Helsingfors stad justerar tomthyrorna för 750 tomter
I onsdags fattade Helsingfors stadsfullmäktige ett beslut om att höja tomthyrorna i vissa stadsdelar så att de motsvarar bättre den gällande prisnivån. Beslutet omfattar sådana arrendeavtal som går ut 2020 och 2021.
Helsingfors stad är hyresvärd för tusentals arrendeavtal och i vissa fall bygger tomternas hyresnivåer på 1950-talets prisnivå, som ofta är nästan obefintlig jämfört med sådana avtal som gjorts upp under de senaste åren. Staden har till och med räknat ut att den går på förlust i vissa fall i jämförelse med att en privatperson skulle äga tomten där hen har sitt hus och betalar fastighetsskatt på den.
Staden motiverar justeringarna till tomthyrorna med att alla helsingforsare ska kunna dra nytta av stadens markegendom om den förväntade avkastningen på de nya arrendeavtalen är fyra procent.
De flesta avtal gäller områden där det ligger småhus eller parhus, men också ett betydande antal tomter där det finns höghus.
Staden har som avsikt att alla beslut som berör avtalen som går ut under 2020 och 2021, cirka 750 stycken, fattas i god tid i år och under nästa år.
Då Helsingfors stad fastslår tomternas hyresavtal utgår man från samma praxis som under de senaste åren. Tomternas beräkningsmässiga värde ska vara cirka 60 procent av tomternas gängse värde, på så sätt blir värdet på tomternas byggnadsrätter betydligt
lägre än priserna i genomsnitt.
För att hyrorna inte ska bli orimliga för de nuvarande hyresgästerna inför staden en övergångsperiod där tomthyrorna stegvis stiger under en period på tio år. Antalet arrendeavtal som håller på att gå ut är exceptionellt stort men själva praxisen är inte ny. Senast har Helsingfors stad förnyat avtal för tre år sedan.
Enligt ledamot Paavo Arhinmäki (VF) och Veronika Honkasalos (VF) förslag förutsätter stadsfullmäktige att möjligheterna att göra upp en bedömning av de sociala konsekvenserna av arrendegrunderna utreds. Konsekvensbedömningen ska omfatta bedömningen av tomtarrendenas inverkan på såväl bostadshyrorna, priset på boende som differentieringen inom och mellan områden.