Han­na Gul­li­ch­sen tog re­vansch för elakt för­tal

Hon är mat­blog­ga­re, in­stagram­ma­re, in­flu­encer, fo­to­graf, skri­bent, för­läg­ga­re och pod­da­re. Ef­ter att ha spor­rats av ela­ka skri­ve­ri­er på nä­tet kan hon nu ock­så ti­tu­le­ra sig ut­bil­dad kock från Per­ho-in­sti­tu­tet.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - CATARIINA SA­LO ny­he­[email protected]­me­dia.fi

Un­der en hel dag satt Han­na Gul­li­ch­sen och sök­te pärm­bilds­in­spi­ra­tion till sin nya bok Han­na G kok­kaa. Hon sur­fa­de runt bland kokoch re­cept­böc­ker och gjor­de två upp­täck­ter: Inga kvin­nor höll kni­var som de coolt po­se­ra­de med på si­na bil­der, och inga män skrat­ta­de och tram­sa­de på pär­mar­na till si­na böc­ker.

– Jag är fe­mi­nist av he­la mitt hjär­ta och kän­de att jag mås­te ta ställ­ning med min egen pärm­bild. Jag be­stäm­de mig där och då att jag in­te kom­mer att le på bil­den, för det är ing­et ro­ligt el­ler tram­sigt med de äm­nen som finns i min bok. Boken är ock­så na­ken till bå­de te­ma och bil­der – ma­ten står i fo­kus.

Han­na G kok­kaa är in­te en kok­bok på det sätt vi är va­na vid. Den ger oss vis­ser­li­gen en mängd nya re­cept, men det i sär­klass mest in­tres­san­ta med boken är allt som lig­ger runt re­cep­ten.

Vi får föl­ja Gul­li­ch­sens re­sa från 1980-ta­lets Uleå­borg till 1990-ta­lets Helsing­fors. Vi ser hen­ne bli avo­ka­d­o­pas­tans hy­pe­ska­pa­re och vi­da­re till skils­mäs­sa och en helt ny kar­riär – till­ba­ka till skol­bän­ken och en ex­a­men in­om re­stau­rang­bran­schen.

– Boken är li­te av ett del­bok­slut el­ler ett ma­ni­fest, sä­ger hon själv om det me­moar­lik­nan­de alst­ret.

För­äld­ra­skap en me­rit

I sin bok tar Gul­li­ch­sen ock­så ställ­ning till re­stau­rang­bran­schens långa anor av kvinn­lig ex­klu­de­ring och sex­ism. Ett ex­em­pel som tas upp är hur en kvinn­lig kock som blev för­äld­ra­le­dig såg sitt kläd­skåp flyt­tas från à la car­te-re­stau­rang­ens om­kläd­nings­rum till lunch­re­stau­rang­ens di­to.

– Här mäts främst ar­bets­ge­men­ska­pens lo­ja­li­tet. Per­so­ner in­om re­stau­rang­bran­schen som va­rit sjuk­skriv­na på grund av rygg­pro­blem el­ler bur­nout be­hand­las in­te alls på sam­ma sätt som kvin­nor som va­rit för­äld­ra­le­di­ga. Kvin­nor ses of­ta som ris­ker på grund av sin even­tu­el­la möj­lig­het att för­ö­ka sig, men ing­en frå­gar ju hur nå­gon som in­te rör på sig så of­ta har det med disk­bråc­ken.

Som tre­barns­mor, varav ett tvil­ling­par på två år, me­nar Gul­li­ch­sen att för­äl­der bor­de va­ra det förs­ta man lyf­ter upp i sitt cv.

– Jag häv­dar att jag är en myc­ket bätt­re pro­jekt­le­da­re än ti­di­ga­re, just på grund av den pa­lett jag hål­ler i hem­ma.

Mobb­ning­en mås­te bort

Med 50 000 uni­ka lä­sa­re i vec­kan på sin blogg och 21 000 föl­ja­re på Instagram kan Gul­li­ch­sen med rå­ge räk­nas som en av lan­dets främs­ta in­flu­encers in­om mat­bran­schen.

