Andrahandsval igen
HJK meddelade på onsdagen att Mika Lehkosuos kontrakt förlängs för att täcka år 2019. Nyheten om kontraktsförlängningen kommunicerade de mesta mästarna på ett något märkligt sätt. På sin hemsida publicerade klubben en kommuniké där man först gick igenom mer eller mindre alla organisatoriska förändringar innan man kom till pudelns kärna. Det vill säga att man förlängt med Lehkosuo som fört klubben till tre guld under se senaste fem säsongerna. Varför man ville ”gömma” nyheten känner bara den innersta kärnan till. PR-mässigt var det knappast någon större seger.
Att Lehkosuos framtid i HJK varit ett frågetecken en längre tid är ingen nyhet alls. Hösten 2016 var mästartränaren väldigt nära att få sparken men efter långa förhandlingar och efter att HJK uppenbarligen sonderat terrängen utomlands i jakt på en ny tränare utanför republikens gränser fick Lehkosuo fortsätta.
Då sade vd Aki Riihilahti att man efter långa diskussioner kommit fram till att Lehkosuo var den mest lämpliga kandidaten.
Det fanns garanterat tränare som var intresserade av att ta över HJK 2016 och 2018. Men frågan är om Klubi letade på rätt ställen eller om kunnandet att hitta en lovande yngre förmåga fanns. Betalningsförmågan blir snabbt ett problem för HJK som på sin höjd kan erbjuda 200 000 euro i årslön åt sin chefstränare. Hisnande summor i Finland men växelpengar om du jämför med majoriteten av länderna i Europa. En tränare som låt oss säga är verksam på andra nivån i Tyskland eller andra eller tredje nivån i England är garanterat inte intresserad av HJK. Nordiska topptränare håller hellre till i Norge, Danmark eller Sverige.
Så det skulle gälla att hitta en bubblande talang innan större klubbar sätter klorna i tränarlöftet. Men i ett dylikt upplägg finns naturligtvis också en stor risk. Passar han in i omgivningen? Klarar han klimatet? Språket? Kulturen?
Hade något meriterat namn tackat ja till HJK:s inviter 2016 hade Lehkosuo rykt då. Så också 2018. Visst var han ett andrahandsval båda gångerna. Enligt uppgifter i Norge var HJK intresserat av Simo Valakari som gjort väl ifrån sig i Tromsö. Enligt norska medier hade Valakari ändå snabbt tackat nej till alla förfrågningar. Att flytta tillbaka till Finland vore ett steg i fel riktning och då Valakari också nämns i spekulationerna om vem som tar över storklubben Rosenborg, med en omsättning på 30 miljoner euro, är det inte särskilt svårt att förstå varför Valakari resonerade som han gjorde.
Så Lehkosuo fortsätter och får som ny parhäst Jani Sarajärvi som senast verkat i VPS. Sarajärvi, en mer än duglig ligaback under den aktiva karriären, har pluggat fotboll utomlands och skaffat sig en formell kompetens inte särskilt många i Finland kan matcha. Vilka infallsvinklar han kan tillföra och vilka han tillåts tillföra blir avgörande för om HJK ska ta ett steg framåt.
Säsongen 2017 spelade HJK för det mesta en rätt bra fotboll då spanjoren José Riveiro fick ett större ansvar i det offensiva upplägget. Men trots att HJK vann ligan i år med bred marginal kändes det ändå inte som att spelet gick framåt vare sig underhållnings- eller kvalitetsmässigt. Underhållningsvärdet ska inte underskattas. Publiksiffrorna visar tydligt att de breda massorna bara sporadiskt intresserar sig för HJK:s matcher. Inte sagt att de skulle hitta till Tölö heller om spelet var mer underhållande men chansen skulle öka.
Sett till bakgrunden att HJK i år i långa stunder spelat tjänstemannafotboll är det aningen överraskande att Lehkosuo får fortsätta. Ser man till alternativen som fanns tillgängliga är det fullt förståeligt. Lehkosuo är det bästa alternativet inom rikets gränser.
Riveiro fick på något sätt en mera undanskymd roll i år och försvann till Inter. Spanjoren ville ta nästa steg och kan bli en förnyare och ett utropstecken i ett ekonomiskt starkt Inter som vacklat i sportsligt mörker i flera år.
Sarajärvi har inte gjort sig känd som någon gladfotbollens apostel. Kontroll, positionsspel, kortpassningar och bollinnehav betonas i tid och otid. Hans och Petri Vuorinens spelmässiga upplägg fick stundtals publiken i Vasa att nicka till långt före halvtidsvilan.
Blir intressant att följa hur Lehkosuos och Sarajärvis tankar om fotboll går ihop. Två akademiskt tänkande hjärnor kan bli succé. Eller härdsmälta. Det senare är mer osannolikt. Sen gäller det bara att definiera vad succé innebär för de 29-faldiga mästarna.
”Sen gäller det bara att definiera vad succé innebär för de 29-faldiga mästarna.”
JONAS VON WENDT
reporter