Påverkan förekommer ständigt
ARBETSMARKNADEN Peter Rehnström kommenterar (HBL 9.10) regeringens förslag att försätta löntagarna i ojämlik position beroende på företagets storlek räknat i anställda. Han citerar också Juhana Vartiainen som använder uttrycket utpressning för fackets åsiktsyttring. En populistisk förenkling som inte beaktar att Företagarna i Finland har en egen ”hotline” till regeringen i form av sin vice vd Anssi Kujala. Eller som Ilta-Sanomat uttrycker det fritt översatt: ”Centralhandelskammarens färska vd Juho Romakkaniemi (Saml) ger stöd och goda råd och anvisningar åt Samlingspartiets ledning under kvällarnas strategimöten.”
Inte bevisat, men i linje med Anders Bloms doktorsavhandling om lobbandet som ”undergräver demokratin” (VBL 5.4). Enligt avhandlingen har företagssektorns inflytande varit större än väntat (HBL 28.3). I färskt minne är också Laura Rätys ministerkalender som fylldes av de multinationella hälsoföretagens besök och senare gav henne en post i ett av dessa. Det så kallade MännistöRäty-Lauslahti-Turunen-syndromet.
Det jag alltså vill framhålla är att utomparlamentarisk påverkan hela tiden förekommer, och av någon anledning ses löntagarnas försök att påverka som förkastligt, trots att facket driver intressen för 99 procent av dem som läser denna text.
En helt annan synvinkel är att regeringen har en knapp parlamentarisk majoritet, som dessutom är tvivelaktig. De blå har aldrig deltagit i ett val, och vår valmatematik som bygger på d’Hondts system gör det omöjligt att retroaktivt avgöra hur stort jämförelsetal till exempel Jari Lindström har, eller om han över huvud taget hade kommit in i riksdagen med nuvarande konstellation.
Det är oacceptabelt att regeringen driver aktieägarnas och investerarnas intressen med en liten och diffus parlamentarisk majoritet. Personligen tror jag inte heller att en försämring av anställningsskyddet gynnar småföretagens rekryteringsprocess. De långa prövotiderna betyder redan att experter tänker sig för två gånger innan de byter jobb.