Yaghoubi står vid ett vägskäl

”Yaghoubi har, vid sidan om stundtals briljanta förehavanden ute på planen, tänjt på alla tänkbara normer och gränser som finns i HJK. Tränaren Mika Lehkosuo visste från första början att den nu 23-årige mittfältaren blir en utmaning både på och utanför planen.”

JONAS VON WENDT

reporter

Pappan sköts vid hemdörren då han var fem år gammal. Familjen tvingades fly hals över huvud från Afghanistan. Färden över bergen tog ett par dagar och tillryggalades för Mostagh Yaghoubis och hans mammas del på en åsnerygg. Inte heller i Teheran fick familjen ro trots att levnadsvillkoren förbättrades. Att en ung man med den bakgrunden blir lite rastlös och temperamentsfull är fullt förståeligt men i Yaghoubis fall handlar det nu om att göra något åt saken.

Ingen högoddsare att Yaghoubi tvingades lämna HJK med ett par matcher kvar att spela. Kontraktet hade gått ut i höst i vilket fall som helst men beslutet var en offentlig markering från mästarnas sida: Budskapet tydligt: Vi tål mycket men någonstans drar vi gränsen.

Yaghoubi har, vid sidan om stundtals briljanta förehavanden ute på planen, tänjt på alla tänkbara normer och gränser som finns i HJK. Tränaren Mika Lehkosuo visste från första början att den nu 23-årige mittfältaren blir en utmaning både på och utanför planen. Lehkosuo hade jobbat med spelaren redan i Honka.

I Yaghoubis fall kan belöningen ändå vara så pass riklig att det kan löna sig att ta en liten risk.

Lika härligt oortodox och briljant han kan vara på planen, lika fullständigt frustrerande kan han vara för lagledning och spelkamrater.

Den ständiga balansgången mellan spelmässig briljans och ett raseriutbrott som hela tiden ligger och lurar under ytan måste vara jobbig för samtliga inblandade. Humöret och temperamentet är på många sätt vad som gjort Yaghoubi till en bra spelare. Du måste vara tuff för att klara dig genom alla pärser han tvingats handskas med. Våldsproblemen i Afghanistan, utstöttheten i Teheran och inte heller den långa tiden i Finland har varit alldeles problemfri. Yaghoubi är dessutom en typ som syns och hörs, något som gör det svårare för honom att flyga under radarn. Ena dagen gör han ett mål från 35 meter, några dagar senare syns han i en demonstration mot tvångsavvisningar av afghaner på flygplatsen och dagen därpå kan han mycket väl snacka till sig ett till synes onödigt rött kort.

Med Yaghoubi vet man aldrig riktigt vad som komma skall. På gott och ont.

Att vara egensinnig kan vara en stor styrka. Men i viss mån gäller det också att underkasta sig kollektivets regler. Att spela futsal mitt under pågånde ligasäsong är inte smart. Att med en stämma som hördes över halva Tölö be domaren trycka upp sin pipa dit solen inte skiner hör inte heller till det mest intelligenta du kan göra.

Yaghoubis spelmässiga kunnande är odiskutabelt. Men lite för ofta faller det i skuggan av andra incidenter. Incidenter som för det mesta beror på Yaghoubis ovilja att försöka förändra sig. Han blir 24 år gammal i november och är inte något ungt löfte längre. Nu skulle det så småningom gälla att börja bete sig som en vuxen man. Annars lär karriärkurvan börja peka neråt alldeles för tidigt.