Om små fötter och stora
Animationen Smallfoot om vänskap över artgränserna bjuder på komiska kulturkrockar med lika delar hjärta och galghumoristisk actionakrobatik. Det är föredömligt kvickt och klurigt.
Smallfoot
★★★☆☆ Regi: Karey Kirkpatrick, Jason Reisig. Manus: Kirkpatrick, Clare Sera. Röster, originalversionen: Channing Tatum, James Corden, Zendaya. På svenska, finska och engelska.
Den mytomspunna snömannen, Yeti enligt tibetansk folklore, hör till de stora okända inom populärkulturen. Så när Karey Kirkpatrick och Jason Reisig tar sig an tematiken går färden till ett från tidigare obekant snörike högt uppe i bergen, långt ovanför molnen.
Livet här är bra sorglöst, alla vet sin plats. Ta till exempel Migo och hans släkt vars uppgift i livet är att i full fart, med huvudet före, träffa den gong som annonserar att solen håller på att gå upp och dagen kan börja.
Liksom så mycket annat i snömännens rike är även denna ritual förutbestämd, skrivet i sten bokstavligt talat. Men så en dag händer det som inte skulle få hända. Under sin luftfärd tappar Migo balansen och missar gongen, med den påföljden att killen rutschar ner för bergssluttningen.
Av en slump får han syn på en störtande flygfarkost med en pilot som – hör och häpna – har jättesmå fötter. Därhemma viftar byäldsten bort Migos vittnesmål, något sådant som ”småfötter” existerar över huvud taget inte. Men tänk om…
Bullrigt fartfyllt
Sedan är det bara en tidsfråga innan Migo och hans kompisar kolliderar med en hel population av småfötter som inte helt överraskande väljer att sätta benen på ryggen. Och vice versa.
Det vankas inte bara komiska kulturkrockar. Den som kan sin King Kong vet att det finns odjur och monster på alla håll och kanter.
Till det kommer en slapstick-estetik som osökt för tankarna till Warner Brothers klassiska Looney Tunes-produktion. Det är bullrigt och fartfyllt men knappast flåsigt, snarare föredömligt kvickt och klurigt.
Själv kommer jag att tänka på Ice Age och dess berättardriv. Gärna tar man till sig filmens sensmoral, något om vänskap över artgränserna, i synnerhet som denna bankas in med lika delar hjärta och galghumoristisk actionakrobatik.
Några musikalnummer lyckas man också klämma in och på den punkten handlar det om såväl originalskrivet som popörhängen av i dag. Man blir glad av mindre.