”Lucia får gärna ha ett socialt ansvar”
De är alla skönsjungande och vackra på sitt sätt. Luciajuryn ägnade hela onsdagsmorgonen åt att lyssna på potentiella luciakandidaters sångprover, men också en oväntad faktor påverkade valet av de tio kandidaterna.
Det är som vanligt en tremanna jury som väljer ut årets luciakandidater och den ansvarsfulla uppgiften har i år tilldelats skådespelaren Riko Eklundh, programledaren Anna Bäck på Svenska Yle och HBL-journalisten Stefan Lundberg.
– Många av luciakandidaterna lyfter fram sitt sociala engagemang och det är fint. Det kommer nog att påverka vårt val, den blivande lucian får gärna ta ställning och stå för sina åsikter, säger Stefan Lundberg.
– Ja, det har förändrats, för bara fem år sedan skulle lucia vara en neutral person, men numera får hon gärna ha åsikter. Dagens samhällsklimat har blivit så hårt och kallt att det är fint om någon känner solidaritet med dem som har det sämre ställt än en själv, säger Anna Bäck.
– Visst får hon gärna vara en förgrundsgestalt, men ändå inte politiskt aktiv, tycker Eklundh.
Nästan som Idols
Trion har börjat onsdagen med att lyssna igenom de sångprover som kandidaterna har skickat in tillsammans med sina skriftliga anmälningar.
– Sången är det viktigaste, det är vi alla överens som. Jag hör lite Idols i inspelningarna, kandidaterna har helt klart tittat på olika sångprogram och försökt efterlikna olika sångstilar och kända artister, analyserar Bäck.
– Viktigt är också att viljan att uppträda finns där, det är ju vad lucia ska göra sedan, uppträda för en varierande publik i en månads tid, påpekar Eklundh.
Skådespelaren vet vad han talar, för också unge Riko Eklund har gått med i luciatåget en gång, som 11-åring.
– Det var en fantastisk upplevelse, jag var stjärngosse och det var säkert första gången jag var inne i Domkyrkan. När vi kom ut på trappan efter kröningen var det fullt med folk överallt. Det var iskallt, som alltid, och vi hade fått noggranna direktiv om hur vi skulle vara klädda, jag minns att jag hade dubbla vantar på händerna. Men vem som var lucia det året har jag ingen aning om, berättar han ivrigt om den minnesvärda luciadagen i mitten av 1970-talet.
Också de två andra jurymedlemmarna har egna erfarenheter av lussande, Lundberg var förste stjärngosse i lekis och Bäck har tillsammans med sin småkusin lussat på en rad äldreboenden.
– Jag var kanske åtta år och det hände på det glada 80-talet, så vi fick ha levande ljus både i kronan och i händerna. Som barn förstod jag inte själv stundens allvar, men när jag såg de vuxnas rörda ansikten förstod jag hur mycket luciabesöket betydde för de äldre, minns Bäck.
Ljuvligt på riktigt
Både Eklundh och Bäck har som tradition att stå på Senatstorget på luciadagen då lucia med sitt följe skrider nedför trappan.
– Lucia är ljuvligt på riktigt, jag brukar alltid gråta en skvätt, det är så fint. Vi har alldeles för få saker som folk kan tycka om på riktigt, allt har blivit så sarkastiskt i dagens samhälle, tycker Bäck.
– Lucia är Svenskfinlands största PR-grej och jag tycker att vi borde göra det ännu större. Vi ska engagera både finskspråkiga och invandrare med olika språkbakgrund i firandet, alla borde få ta del av lucias budskap i december, säger Lundberg.
Luciajuryn hade en arbetskrävande och tuff förmiddag i går, då de före lunch skulle ha valt ut de tio mest lämpade kandidaterna för hederstiteln.
– Det här var ett vanskligt uppdrag. Jag har själv tre döttrar som har helt olika personligheter, men alla skulle de bli utmärkta lucior. Det är likadant här, alla flickorna är vackra och de sjunger så fint. Valet är oerhört svårt, tycker Lundberg.
– Det är viktigt att de flickor vi väljer till luciakandidater är samhällsengagerade och intresserade av andra människor. De måste få ut något av mötet med andra människor, eftersom luciauppdraget sker helt frivilligt, utan ersättning, sammanfattar Anna Bäck.
Sången är det viktigaste, det är vi alla överens som.
Anna Bäck
Jurymedlem