäppinen.
Svenskspråkig stad
1920-talet var ett skrikigt och högljutt decennium, reklamen var ett synligt inslag i gatubilden och musiken flödade i restauranger och folkparker. Den här polyfonin har Jäppinen och hans kolleger på stadsmuseet velat återge i utställningen, som tar hjälp av dagens teknologi – det är filmsnuttar på storskärm, tillhörande musik, väggar tapetserade med brokig reklam, propaganda och tidningsurklipp och interaktiva element.
– Konstverken suger in besökarna i 1920-talet, de blir delaktiga och får pröva på olika saker själva, allt från att motionera i takt till tidens gymnastikrörelser och vila på turkiskt vis till att dansa med dansöser och spela stenkakor på en grammofon, berättar producenten.
På den tiden var Helsingfors en starkt svenskspråkig stad och det syntes överallt i gatubilden, stadiborna använde ord som simmata, skole och shaffari, reklamskyltarna var skrivna på två språk och de ursprungligen svenska gatunamnen var ibland översatta så att det finska namnet saknade betydelse.
– Gatunamnen i Helsingfors orsakade en häftig debatt, folk ville se mera finska namn i stället för de svenska och ryska, och man tillsatte olika namnkommittéer. Det hela ledde till en namnreform 1928 då ett 60-tal gator fick nya namn, till exempel Nikolajgatan blev Snellmansgatan och på varuhuset Stockmanns begäran ändrades Hagasundsgatan till Centralgatan, då affärspalatset ville ha en adress som signalerade att man står mitt i stan.
Smink för alla
Livet i staden förändrades snabbt, konsumtionskulturen ökade i takt med att folk fick bättre inkomster och hade råd att köpa nya lyxpro-
dukter – cigaretter, smink, choklad och kex gjorde sitt intåg på butikshyllorna.
– Hårprodukter och smink hade tidigare bara använts i teaterhus, men nu började man sälja dem till allmänheten. Man byggde nya affärspalats i centrum. Fazer lanserade sin blåa chokladplatta 1922 och på den tiden vägde den 50 gram. Man åt chokladen långsamt och njutningsfullt, en bit i taget, så att plattan kunde räcka en hel vecka.
Utställningen fyller hela Villa Hagasund och besökaren kan besöka olika miljöer. Där finns vardagsrummet fullt med hemligheter bakom tapeten i Tölö, restaurangen där bardisken gömmer kanistrar med smuggelsprit och folkparken i östra Helsingfors där arbetaren Masa tillbringar somrarna i en tidsenlig pappkoja och njuter av nya musikstilar som jenkka och polkka.
– Förbudstiden var inte bara en spännande tid då dansrestaurang- er grundades för att locka folk ut och äta och roa sig även om det inte serverades alkohol. Det var en våldsam tid, då antalet våldsbrott sköt i höjden. Då det inte fanns svagare drycker som öl och vin drack folk stark smuggelsprit, blev aggressiva och använde yxor och knivar med ett blodigt slutresultat, säger Jere Jäppinen.
Tekniken utvecklades med fart efter första världskriget och det syntes i moderna påhitt som att man startade regelbunden flygtrafik från flyghamnen på Skatudden till både Tallinn och Stockholm och i att man öppnade den första telefonlinjen mellan Helsingfors och Stockholm – det första samtalet ringdes naturligtvis från presidentpalatset till Kungliga slottet.
❞ Konstverken suger in besökarna i 1920-talet, de blir delaktiga och får pröva på olika saker själva, allt från att motionera i takt till tidens gymnastikrörelser och vila på turkiskt vis till att dansa med dansöser och spela stenkakor på en grammofon.
Jere Jäppinen
Producent för utställningen