Naket, hårt, avskalat, aggressivt
Fotografen JH Engströms framgång bygger på förmågan att balansera mellan det romantiska, drömlika, taggiga och råa, skriver konstkritikern Helen Korpak.
KONST
JH Engström Härifrån
Finlands fotografiska museum, Kabelfabriken. Till den 18.11.
Under hela sin karriär har den svenska fotografen JH Engström omfamnat tillvarons gråtoner och det där gnisslande och skitiga som ofrånkomligen är en del av livet. På ett våghalsigt sätt har han förmedlat detta svårfångade genom att utforska fotografiets materialitet och låta bildyta kommunicera med motiv. Redan i genombrottsserien Härbärge (1997) var detta tillvägagångssätt fullt utvecklat: över porträttfotografiernas bildytor dansar imperfektioner i form av skråmor och spår av framkallningsemulsion. Detta framhävande av fotografiet som konkret fysiskt föremål väcker associationer till begrepp som sönderfall, bräcklighet och tid.
Engströms framgång beror också på en förmåga att balansera mellan det romantiska, drömlika, och det taggiga, råa. Intima porträtt kombineras med gatufotografi, dokumentation av yttervärlden visas intill dagboksbilder, det är naket och avskalat och ödmjukt men samtidigt också hårt och aggressivt, lite skrämmande till och med.
Retrospektivets namn, Härifrån, relaterar till läge och till fysisk närvaro. Plats är ett genomgående tema i Engströms konstnärskap, och hans serier är ofta geografiskt begränsade. New York, Värmland, Paris. I sin kanske mest spartanska serie, CDG / JHE (2008), har Engström enbart fotograferat Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris under tre veckors tid, medan episka och barocka Sketch of Paris består av bilder tagna under en period på över 20 år.
Ode till hemtrakten
Den mustiga utställningen öppnas med ett videoverk i vilket det sköra i Engströms konstnärskap presenteras. Här / Ici / Here (2017) för estetiskt tankarna till klassiska essäoch konstfilmer (både Chris Marker och Jonas Mekas gör sig påminda), men innehållet är helt och hållet emotionellt snarare än konceptualiserat och paketerat. Kanske är det dagbok? Kanske en meditation över tillhörighet, hem, tiden? Det är upp till betraktaren att tolka helheten som är uppbyggd av små videoklipp av sådant som är vackert och/ eller melankoliskt. Ett försiktigt snöfall, en fladdrande nässelfjäril, näckrosor och ett dagghöljt spindelnät som gnistrar i solen. Men också ruiner, kalhyggen, brasor. En liten miniatyrstuga i trä, placerad på en landsväg. I Engströms konstnärskap spelar hemtrakten Värmland en central roll, och det ligger nära till hands att tolka Här / Ici / Here som ett slags ode till landskapet. Samtidigt påminner också inklusionen av det franska språket i titeln, Ici, om att Engström delvis vuxit upp i Paris.
Spretigt konstnärskap
Engströms konstnärskap är spretigt på många olika sätt. På grund av detta är Härifrån en intensiv helhet, svår att ta sig igenom på bara ett besök. Engström är känd speciellt för sina fotoböcker, och många tycker att hans bilder gör sig bäst i bokformat. Det fina med alla dessa böcker – Haunts, From Back Home (gjord i samarbete med mentorn Anders Petersen) och de femton övriga – är att de är verk att återkomma till gång på gång. De håller och har en orsak att finnas till eftersom de är levande och lockande snarare än statussymboler som ska samla damm på ett opraktiskt kaffebord.
Härifrån lyckas dock vara mer än bara en utställningsversion av olika bokprojekt, och det speciellt på grund av materialitetens betydelse i konstnärskapet. Här finns originalversionerna av alla de punkiga collage som blivit Engströms kännetecken, och utspridda självporträtt upplysta med röda lampor, och enormt förstorade kontaktkartor tapetserade på väggarna, och mörka rum med glödande skogar, och ett skåp med vältummade dummyböcker. Ergo: en ambitiös och lyckad retrospektiv som fungerar för såväl inbitna fans som för den som aldrig ens hört om hela karln.