Klimatscenarierna håller nog

KLIMATET Hans Berglund (HBL 13.10) efterlyser en öppen debatt där det skulle finnas rum för att diskutera olika teorier. Fastän hans politiska övertygelse genomsyrar hela insändaren framgår det egentligen inte vilka frågor han funderar på. Han klagar bland annat på att man ”vet” scenarierna för hundratals år framöver, att klimatsimulationer använder komplicerad programvara och att klimatfysiken beskrivs av svårdefinierbara parametrar.

Ett scenario består av en uppsättning antagelser om huruvida en parameter kommer att vara som det har varit på 1980talet, som det är nu, eller om den kommer att öka eller minska med till exempel 20 procent. I klimatsimulationer används ofta nuläget som ett scenario, att återgå till 1990talet som ett annat scenario, och att planetens befolkning ökar enligt en förutsägbar trend baserad på nativitetsutveckling och befolkningsstruktur som ett tredje scenario.

De mer avancerade programmen simulerar också en rad mindre förutsägbara händelser stokastiskt. Varje scenario omfattar en stor familj möjliga händelseförlopp där de individuella händelseförloppen varierar kraftigt, men medeltalet beskrivs mer eller mindre av scenariot. Således är varje scenario i princip självdefinierat och man kan med god anledning säga att de håller för den tidsperiod de är ämnade för (även hundratals år). Det gäller sedan att bedöma vilka scenari er är mer sannolika än andra och där inverkar till exempel politiska beslut.

Klimatsimulationer använder programvara som är särskilt utvecklad för klimatsimulationer därför att uppgiften är helt enkelt för stor för att lösas med generella algoritmer inom rimlig tid. Programvaran utnyttjar uppgiftens särdrag för att underlätta och försnabba lösningen, vilket är mycket vanligt inom numerisk beräkning. Planetens geografi är största orsaken till algoritmernas storlek och komplexitet utöver den underliggande klimatfysiken.

Klimatfysiken, om den nu så kan kallas fastän det inte handlar endast om fysik, beskrivs ofta med förenklade modeller därför att ju mer

Det är mycket vanligt att inte beskriva väder. I stället används metamodeller för att beskriva ett genomsnittsväder, det vill säga ett klimat.

komplex beskrivningen är desto längre tar det att beräkna en simulation. Det är mycket vanligt att inte beskriva väder. I stället används metamodeller för att beskriva ett genomsnittsväder, det vill säga ett klimat. Naturligtvis är metamodellernas parametrar ibland svårdefinierade. Efter som parametrarnas värden måste fastslås genom att metamodellen tränas på mätdata innan en simulation finns det i varje fall någon koppling till mätbara och därigenom definierbara storheter. Parametrarnas värden är sådana att de med tillräckligt god överenskommelse återger mätdatan.

Det vore intressant att veta om Berglund vill debattera klimatfysiken, programvaran, scenarierna, eller sannolikheterna av de olika scenarierna. Klimatfysiken ger förståelse som bakgrund till tolkning av mätdata medan sannolikheterna för de olika scenarierna handlar om politik.