Ti­teln ”gu­ru” är som kej­sa­rens nya klä­der

Många lå­ter sig du­pe­ras av hög­tra­van­de tit­lar som in­te be­ty­der någon­ting.

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

”N. N. som bli­vit nå­got av en gu­ru på so­ci­a­la me­di­er tyc­ker i sitt se­nas­te in­lägg att ...”

Den här sor­tens me­ning­ar har bli­vit så van­li­ga i me­di­e­tex­ter att man näs­tan dag­li­gen stö­ter på dem. Kom­bi­na­tio­nen av ti­teln gu­ru och so­ci­a­la me­di­er el­ler nå­got an­nat, of­ta tek­no­lo­gi- och af­färs­re­la­te­rat om­rå­de.

En eko­nom som ger upp­starts­fö­re­tag råd är till ex­em­pel en fö­re­tags­gu­ru. Hos ett av lan­dets största te­le­fon­bo­lag kan man ringa en all­de­les egen gu­ru, tjäns­ten ”omagu­ru”, i stäl­let för tek­nisk kundser­vice.

Un­der­för­stått är gu­run en vir­tu­os på någon­ting nytt och för­mo­dat svår­be­grip­ligt, ut­om räck­håll för den van­li­ga män­ni­skan.

En Goog­le­sök­ning på So­ci­al Me­dia Gu­ru på eng­els­ka ger in­te mind­re än 174 mil­jo­ner träf­far, in­klu­si­ve ma­nu­a­ler för hur just du ska bli en gu­ru och tjä­na peng­ar på det.

Det är lus­tigt, men ock­så ret­fullt, ef­tersom ti­teln in­te in­ne­hål­ler nå­gon sub­stans. Tvärtom: då nå­gon kal­las gu­ru är det of­ta för att a) ing­en rik­tigt kan sät­ta fing­ret på vil­ken kom­pe­tens el­ler ut­bild­ning den här per­so­nen har el­ler var­för hen ut­ta­lar sig. Men det ver­kar för­träff­ligt för att hen b) har va­rit skick­lig på att fö­ra fram sitt eget an­sik­te och si­na åsik­ter på so­ci­a­la me­di­er. En Instagram­gu­ru kan ha två mil­jo­ner föl­ja­re och be­trak­tas som en stor auk­to­ri­tet, ut­an att ha gjort nå­got an­nat än lagt upp bil­der av sig själv i oli­ka po­ser.

En gu­ru de­fi­nie­ras i Na­tio­na­len­cyk­lo­pe­din som en vör­dad and­lig le­da­re in­om hin­du­is­men, som för vi­da­re sin lär­dom och sin re­li­giö­sa fi­lo­so­fi till si­na föl­ja­re. Gu­run upp­fat­tas som en ta­les­man för gud – ibland tror folk rentav att han är gu­den själv.

Den hin­du­is­ka gu­den Shi­va har fy­ra ar­mar och många järn i el­den då han sam­ti­digt ska hin­na härs­ka över bå­de li­vet och dö­den. Kanske på­min­ner Shi­va om den men­ta­la bil­den av en gu­ru på so­ci­a­la me­di­er: så många skär­mar, kon­ton och flö­den som sam­ti­digt upp­da­te­ras att det till sy­nes be­hövs många ex­tre­mi­te­ter för att be­mäst­ra allt.

Det är ing­et il­la med att pro­fi­le­ra sig som ex­pert på so­ci­a­la me­di­er. Och det är lo­giskt att många vill slå mynt på det. I dag har de fles­ta fö­re­tag och pri­vat­per­so­ner nyt­ta av kun­ska­per i so­ci­a­la me­di­er, in­te minst i hur man und­vi­ker att gö­ra bort sig.

Men so­ci­a­la me­di­er är in­te kvant­fy­sik el­ler otill­gäng­li­ga myste­ri­er. So­ci­a­la me­di­er är tvärtom ett des­til­lat av män­ni­skans mest grund­läg­gan­de in­stink­ter och egen­ska­per. Af­fek­tion, gläd­je, ny­fi­ken­het, av­und­sju­ka, skval­ler, ra­se­ri. Den som å job­bets väg­nar el­ler i pri­vat­li­vet syss­lar myc­ket med so­ci­a­la me­di­er mär­ker snabbt vad som fun­ge­rar och vad som in­te gör det. Ett uselt in­ne­håll får till ex­em­pel ald­rig ving­ar, men dä­re­mot går det hur bra som helst att sum­pa ett in­tres­sant in­ne­håll med en då­lig pre­sen­ta­tion.

Mat­nyt­ti­ga tips är där­för bra. Men i den di­gi­ta­la över­gångs­pe­ri­od sam­häl­let be­fin­ner sig i be­ta­lar många fö­re­tag saf­ti­ga fak­tu­ror till självut­nämn­da gu­ru­er, ef­tersom man tror att so­ci­a­la me­di­er är en mys­ti­fi­e­rad värld och all­de­les i onö­dan är li­te rädd för den. Många oro­ar sig tilli­ka för att själ­va lå­ta okun­ni­ga och sten­ål­ders om de ifrå­ga­sät­ter so­ci­al­me­di­e­gu­runs ex­per­tis, och där­för är det lätt hänt att ele­fan­ter sväljs.

Det finns ock­så en risk för att gu­ru­fe­no­me­net över­trum­far for­mell kom­pe­tens och ut­bild­ning: i ar­betsan­sök­ning­ar lär ti­teln So­ci­al Me­dia Gu­ru smäl­la be­tyd­ligt hög­re än fi­lo­so­fie ma­gis­ter.

På ar­bets­mark­na­den är gu­ru­ti­teln be­släk­tad med tit­lar som Sa­ni­ta­tion Execu­ti­ve (stä­da­re) och Custo­mer En­ga­ge­ment Of­fi­cer (kund­råd­gi­va­re).

Vur­men för hög­tra­van­de men dif­fu­sa tit­lar är märk­lig, för det är ing­et fel på att stä­da el­ler på att be­tjä­na kun­der. Och in­te hel­ler på att ha en god hand med so­ci­a­la me­di­er. Men det gör en knap­past till gu­dar­nas bud­bä­ra­re.

”Det finns ock­så en risk för att gu­ru­fe­no­me­net över­trum­far for­mell kom­pe­tens och ut­bild­ning: i ar­betsan­sök­ning­ar lär ti­teln So­ci­al Me­dia Gu­ru smäl­la be­tyd­ligt hög­re än fi­lo­so­fie ma­gis­ter.” TO­BI­AS PET­TERS­SON

re­por­ter

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.