En vec­ka med nystart

Hufvudstadsbladet - - Dagbok - JENNA MATINTUPA Blog­gar på ma­ma­bi­tes­back.blogg.hbl.fi

bör­ja­de jag en ny sorts var­dag. Jag har ett kon­tor att gå till ett par da­gar i vec­kan, och li­te and­ra upp­gif­ter än ti­di­ga­re. Ing­et av vad jag ti­di­ga­re gjort för­svin­ner, ut­an an­nat ro­ligt kom­mer till i stäl­let. Få träf­fa män­ni­skor, job­ba med krä­van­de upp­gif­ter och va­ra kre­a­tiv på oli­ka sätt. Jag har gjort li­te gra­fiskt ma­te­ri­al, mark­nads­fört eve­ne­mang och pla­ne­rat kom­man­de kam­pan­jer.

Den förs­ta vec­kan gick snabbt för­bi. Att bör­ja ett nytt jobb är ju all­tid li­te ex­tra krä­van­de och det har verk­li­gen märkts på kväl­lar­na. Har in­te or­kat gör någon­ting och mat­lag­ning har känts som värl­dens tyngs­ta grej. Men det är ro­ligt! En dag ha­de jag en mas­sa små­sa­ker in­bo­ka­de. Be­sök till po­li­sen, födislunch och jobb. Kän­de mig li­te splitt­rad och viss­te att det skul­le bli tight att hin­na med allt ef­tersom jag skul­le hem och job­ba emel­lan. Men åk­te di­rekt till po­li­sen ef­ter att jag fört Agnes, fick ut­rät­ta mitt ären­de även om jag var 40 mi­nu­ter i för­tid och sen rul­la­de allt på. Myc­ket tid i kol­lek­tiv­tra­fi­ken men som tur är kan en job­ba via pek­plat­tor och te­le­fo­ner.

Hann ock­så lyss­na på fle­ra pod­dav­snitt. Ett som jag fas­ta­de li­te ex­tra vid var Fram­gångs­pod­dens av­snitt med Isa­bel­la Löwen­grip. Lyss­nar in­te an­nars på den men gillar att hö­ra in­ter­vju­er med Isa­bel­la för jag tyc­ker hon är så fa­sci­ne­ran­de. Hon sa en hel del in­tres­san­ta gre­jer. Jag tyc­ker det är coolt hur långt Isa­bel­la Löwen­grip kom­mit i sitt liv, allt hon job­bat upp och att hon kan le­va ett sånt liv. Det är kans­ke in­te ett liv jag skul­le vil­ja le­va, men coolt att hon kan gö­ra det. Och att hit­ta ett jobb som känns bra är in­te all­tid lätt.

Jag träf­fa­de kom­pi­sen Ma­lin för lunch på Ho­ku, som all­tid. De­ras lax­te­riy­a­ki är typ det go­das­te som finns. Jag tog dock be­ef, vil­ket var helt okej ock­så, men lax­en är än­då li­te bätt­re. Vi pra­ta­de om allt möj­ligt. Tänk än­då att jag skul­le få en så fin vän i vux­en ål­der! Nå­gon som pep­par och stöt­tar, men ock­så sä­ger åt mig ibland när jag är orim­lig, he­he.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.