Unga konstnärer visar upp sig
Drivkraften blir något oklar när Bildkonstakademins kandidater presenterar sina verk för offentligheten. KONST
Bildkonstakademins kandidatutställning.
Exhibition Laboratory, Sjömansgatan 36 (innergården). Till den 21.10.
Att Bildkonstakademin i Helsingfors har ett eget centralt beläget galleri är oerhört värdefullt för stadens konstliv. Så gott som alla utställningsmöjligheter för unga baserar sig på tävling, och återkommande utställningar som Konsthallens De Unga eller Amos Rex Generation hålls bara vartannat eller vart tredje år. Dessutom är det inte en självklarhet att konststuderande har någon möjlighet att ställa ut via skolan – Aaltouniversitetet har till exempel inget galleri.
Medan de arma konstindustriella Aalto-studerandena har så pass bristfälliga arbetsutrymmen i sitt Otnäsgetto att Helsingin Sanomat skriver om saken (11.10) sitter Bildkonstakademins studerande ostörda i sina huvudstadsateljéer och skapar allt från storskaliga målningar till rejäla installationer som sedan allmänheten har möjlighet att bekanta sig med i Exhibition Laboratory i Rödbergen.
Exhibition Laboratory är främst känt för den årligen återkommande grupputställningen Kuvan Kevät i vilken Bildkonstakademins nyutexaminerade magisterstuderande presenterar sig själva. Magisterutställningen brukar vara en överväldigande historia, och när galleriet denna höst överlåts till skolans kandidater är det en betydligt mindre helhet som ställs ut.
Slipade konstverk
Tjugoen konstnärer deltar i kandidatutställningen som inte har något gemensamt tema eller uttalad riktning.
I programbladet finns en intressant text av lektor Stig Baumgartner där han lyfter fram hur svårt det kan
❞ Det är en riktigt sorglig historia som Paavilainen behandlar utan snaskighet, och som garanterat kommer att bli ihågkommen av de galleribesökare som tar sig tiden att sitta igenom någon eller några av dialogerna som utgör den tjugo minuter långa filmen.
vara för en konstnär att beskriva sina egna verk.
När man bläddrar igenom de medverkande konstnärernas självskrivna presentationer blir det uppenbart att han har rätt. Det skrivs både i tredje person och i jag-form, men gemensamt för samtliga texter är att de fortfarande verkar söka sin form.
Konstverken är dock mer slipade än vad texterna är, vilket givetvis är huvudsaken. Dock förblir syftet bakom skapandet ibland lite oklart just på grund av att texterna sällan kommer till pudelns kärna.
Emilia Tanners genomborrade pappersark väcker ett intresse att förstå den bakomliggande energin; orsaken till det idoga manuella arbete konstnären utfört.
Lisa Lepistös tredimensionella simbassäng ackompanjeras av den långa dagboksliknande texten Point Nemo, men utan egentlig presentation är det ändå svårt att komma konstverkets själ nära, att nå fram.
Det märks att det bland kandidaterna finns ambition och förmåga, men meningen med allt är stundvis svår att skönja. Vilken är drivkraften? Det vore intressant att få veta lite mer.
Skickliga målare
Bildkonstakademins målare brukar vara skickliga, och så är också fallet här. Samtliga deltagande konstnärer som arbetar med måleri har en klart egen stil och riktning, från Emma Luukkalas poetiska vardagsmålningar till Nils Östbrants proggiga new age-fantasi.
I urvalet målningar finns det något för alla: Sandra Österbergs vackra gröna trilogi kan tänkas tilltala samma publik som avgudar SaraVide Ericson, medan Sakari Vinkos dystopiska verk för tankarna till den dystra genre som Ars Fennica-vinnaren Kari Vehosalo representerar.
I en utställning där det personliga och privata mest lyser med sin frånvaro finns det ändå en riktig emotionell käftsmäll. Videon If you do this I will call you by your first name instead of mom av Rosaliina Paavilainen handlar om konstnärens eget komplicerade förhållande med sin mor. Det är en riktigt sorglig historia som Paavilainen behandlar utan snaskighet, och som garanterat kommer att bli ihågkommen av de galleribesökare som tar sig tiden att sitta igenom någon eller några av dialogerna som utgör den tjugo minuter långa filmen.
Förutom målningar, installationer och video bjuder kandidatutställningen även på performans, keramik och virtuell verklighet. Det finns lite punk, lite mekanik, ett inslag textilkonst och även verk med queertematik.
Trots att presentationstexterna håller betraktaren på tryggt avstånd är det en mångsidig utställning av ett stort antal lovande konstnärer.