#me­too upp­rör­de Vik­tor Gra­nö – g jor­de kort­film

Hufvudstadsbladet - - Front Page - MA­LIN SLOTTE ma­[email protected]

■ I dag är det ett år se­dan #me­too star­ta­de – det vill sä­ga på da­gen ett år se­dan skå­de­spe­lers­kan Alys­sa Mi­la­no upp­ma­na­de al­la kvin­nor som tra­kas­se­rats sex­u­ellt att be­sva­ra hen­nes tweet med ett ”me too”, jag ock­så. Det var bör­jan på en våg av av­slö­jan­den som svep­te över värl­den, och även nådde Fin­land, för att in­te ta­la om Svensk­fin­land med #dam­men­bris­terupp­ro­pet.

Vik­tor Gra­nö är en film­re­gis­sör i bör­jan av sin kar­riär och en av vin­nar­na i den fin­lands­svens­ka kort­filmsma­nus­täv­ling­en Kort­film 2018. När #me­too bri­se­ra­de för­ra hös­ten blev han starkt på­ver­kad.

– Jag blev väl­digt upp­rörd av de be­rät­tel­ser som kom fram. Jag upp­lev­de en enorm för­skräc­kel­se över läget i värl­den, och i film­värl­den i syn­ner­het. Sam­ti­digt kän­de jag en im­puls att ta mi­na ido­ler i för­svar, och jag bör­ja­de fun­de­ra på var­för jag kän­de den här för­svars­im­pul­sen. Det var up­pen­bart att det hand­la­de om nå­got väl­digt per­son­ligt för mig. Även om jag viss­te att jag in­te har någ­ra så­da­na ske­lett i gar­de­ro­ben berörde det på nå­got sätt än­då mig.

Den här in­sik­ten väx­te till den nio mi­nu­ter långa kort­filmsmo­no­lo­gen Grund­kurs i film­re­gi som pub­li­ce­ras på Youtu­be i dag. I den ut­fors­kar Gra­nö den de­mo­nis­ka de­len av re­gis­sörs­rol­len ge­nom att spet­sa till den. Han stäl­ler frå­gan om det finns nå­got i själ­va film­me­di­et som gör att det fö­re­kom­mit så många över­grepp i just den bran­schen.

– Mitt svar är kans­ke, el­ler rent av, ja. I film­värl­den finns en stor mak­to­ba­lans, konst­när­ligt, eko­no­miskt och psy­ko­lo­giskt. Det finns nå­got i re­gis­sörs­rol­len som kan loc­ka fram över­grepps­ten­den­ser, det finns nå­got i själ­va rol­len som ger möj­lig­het att ut­ö­va sex­u­ell makt. Den här si­dan vil­le jag få syn på och ringa in, för att av­väp­na den, och för att för egen del för­vis­sa mig om att ald­rig nå­gon­sin själv be­ja­ka det här mörk­ret in­om mig. Det är där­för jag stu­de­rar den här obe­hag­li­ga di­men­sio­nen av re­gis­sörs­rol­len så till­spet­sat.

I rol­len som re­gis­sör i fil­men ses Andrea Björk­holm. Var­för en kvinn­lig skå­de­spe­la­re?

– Den vik­ti­gas­te or­sa­ken till att jag såg Andrea Björk­holm som den mest lämp­li­ga skå­de­spe­la­ren är att hon har en säll­synt ny­an­se­rad ag­gres­si­vi­tet. Se­dan så spe­lar hon en man i fil­men, och att det är en kvinn­lig skå­de­spe­la- re som gör det un­der­stry­ker att re­gis­sör ock­så är en roll. De­mon­re­gis­sö­ren är en roll som vis­sa re­gis­sö­rer vill le­va upp till, kans­ke till och med kän­ner sig tvung­na att in­ta, el­ler imi­te­ra fö­re­bil­der som spe­lat rol­len ti­di­ga­re. Ha­de jag haft en man­lig skå­de­spe­la­re i öv­re me­del­ål­dern i rol­len skul­le det lätt ha bli­vit ett por­trätt av ett svin, och då ha­de det bli­vit mind­re all­mängil­tigt.

Vad tror då Gra­nö att hans förs­ta im­puls att ta för­ö­var­na i för­svar i bör­jan av #me­too be­rod­de på? Han be­to­nar att det här var nå­got som han ge­nast bör­ja­de mot­ar­be­ta, och att det är nå­got som han in­te längre käm­par med. Han tror än­då att or­sa­ken till hans förs­ta re­ak­tion var att han på nå­got sätt kän­de sig ho­tad.

– Och man kän­ner sig in­te ho­tad om man in­te nå­gon­stans kän­ner sig träf­fad. Som man tving­a­des jag in­se att jag åt­nju­tit pri­vi­le­gi­er på grund av mitt kön, att jag nå­gon gång dra­git sex­is­tis­ka skämt, be­trak­tat kvin­nor som krop­par, och det är obe­hag­ligt och skam­fyllt. Det vik­ti­gas­te med #me­too är hel­ler in­te de en­skil­da fal­len ut­an att det ring­at in ten­den­ser som är väl­digt all­män­man­li­ga.

Har me­too för­änd­rat ditt eget be­te­en­de? – Det har det väl­digt myc­ket, hoppas jag. Fram­för allt har jag bör­jat tän­ka på min egen in­ställ­ning till kvin­nor, och läg­ga mär­ke till hur man­li­ga auk­to­ri­te­ter i re­gel haft fö­re­trä­de för mig. Ett möns­ter hos mig som jag bör­jat mot­ar­be­ta är att jag sökt mig till man­li­ga fö­re­bil­der och haft en ten­dens att ge män en er­käns­la som jag in­te så of­ta gett kvin­nor.

Hans vin­nan­de no­vell­film Ett kam­mar­spel vi­sas av Yle den 21 no­vem­ber. Han har bå­de skri­vit ma­nus och re­gis­se­rat fil­men, och det har va­rit vik­tigt för ho­nom att ha en köns­ba­lans i pro­duk­tions­tea­met.

– Jag har valt att ta in kvinn­li­ga ak­tö­rer, och valt att job­ba med kvin­nor i en pro­duk­tion som i hög grad be­står av kvin­nor. Det här var ett po­li­tiskt val av mig. När in­spel­ning­en kom i gång var det ock­så väl­digt god stäm­ning på in­spel­nings­plat­sen, det fanns in­te sex­ism och för­tryck, och så vill jag ha det när jag gör film. Youtu­be

FO­TO: AB LJUD OCH BILD

Andrea Björk­holm spe­lar re­gis­sör i Vik­tor Gra­nös kort­filmsmo­no­log som har pre­miär i dag på års­da­gen av #me­too.■

FO­TO: JONATAN SUNDSTRöM

Film­re­gis­sö­ren Vik­tor Gra­nö, här i de­but­fil­men The­seus­kom­plex­et■ som vi­sa­des i Yle ti­di­ga­re i år och även det är en film om re­gis­sörs­rol­len.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.