”Den finska faran”
Kvänska är ett minoritetsspråk ● i Norge.
● En del ser på kvänska som ett eget språk, andra som en finsk dialekt.
Det finns fyra kommuner
● i landet som officiellt har namn på tre språk (norska, samiska och kvänska).
● De är följande: Porsanger (Porsanki, 2003), storfjord (Omasvuono, 2014), Kåfjord (Kainovuono, 2016) och Nordreisa (Raisi, 2018).
Under början av 1700-talet
● började man invandra från Finland till det som i dag är fylkena Finnmark och Troms.
● Efterfrågan på jord gjorde att folk sökte sig längre norrut.
● Kriget mellan sverige och Ryssland och hungersnöden i norra Finland och sverige gjorde också att folk flyttade.
● Speciellt åren 1820–1900 ökade invandrarna då fiskeindustrin och gruvdriften växte.
● Kring år 1875 var cirka en fjärdedel av befolkningen i Finnmark kväner. ● Under den här tiden bredde laestadianismen, där finskan användes, ut sig.
● Sedan vaknade den norska nationalismen. Man var rädd för att invandrarna inte skulle vara lojala mot Norge och att det ryska imperiet skulle ockupera norska områden. Det kallades för ”den finska faran”.
● Den norska staten förde en diskrimineringspolitik. Till exempel hade bara norsktalande norrmän
rätt att äga land i Finnmark.
● Radion och biblioteken skulle helst förmedla norsk kultur och bara etniska norrmän fick offentliga jobb i gränsområdena.
● Först år 1980 upphävde man förbudet att använda finska som undervisningsspråk i grundskolan.
Evakuering och flyttning
● söderut under och efter andra världskriget gör att kväner/ norskfinnar bor i hela Norge.