Si­pi­lä och Ni­i­ni­stö be­hö­ver in­te hat el­ler kär­lek

Fin­län­dar­nas in­ställ­ning till po­li­ti­ker är in­te frisk. Den är kons­tig på två oli­ka sätt, och grän­sen går nå­gon­stans mel­lan stats­mi­nis­tern och pre­si­den­ten.

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - SYLVIA BJON

En scen: Stats­mi­nis­ter Ju­ha Si­pi­lä sit­ter i A-stu­di­on och po­le­mi­se­rar med en jour­na­list som ut­ma­nar ho­nom. Si­pi­lä le­ve­re­rar någ­ra ver­ba­la hö­gerkro­kar. För var­je skämt el­ler slag ap­plå­de­rar publi­ken i tv-sof­for­na, ibland kryd­dat med ju­bel för stats­mi­nis­tern. Lå­ter det osan­no­likt? Det är det ock­så, det har in­te hänt. Vis­ser­li­gen har Si­pi­lä ral­je­rat mot jour­na­lis­ter, men mot­ta­gan­det har in­te va­rit fest och popcorn, som vi vet.

Det var det där­e­mot i publi­ken på Åbo bok­mäs­sa när en an­nan po­li­ti­ker, pre­si­dent Sau­li Ni­i­ni­stö, drog ral­lar­sving­ar på för­fat­ta­ren och jour­na­lis­ten Lau­ri Nur­mi.

Det här hand­lar in­te om in­ne­hål­let i nå­gon bok el­ler ar­ti­kel, och in­te om vem som har rätt el­ler fel. Det hand­lar in­te hel­ler om pre­si­den­ten och vad han gör el­ler sä­ger, för det är vi själ­va som på­ver­kar hur myc­ket tyngd vi ger åt den sa­ken i oli­ka fall.

Det in­tres­san­ta är vil­ket glapp som upp­står i publi­ken run­tom­kring, nå­gon­stans mel­lan Si­pi­läs och Ni­i­ni­stös publik.

Ut­ö­ver den grun­da­de och mo­ti­ve­ra­de kri­tik som all­tid rik­tas mot makt­ha­va­re får po­li­ti­ker en hel del ovett, hat och hot över sig. Po­li­ti­ker­förakt har all­tid fun­nits, men det är syn­li­ga­re nu när al­la kom­men­ta­rer och re­ak­tio­ner rull­las upp i re­al­tid på so­ci­a­la me­di­er.

Stäl­ler man upp i po­li­ti­ken, och har tur, kom­mer man kans­ke in i ett kom­mun­full­mäk­ti­ge där man tjä­nar i snitt 70 eu­ro per mö­te för att fat­ta kom­pli­ce­ra­de be­slut ef­ter sitt van­li­ga dags­jobb.

Hål­ler man på till­räck­ligt länge, och har en osan­no­lik tur, kan man lan­da en lön som stats­mi­nis­terns el­ler pre­si­den­tens, som mot­sva­rar en di­rek­tör på ett mel­lanstort fö­re­tag.

Det om­ta­la­de ”bak­sä­tet i mi­nister­bi­len” kan man ock­så lyc­kas kni­pa åt sig. Det är ett stäl­le där man kol­lar e-pos­ten, ring­er sam­tal, skri­ver ett an­fö­ran­de man ska hål­la om fem mi­nu­ter och går ige­nom ka­len­dern.

Det är in­te så lyx­igt som en del tror, och det ska för­stås in­te hel­ler va­ra nå­gon lugn med­vind när man har en makt­po­si­tion. En po­li­ti­ker vill nå en post med in­fly­tan­de, och för att nå dit sam­lar po­li­ti­kern in peng­ar till sin val­fi­nan­sie­ring och se­dan rös­ter. Ju­ha Si­pi­lä har gjort det. Sau­li Ni­i­ni­stö har på sam­ma sätt sam­lat in val­fi­nan­sie­ring och ef­ter­strä­vat ett man­dat med in­fly­tan­de.

När Sau­li Ni­i­ni­stö satt på bok­mäs­san i Åbo med tre för­fat­ta­re och jour­na­lis­ter, och le­ve­re­ra­de ver­ba­la hö­gerkro­kar, ap­plå­de­ra­de publi­ken för var­je skämt och slag le­ve­re­rat av pre­si­den­ten.

Fin­län­dar­nas för­hål­lan­de till oli­ka po­li­ti­ker tycks krö­ka sig åt två håll, som bå­da är li­ka märk­li­ga. I den ena rikt­ning­en hit­tar vi pre­si­den­ten, och i den and­ra hit­tar vi al­la and­ra po­li­ti­ker. Nå­gon­stans mel­lan stats­mi­nis­tern och pre­si­den­ten bor­de det allt­så gå att hit­ta nå­got som lik­nar den nor­ma­la med­bor­ga­rens nor­ma­la in­ställ­ning.

Den kun­de va­ra sunt kri­tisk, ifrå­ga­sät­tan­de, ut­ma­nan­de, ar­tig, och var­för in­te kryd­dad med en ils­ka el­ler gläd­je som är upp­mätt i re­la­tion till sak­frå­gan. Det är ju in­te hat el­ler kär­lek som be­sluts­fat­ta­re be­hö­ver för att för­bätt­ra sitt jobb.

Men tills­vi­da­re på­går gla­di­a­tor­spe­len.

”Fin­län­dar­nas för­hål­lan­de till oli­ka po­li­ti­ker tycks krö­ka sig åt två håll, som bå­da är li­ka märk­li­ga.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.