Ingmar Bergmans inredning är trendig
Bergmanhuset på Fårö fångade mycket av den skandinaviska stilen. Ingmar Bergman skaffade medvetet huset för att kunna skapa sin egen version av ”hygge”, säger trendexperten Stefan Nilsson. Golv- lampan ”Staken” är designad av Carl Malmsten 1942.
I år är det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes, något som har firats på en rad olika sätt under året som gått. Uppsala-sonen som blev en av filmhistoriens viktigaste regissörer och manusförfattare dog 2007. Han var tydlig i sitt testamente: allt – hans berömda hus på Fårö och möblerna i det – skulle säljas, han ville inte ha ”något slag av känslomässigt rabalder” bland ättlingarna. Pedro Westerdahl är specialist på klassisk konst på Bukowskis, auktionshuset som fick i uppdrag att sälja bohaget, och han är själv en stor Bergmanbeundrare.
– Det var fantastiskt att få gå runt i hans orörda hus och försiktigt sätta mig i en av de insuttna Eames-fåtöljerna. Några kollegor hittade schackpjäserna från scenen i ”Det sjunde inseglet” – ett av filmhistoriens mest berömda ögonblick – när vi gick igenom allt. Det var en mäktig känsla. Huset hade en väldigt personlig stil där design blandades med arvegods. Han hade en uppenbar känsla för stil.
Mycket trä
Ett helt team av värderingsexperter från auktionshuset åkte över till Fårö för att gå igenom alla föremål och möbler. Den kommande försäljningen av huset och bohaget väckte stor uppmärksamhet världen över och i Sverige blev det ståhej över att detta hus, som var så kulturellt viktigt, skulle säljas – trots att det var Bergmans egen vilja.
Det slutade dock lyckligt. Den norska miljardären Hans Gude Gudeson köpte huset, liksom merparten av alla möbler och föremål, och återförde dem till Fårö. Teamet från Bukowski hjälpte till att få allt på rätt plats och i dag får Bergmanstipendiater besöka det och bo i någon av de övriga gårdarna inom stiftelsen för att arbeta med olika kulturprojekt.
Daniel Golling, kurator på ArkDes i Stockholm, är en av dem som har fått gå i Bergmans fotspår genom den 54 meter långa bostaden vid havet.
– Invändigt är det väldigt mycket furu, det påminner lite om en gillestuga från 1970-talet. Till och med luftkonditioneringsapparaterna och kylskåpsdörren är målade i ett slags furumönstrad trompe l’oeil för att se ut som att de är gjorda av trä, berättar han.
”Konventionellt borgerlig”
Daniel Golling beskriver hur byggnaden, som ursprungligen ritades av Kjell Abramson 1966–1967, och sedan fick tillbyggnader av Per Erik Nilsson, är en lång rad rum i fil med stora fönster mot havet. Delar av den låga fasaden efterliknar stenmurar typiska för Fårö och huset smälter väl in i den karga naturen.
– Inredningen består av mycket Carl Malmsten-möbler. Skulle jag sätta en etikett på stilen så är den ganska konventionellt borgerlig. Den representerar rätt väl vad människor i hans samhällsklass köpte till sina hem på den tiden. Jag får känslan av att han inte förnyade sitt hem särskilt mycket under alla år, att när han väl hade fäst sig vid något höll han fast vid det, säger Daniel Golling.
Pedro Westerdahl på Bukowskis har en liknande bild av Bergmans stil.
– Han var väldigt förtjust i trä som material, det ser både på träpanelen i huset och valet av trämöbler. Mycket svensk design, både Carl Malmsten och Josef Frank för Svenskt Tenn till exempel. Eleganta mattor av Barbro Nilsson för Märta Måås-Fjetterström. Han hade en ganska modern, blond och nordisk inredningsstil.
Skandinaviskt avskalat
Förvisso förknippar vi gärna furupanel med antingen en bastu eller en gillestuga från förr, men faktum är att både furu som material och den hemtrevliga känslan som träpaneler ger ligger rätt i tiden just nu.
– Den skandinaviska stilen med återhållen färgskala och mycket trä har blivit gigantiskt stor ur ett internationellt perspektiv. Inredningstidningar strör ord som ”hygge” och ”lagom” omkring sig. Internationellt står den skandinaviska stilen för funktionella, rätt minimalistiska produkter i hållbara och miljövänliga material, säger trendexperten Stefan Nilsson.
Det handlar också om att hitta balans i livet och kunna vila från all stress utifrån.
– Bergmanhuset har fångat den skandinaviska stilen perfekt och jag tror faktiskt att Bergman medvetet skaffade detta hus för att kunna skapa sin egen version av ”hygge”, fortsätter han.
När Bergmans bohag, totalt 337 möbler och föremål, till slut auktionerades ut genom Bukowskis var utropspriserna förvånande låga.
– Vi valde i samråd med familjen att sätta rimliga, marknadsmässiga priser på samtliga föremål, det vill säga vad de hade kostat om de inte hade kommit från ett berömt hem. Vi anade att det skulle finnas ett stort intresse för hans möbler, men här fick vi ett bevis för hur betydelsefull det vi kallar proveniensen, det vill säga föremålens historik, kan vara. Men att föremål med ett utropspris på 20–30 euro går för 8 200 är ju otroligt, berättar Pedro Westerdahl.
Inte så noga
Schackpjäserna, ett inkomplett set där den vita kungen (som också föll i filmen) saknades, steg från utropspriset på 1 000 euro till 100 000. För Bergmanfantaster runtom i världen var hans möbler och inredning närmast ovärderliga. Och flera av sakerna är designade av formgivare som än i dag innebär höga priser i nyproduktion. Men rent generellt tror Daniel Golling ändå inte att inredningen var särskilt viktig för Ingmar Bergman.
– Jag vet att han hade åsikter om arkitekturen, han hade till exempel sett en fantastisk öppen spis i en rysk film som han ville återskapa i sitt eget hem för att kunna sitta vid brasan och dricka vin. Men han var också ganska osentimental i förhållande till sina möbler, trots att han både använde dem flitigt och behöll dem länge.
Han berättar att Bergman bland annat hade skrivit ”halt som fan” med tuschpenna direkt på badrumsgolvet. De många toaletterna är inredda med plastmattor och våtrumstapeter trots att han hade ekonomin att kakla dem. Och hans sängbord är berömt för att han klottrat direkt på det med penna – förmodligen har han vaknat mitt i natten och behövt få ur sig något.
Daniel Golling bevakade auktionerna när bohaget skulle säljas.
– Jag budade faktiskt på hans skrivbordsstol, men allt gick ju för ganska rejäla summor...
TT/MARIA SOXBO