Flickorna tog över – också min spalt
Förra veckan firade vi internationella flickdagen. För min del betydde det att Aino Vehkavaara tog över för mig både i Europaparlamentets budgetutskott och på en arbetslunch som ordnades av Helsingfors EU-kontor. Trots namnet är det ett samarbetskontor för ett antal landskapsförbund, universitet och forskningsorganisationer i södra Finland.
Ainos insats väckte en hel del positiv uppmärksamhet och i överenskommelsen mellan Aino och mig ingick också att hon skulle skriva största delen av den här spalten:
På den internationella flickdagen tar vi tjejer över en del inflytelserika beslutsfattares positioner genom ett samarbete med Plan International. Organisationen jobbar för barnens rättigheter. Jag blev för en dag Europaparlamentariker. Genom den här övningen ville vi lyfta fram den potential flickor besitter, men också den diskriminering som flickor utsätts för runtom i världen.
För mig är det viktigt att främja flickors rättigheter eftersom jag tycker att alla har rätt att drömma. Kön borde inte få hindra någon från att uppnå sin fulla potential. I dagens värld begränsas vi ändå av könsroller, som exempelvis försvårar för flickor att nå ledande positioner. Också barnäktenskap, tidiga graviditeter och otrygga resor till och från skolan kan förstöra en flickas väg till utbildning. Tolv miljoner flickor tvingas årligen till äktenskap, en del är under tio år gamla. Det här är något jag vill ändra på. En trygg barndom och rätt att vara delaktig i att fatta de beslut som rör oss själva tillhör alla.
Flickors rättigheter är också mänskliga rättigheter. En del av mina rättigheter känns så självklara att jag inte ens alltid kan uppskatta dem. Jag får gå i skola och studera till ett yrke som jag väljer själv. Ingen annan bestämmer för min del när och med vem jag gifter mig och jag får också bestämma själv om jag vill ha barn och i så fall när. Jag känner till mina sexuella rättigheter, eftersom jag har haft tillgång till en bred sexualundervisning. Alla flickor har det ändå inte lika bra. I den allra mest utsatta positionen befinner sig ofta flickor i utvecklingsländer där de möter trefaldig diskriminering: utifrån sitt kön, sin unga ålder och beroende på var de bor.
Hela samhället gynnas av att vi ser till att flickor har samma utgångspunkt som andra. Om vi lämnar flickorna utanför förlorar vi samtidigt hälften av världens potential och kunnande. Med hjälp av utbildning kan vi flickor erbjuda oss själva och vår familj en bättre livskvalitet, uppfostra hälsosammare och mera välmående barn och bestämma över våra liv på ett mera självständigt sätt. Att främja flickors rättigheter är förutom rättvist också till allas fördel.
Flickor har styrka. Vi kommer att få till stånd en förändring, men vi kan inte göra det ensamma. Världen måste lyssna på oss.
Aino Vehkavaara Europaparlamentariker för en dag.
Jag var ganska imponerad av hur 16-åriga Aino steg in i parlamentet. Och det där med 16 år föreföll inte riktigt vara en tillfällighet. Några dagar tidigare hade jag fått några frågor av en annan 16-årig skolelev, som ville kolla om hon inte hade rätt när hon tyckte att några frågor i samhällslära hade ställts lite felaktigt.
Framtiden kanske ändå ligger i bättre händer – om vi bara klarar av att förvalta den tills Aino och Louise tar över. Dessutom kan pojkar också behöva lite stöd av samma slag.