Regeringen tycks vara desperat eftersom man måste ta till så uppenbart ovanliga metoder. Ett meddelande till riksdagen om regeringens sysselsättningspolitik blandar knappast bort kritikernas kort.
Susanna Ginman
Regeringen tycks vara desperat eftersom man måste ta till så uppenbart ovanliga metoder. Ett meddelande till riksdagen om regeringens sysselsättningspolitik blandar knappast bort kritikernas kort.
På torsdagseftermiddagen meddelade statsminister Juha Sipilä (C), Samlingspartiets riksdagsgrupps ordförande Kalle Jokinen – i stället för finansminister Petteri Orpo (Saml) som är bortrest – och arbetsminister Jari Lindström (Blå) att regeringen vill mäta förtroendet för sin sysselsättningspolitiska linje i riksdagen via ett meddelande. På tisdag ska riksdagen därmed få ett meddelande och på onsdag röstar riksdagen om regeringens förtroende.
Avsikten är uppenbarligen att försöka blanda bort korten för de fackförbund som protesterar mot regeringens planer på att försämra uppsägningsskyddet i små företag. Förbunden har infört övertidsförbud och strejker i en protest mot regeringen som vill försämra uppsägningsskyddet för vissa grupper.
Det aktuella lagförslaget ska enligt tidtabellen utvärderas av rådet för bedömning av lagstiftningen i oktober och avges till riksdagen i november. Då behandlar riksdagen propositionen. En central fråga är vad riksdagens grundlagsutskott anser om principen att uppsägningsskyddet varierar beroende på företagets storlek. För en lekman ter det sig som problematiskt utifrån principen att människor ska behandlas likvärdigt.
Arbetslivsutskottet tar ställning till lagförslagets substans och bland annat det faktum att de flesta sakkunniga betvivlar att ett uppluckrat uppsägningsskydd i små företag skulle leda till ökad sysselsättning, som regeringen uppger som sin främsta drivkraft.
Nu vill regeringen alltså förekomma den vanliga lagstiftningsprocessen med ett meddelande, som man säger gäller hela regeringens sysselsättningspolitik. Statsminister Juha Sipilä uttryckte det i torsdags som så att riksdagen ska ta ställning till om den sysselsättningspolitik som hittills har skapat 115 000 jobb har riksdagens förtroende. Det är en förenkling eftersom det är klart att det ekonomiska uppsvinget och därmed den förbättrade sysselsättningen till stor del beror på uppgången i världsekonomin.
Regeringen vill i förtid – alltså innan lagförslaget om uppsägningar i små företag har nått riksdagen – göra riksdagen till en part i konflikten mellan fackförbunden och regeringen. Då är det lättare att framställa de fackliga protesterna som protester mot riksdagens lagstiftningsarbete i stället för mot regeringens politik.
Strejkerna, övertidsförbuden och övriga åtgärder är inte alls oproblematiska. De drabbar enskilda företag och arbetsgivare som inte är ansvariga för regeringens politik. Också medborgare drabbas, särskilt då det gäller övertidsförbuden inom vården. De som vill förbjuda politiska strejker har fått vatten på sin kvarn.
Samtidigt anklagas facket för att föra valkampanj för vänsterpartierna och särskilt Socialdemokraterna. Frågan är ändå om det inte i första hand är regeringen själv som skapar trycket vänsterut. Facken finns faktiskt inte heller till för att backa upp partier utan har en egen uppgift. Konflikten med regeringen har i det här fallet eventuellt tydliggjort den uppgiften, vilket den fackliga rörelsen kan tacka för och ta emot. Precis som i all annan frivilligverksamhet har också fackförbunden nu för tiden svårare att mobilisera.
En särskild krydda ger den debatt som Lasse Laatunen, tidigare direktör vid arbetsgivarorganisationen, och riksdagsledamot Juhana Vartiainen (Saml, tidigare SDP) för med varandra. Laatunen kritiserar förslaget hårt och Vartiainen försvarar det lika hett.
Hur kommer det att gå? Med största sannolikhet får regeringen förtroende på onsdag – regeringen har ju majoriteten i riksdagen bakom sig – knappt men dock. Men ändrar det på något beträffande protesterna mot den aktuella lagen? Nej, knappast. Väljarna följer finterna med stigande förvåning och misstro.