För drygt ett år se­dan blog­ga­de Gul­li­ch­sen om den sys­te­ma­tis­ka mobb­ning som förts mot hen­ne på nä­tet. Det he­la slu­ta­de i en di­a­log med två av mob­bar­na som in­såg vad de or­sa­kat med si­na skri­ve­ri­er och bad om ur­säkt.

– Ar­tik­lar om hur du hands­kas med nät­mobb­ning är helt ovä­sent­li­ga, det vi be­hö­ver fo­ku­se­ra på är hur vi ska få tra­kas­se­ri­er­na att helt för­svin­na.

Gul­li­ch­sen har stött på mobb­ning bå­de på nä­tet och som ung i sko­lan, det har satt si­na spår och hon me­nar att hon in­te tror på den som sä­ger att det är lätt att sät­ta sig ovan­för ela­ka skri­ve­ri­er och lå­ta det rin­na av.

– Ty­värr hand­lar mobb­ning­en of­ta om av­und­sju­ka. Jag tror att av­und­sju­kan, liksom gläd­je och ils­ka, är en in­byggd egen­skap i män­ni­skan. Men det är när man vän­der det mot nå­gon i stäl­let för att gö­ra det till nå­got som spor­rar en själv, som det går snett. Jag är ock­så av­und­sjuk, var­je dag! Men jag tar av­un­den och för­äd­lar den till en kraft som får mig att gö­ra sa­ker – som till ex­em­pel gå en koc­k­ut­bild­ning.

Den nya kok­bo­ken bör­jar med ett ci­tat från fo­ru­met vau­va.fi, känt för att va­ra ett stäl­le där käns­lor sval­lar och ano­ny­ma de­bat­tö­rer in­te släng­er sig med snäll­hets­kom­men­ta­rer. Över­satt är ci­ta­tet un­ge­fär: Ef­ter skils­mäs­san är det sä­kert svårt att va­ra en koc­kan­de mat­re­dak­tör när man in­te kla­rar av att gö­ra re­cept själv. Vad näst?

– Jag vill att ty­pen som skrev kom­men­ta­ren ska se den i boken och in­se att hen spar­ka­de i gång he­la pro­jek­tet. Jag be­stäm­de mig för att så­da­na där ty­per mås­te tys­tas.

Så Gul­li­ch­sen gick till­ba­ka till skol­bän­ken, skaf­fa­de sig ut­bild­ning­en hon be­höv­de och vil­le ha. En re­vansch för de ela­ka för­ta­len och en trygg­het för hen­ne själv att job­ba med det hon äls­kar – mat.

Till sist mås­te en vik­tig frå­ga stäl­las: Många av re­cep­ten i den nya boken in­ne­hål­ler kött, hur ser du på din egen kött­kon­sum­tion? – Jag är en glad allä­ta­re och vi fun­de­ra­de fak­tiskt med min man om vi mins­kat vår kött­kon­sum­tion och ty­värr mås­te jag in­se att det har vi in­te gjort. Dä­re­mot äter vi kött en­dast två,tre gång­er i vec­kan och kö­per det från hand­la­ren runt hör­net som jag kän­ner, och där jag vet var­i­från köt­tet kom­mer. Jag äls­kar den nya ve­gantren­den, den in­ne­bär ju att det nu går att få an­nan ve­ge­ta­risk mat än de evi­ga fyll­da pap­ri­kor­na.

❞ Jag är ock­så av­und­sjuk, var­je dag! Men jag tar av­un­den och för­äd­lar den till en kraft som får mig att gö­ra sa­ker – som till ex­em­pel gå en koc­k­ut­bild­ning.

FOTO: CATARIINA SA­LO

Han­na Gul­li­ch­sen ler gär­na mot ka­me­ran om det in­te lig­ger nå­gon vär­de­ring i le­en­det, men på pärm­bil­den i sin kok­bok tar hon ställ­ning mot macho­kul­tu­ren i re­stau­rang­kök.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.