Knattebio med mersmak

ANIMATION/BARNFILM

På spaning med Urpo & Turpo

HHHII Regi: Liisa Helminen, Riho Unt. Manus: Helminen, Unt, Hannele Huovi, Leslie Stewart. Foto: Jan Nyman. På finska och svenska.

Barnfilm är det mest relativa av begrepp, ett begrepp som omfattar allt mellan himmel och jord, det vill säga såväl långt som kort, barnsligt som mera vuxet. Så kan man ju fråga sig i vilken mån exempelvis The Incredibles 2 – på två timmar med en himla massa action – är en regelrätt barnfilm för småbarn.

Det är här som Liisa Helminens På spaning med Urpo & Turpo (Urpo ja Turpo johtolangan jäljillä), efter Hannele Huovis litterära radarpar, kommer in i bilden. Förutom att helheten, som omfattar sex chosefritt hopfogade kortfilmer, går i mål på en timme blankt är anslaget både fantasieggande och småbarnsvänligt.

Sympatiserar gör man också med återanvändningsprincipen, för trots att filmerna om Urpo och Turpo, iscensatta med den gamla goda stop motion-tekniken, tidigare haft vägarna förbi vita duken känns det uppiffade bildmaterialet hyfsat fräscht.

Fungerande mellanmål

Dramaturgiskt är det fantasins flykt som anger tonen. Måhända tar äventyren avstamp i den omgivande verkligheten i barnfamiljen men likväl är det Urpo och Turpo, bokmalarna och nallebjörnarna, som tar ut svängarna.

Inledningsvis går turen till en öde ö som utan några större problem får rum i barnkammaren. Däremellan motionerar man så det står härliga till, det vill säga när man inte driver med Askungen och kompar Wilhelm Tell.

Det är lekfullt och fantasieggande och inte sällan vrider och vänder man på orden. Som i det bifogade detektivmysteriet där ledtråden kan bestå av en simpel telefonledning.

I Sverige går dylika filmpaket under namnet Knattebio och i väntan på Alfons Åberg, Lilla Spöket Laban och gänget torde Urpo och Turpo fungera som mellanmål.