Hanna Gullichsen tog revansch för elakt förtal
Hon är matbloggare, instagrammare, influencer, fotograf, skribent, förläggare och poddare. Efter att ha sporrats av elaka skriverier på nätet kan hon nu också titulera sig utbildad kock från Perho-institutet.
Under en hel dag satt Hanna Gullichsen och sökte pärmbildsinspiration till sin nya bok Hanna G kokkaa. Hon surfade runt bland kokoch receptböcker och gjorde två upptäckter: Inga kvinnor höll knivar som de coolt poserade med på sina bilder, och inga män skrattade och tramsade på pärmarna till sina böcker.
– Jag är feminist av hela mitt hjärta och kände att jag måste ta ställning med min egen pärmbild. Jag bestämde mig där och då att jag inte kommer att le på bilden, för det är inget roligt eller tramsigt med de ämnen som finns i min bok. Boken är också naken till både tema och bilder – maten står i fokus.
Hanna G kokkaa är inte en kokbok på det sätt vi är vana vid. Den ger oss visserligen en mängd nya recept, men det i särklass mest intressanta med boken är allt som ligger runt recepten.
Vi får följa Gullichsens resa från 1980-talets Uleåborg till 1990-talets Helsingfors. Vi ser henne bli avokadopastans hypeskapare och vidare till skilsmässa och en helt ny karriär – tillbaka till skolbänken och en examen inom restaurangbranschen.
– Boken är lite av ett delbokslut eller ett manifest, säger hon själv om det memoarliknande alstret.
Föräldraskap en merit
I sin bok tar Gullichsen också ställning till restaurangbranschens långa anor av kvinnlig exkludering och sexism. Ett exempel som tas upp är hur en kvinnlig kock som blev föräldraledig såg sitt klädskåp flyttas från à la carte-restaurangens omklädningsrum till lunchrestaurangens dito.
– Här mäts främst arbetsgemenskapens lojalitet. Personer inom restaurangbranschen som varit sjukskrivna på grund av ryggproblem eller burnout behandlas inte alls på samma sätt som kvinnor som varit föräldralediga. Kvinnor ses ofta som risker på grund av sin eventuella möjlighet att föröka sig, men ingen frågar ju hur någon som inte rör på sig så ofta har det med diskbråcken.
Som trebarnsmor, varav ett tvillingpar på två år, menar Gullichsen att förälder borde vara det första man lyfter upp i sitt cv.
– Jag hävdar att jag är en mycket bättre projektledare än tidigare, just på grund av den palett jag håller i hemma.
Mobbningen måste bort
Med 50 000 unika läsare i veckan på sin blogg och 21 000 följare på Instagram kan Gullichsen med råge räknas som en av landets främsta influencers inom matbranschen.
För drygt ett år sedan bloggade Gullichsen om den systematiska mobbning som förts mot henne på nätet. Det hela slutade i en dialog med två av mobbarna som insåg vad de orsakat med sina skriverier och bad om ursäkt.
– Artiklar om hur du handskas med nätmobbning är helt oväsentliga, det vi behöver fokusera på är hur vi ska få trakasserierna att helt försvinna.
Gullichsen har stött på mobbning både på nätet och som ung i skolan, det har satt sina spår och hon menar att hon inte tror på den som säger att det är lätt att sätta sig ovanför elaka skriverier och låta det rinna av.
– Tyvärr handlar mobbningen ofta om avundsjuka. Jag tror att avundsjukan, liksom glädje och ilska, är en inbyggd egenskap i människan. Men det är när man vänder det mot någon i stället för att göra det till något som sporrar en själv, som det går snett. Jag är också avundsjuk, varje dag! Men jag tar avunden och förädlar den till en kraft som får mig att göra saker – som till exempel gå en kockutbildning.
Den nya kokboken börjar med ett citat från forumet vauva.fi, känt för att vara ett ställe där känslor svallar och anonyma debattörer inte slänger sig med snällhetskommentarer. Översatt är citatet ungefär: Efter skilsmässan är det säkert svårt att vara en kockande matredaktör när man inte klarar av att göra recept själv. Vad näst?
– Jag vill att typen som skrev kommentaren ska se den i boken och inse att hen sparkade i gång hela projektet. Jag bestämde mig för att sådana där typer måste tystas.
Så Gullichsen gick tillbaka till skolbänken, skaffade sig utbildningen hon behövde och ville ha. En revansch för de elaka förtalen och en trygghet för henne själv att jobba med det hon älskar – mat.
Till sist måste en viktig fråga ställas: Många av recepten i den nya boken innehåller kött, hur ser du på din egen köttkonsumtion? – Jag är en glad allätare och vi funderade faktiskt med min man om vi minskat vår köttkonsumtion och tyvärr måste jag inse att det har vi inte gjort. Däremot äter vi kött endast två,tre gånger i veckan och köper det från handlaren runt hörnet som jag känner, och där jag vet varifrån köttet kommer. Jag älskar den nya vegantrenden, den innebär ju att det nu går att få annan vegetarisk mat än de eviga fyllda paprikorna.
❞ Jag är också avundsjuk, varje dag! Men jag tar avunden och förädlar den till en kraft som får mig att göra saker – som till exempel gå en kockutbildning.