❞ Övergångsåldern är sällan något vi stoltserar med i ett samhälle där klimakteriekäring är en svordom och den åldrande kvinnokroppen – i motsats till den manliga – inte sällan uppfattas som torr, trist och tråkig.
Varför ska det vara så mycket mer tabubelagt att tala om klimakteriet än om puberteten?
Händelsen blev en bra anekdot, en sådan som jag så gärna har återgett många gånger och tillsammans med min, frivilliga eller ofrivilliga publik, skrattat åt. Tillsammans har vi utbrustit ”nej men vad tänkte optikern på?” och ”där kunde hon ha förlorat en kund!”. Nu ska även ni få höra den. Det hände sig i vintras när jag skulle skaffa nya glasögon, i Stockholm där jag då bodde. När jag kom in i affären för syngranskning tog jag av mig min tjocka jacka och mumlade något om att det blir så varmt annars, så där som man ibland tycker att man behöver förklara sig. Och när det under granskningen visar sig att jag sällan använder kontaktlinser eftersom mina ögon känns torra, lägger optikern ihop ett och ett till något som inte motsvarar mitt två och säger: ”Men det blir ju så i klimakteriet. Har du prövat på östrogen? Det har förändrat mitt liv, jag rekommenderar det varmt!”.
Jag blev paff och lite förnärmad – så gammal ser jag väl inte ut? – men går ut nöjd med mina brillor och så fick jag ju berättelsen på köpet. Tills jag en dag inser att den inte är särskilt rolig alls.
”Mens var överlag ett ord som vi sällan tog i våra munnar. Därför blir jag så glad över att dagens unga tjejer talar mycket mer öppet om denna blödning och cykel som vi kvinnor lever med i decennier.” ANNA SVARTSTRöM
reporter
I slutet av 1980-talet föreslog min gymnastiklärare i högstadiet att vi skulle säga ”jag sitter i dag” om mens eller mensvärk gjorde det svårt för oss att delta i lektionen. Jag vet inte om hon infört systemet av någon slags hänsyn till oss eller om hon själv föredrog omskrivningen.
Mens var överlag ett ord som vi sällan tog i våra munnar. Därför blir jag så glad över att dagens unga tjejer talar mycket mer öppet om denna blödning och cykel som vi kvinnor lever med i decennier.
Och därför skäms jag över historien med Stockholmsoptikern. För vad annat gjorde hon mig om inte en välmenande tjänst? Nej, jag är inte riktigt där ännu, men ofrånkomligen vandrar jag som andra kvinnor på vägen där mens förr eller senare blir menopaus med allt vad det innebär.
Det är bara det att övergångsåldern sällan är något vi stoltserar med i ett samhälle där klimakteriekäring är en svordom och den åldrande kvinnokroppen – i motsats till den manliga – inte sällan uppfattas som torr, trist och tråkig och som en som är klar med sitt uppdrag.
Fast nu håller något på att ske, och inte minst i svensk debatt är det plötsligt väldigt mycket klimakterium. På SVT går en tvådelad serie, ”Klimakteriet – det ska hända dig med”, en antologi med klimakterieerfarenheter är på väg att ges ut och brittiska Marina Benjamins ”Mellantid” har översatts till svenska.
För vissa blir det till och med för mycket av det goda. I en krönika i Expressen skriver Jenny Strömstedt att hon är ”så fruktansvärt trött på tjatet om klimakteriet” och menar att menopausen inte alls är ett tabu längre, 35 år efter att Kerstin Thorvalls ”Tänk, om det är klimakteriet” kom ut. I samma tidning frågar sig Gunilla Brodej också irriterat varför kvinnors kroppar ”måste fläkas ut”.
Åsa Beckman, biträdande kulturchef på Dagens Nyheter medverkar i antologin och svarar dem i DN med att hon kan förstå invändningarna eftersom kvinnan genom historien ”alltför ofta krympts till att vara kropp”, men menar att ”det är ett lika stort misstag att agera som om vi inte var kropp”. Hon avslutar med att ”varje generation måste få ha sin klimakterieberättelse”.
I det kapitel som ingår i boken som kommer ut i vinter skriver hon om den trygghet och frihet hon kan känna som 56-årig kvinna men också om en sorg som präglar livsfasen. De här erfarenheterna, hoppas hon, ska göra klimakteriet lite lättare för oss som kommer efter.
Jag tackar och tar emot. Och det tänker jag hädanefter göra varje gång någon vill dela med sig av sina klimakterieråd.