Sopbyråkrati
Vår lilla stad har under de senaste åren utrustats med ett föredömligt miljövänligt – och dyrt – sophanteringssystem. I takt med att servicen förbättras blir den allt mer specialiserad och rentav byråkratisk, har jag tyckt mig märka. Varannan onsdag landar ett sopbilsmonster utanför min grind och tömmer under stort skrammel – detta är för det mesta vid halvsjutiden på morgonen – den soplåda som innehåller fack för brännbart blandavfall, bioavfall, tetror och hård plast. Var fjärde onsdag dyker dessutom ett annat monster upp för att tömma avfallskärl nummer två, det som sväljer tidningar, papp, aluminium och glas.
Detta är förvisso välordnat, man ska inte klaga. Men: senast tömdes inte min överfulla låda, som nästan svämmade över av blandavfall. Jag ringde till renhållningens kontor och undrade varför. Till slut fick jag Ken på tråden. Tydligen håller man sig med fotoövervakning, för han kunde meddela att sopbilen hade varit på gatan men lämnat min tunna oåtgärdad. Orsak: grinden var, enligt fotot som sophämtaren hade tillhandahållit digitalt, hopknuten med ett rep. Snöre, rättade jag ilsket. Med rosett, bara att dra upp. Och orsaken till detta är att grindens lås lätt kan gå upp.
Egentligen borde tunnan släpas ut på trottoaren för att underlätta för sophämtaren, förklarade Ken. Jaha, ska den stå där och spärra trafiken på den trånga gångbanan? frågade jag. Kanske inte, medgav Ken. Men i vilket fall som helst ska hämtaren inte behöva befatta sig med rep – snöre, sa jag – som har knutits på en grind. Han borde inte ens behöva gå genom en stängd grind. Det har han inte tid med. Han har, påpekade Ken, ett kollektivavtal att följa och ett pressat tidsschema och han är inte skyldig att göra någonting extra.
Nähä, sa jag, men han hinner kliva ur bilen, ta en bild, förmedla den till kontoret och det tar säkerligen lika mycket tid som att knyta upp snöret, öppna grinden och tömma tunnan. Detta kunde inte Ken förneka. Han lovade att min tunna skulle bli tömd före helgen, bara repet/snöret var avlägsnat.
Senare har jag fått flera exempel på denna typ av sopbyråkrati. En granne hade lämnat sin cykel så att den delvis stod i vägen för sopkärlet, som alltså inte tömdes, dock fotograferades. I ett annat fall hade någon ställt tomma hopfällda kartonger framför tunnan, som därför inte kunde tömmas. I ett tredje fall stod en gammal solstol slarvigt i vägen.
Liknande byråkratisk stelbenthet möter överallt, inte bara i sopvärlden. Man undrar vart vanligt sunt förnuft håller på att ta vägen? Eller det som kallas serviceanda och en smula flexibilitet. Och min soptunna? Jadå, den har äntligen tömts.