Vä­gan­de vitt­nes­börd från in­bör­des­kri­get

Hufvudstadsbladet - - Kultur - TO­VE DJUPSJöBACKA

Pek­ka Rai­los er­fa­ren­he­ter från fång­läg­ret i Drags­vik blev stoff för bror­son­so­nens fy­sis­ka skild­ring på scen. SCEN

Val­ko­is­ten van­ki­na

Ma­nus, re­gi, pro­jek­tio­ner Tu­o­mo Rai­lo; dräk­ter och rek­vi­si­ta Ka­ro­li­i­na Ko­i­so-Kant­ti­la, ljus Pasi Pe­h­ko­nen, mu­sik Hausch­ka, på sce­nen San­ni Gi­or­da­ni, Kai­sa Leppä­nen, Tu­o­mo Rai­lo, Juk­ka Tar­vai­nen och Jussi Väänä­nen. Glims & Gloms Dan­ce Com­pa­ny. Es­bo kul­tur­cent­rum, Lou­hi­sa­len 18.10.

Glims & Gloms Dan­ce Com­pa­ny går sin egen väg in­om scen­kons­ten och ska­par fö­re­ställ­ning­ar som är uni­ka, men sinse­mel­lan väl­digt oli­ka – det är kanske in­te all­tid så lätt för publi­ken att hit­ta guld­kor­nen bland fö­re­ställ­ning­ar för barn, sprud­lan­de fyr­ver­ke­ri­er som mu­si­ka­len om He­linä Raut­a­vaa­ra el­ler all­var­li­ga och syn­ner­li­gen ak­tu­el­la fö­re­ställ­ning­ar som den om fal­let Brei­vik.

Den se­nas­te hel­he­ten Val­ko­is­ten van­ki­na lan­dar när­mast den sist­nämn­da, en all­var­lig och tan­ke­väc­kan­de vitt­nes­skild­ring från Fin­lands in­bör­des­krig. Man pe­kar in­te fing­er och gör inga di­rek­ta kopp­ling­ar till nu­et men mel­lan ra­der­na lä­ser jag en viss oro över da­gens sam­häl­le – till ex­em­pel: se här hur det kan gå om rätts­vä­sen­det ur­hol­kas to­talt. Histo­ri­en på­min­ner ock­så om de­tal­jer som att läc­kor till me­di­er kan ha en vik­tig roll i att få för­änd­ring­ar till stånd.

Tu­o­mo Rai­lo står för ma­nus, re­gi och pro­jek­tio­ner och den in­tres­san­ta sanna histo­ri­en han vill be­rät­ta hand­lar om hans fars far­bror Pek­ka Rai­lo ett an­norlun­da vitt­nes­mål från fång­läg­ret i Drags­vik om hur man som röd fånge verk­li­gen kan gö­ra en in­sats. Rai­lo den äld­re grun­dar ett apo­tek i läg­ret och för ka­ta­log över döds­of­fer och döds­or­sa­ker, kun­skap som till slut lan­dar i rät­ta hän­der och bi­drar till att all­män­he­ten får kän­ne­dom om de vid­ri­ga för­hål­lan­de­na i läg­ret. Se­na­re bi­drar han till att byg­ga upp lan­det bland an­nat som riks­dags­le­da­mot och bi­trä­dan­de stads­di­rek­tör i Helsing­fors.

Fy­sisk te­a­ter

Som fö­re­ställ­ning lan­dar det he­la in­om den fy­sis­ka te­a­tern, dan­sen är stän­digt när­va­ran­de men helt un­der­ord­nad tex­ten. Dra­ma­tur­gin har ett fint flyt, och förs­ta sce­nen är strå­lan­de ge­nom­förd – man för­står ge­nast idén med roll­för­del­ning­en: al­la spe­lar al­la rol­ler, till ex­em­pel över­går rol­len som Pek­ka Rai­lo stän­digt från en per­son till en an­nan. Man kun­de tän­ka sig att det ur­vatt­nar rol­lens ka­rak­tär, men i stäl­let bi­drar det fak­tiskt till att gö­ra hu­vud­rol­len mång­skif­tan­de, spe­ci­ellt som den spe­las av bå­de män och kvin­nor.

Fly­tet fort­sät­ter och dra­ma­tur­gin är till största de­len lyc­kad. Emel­lanåt blir det li­te väl myc­ket text – det känns som om man skul­le be­hö­va me­ra luft kring tex­ten för att verk­li­gen ta till sig be­rät­tel­sen. Den ba­se­rar sig på Rai­los dag­boks­skild­ring, tex­ten är där­med kom­pri­me­rad och sak­lig, för­bluf­fan­de ob­jek­tiv i många par­ti­er. Emel­lanåt häng­er man sig åt att teck­na ka­ri­ka­ty­rer kryd­da­de med ut­stu­de­rat rö­rel­se­språk, spe­ci­ellt i frå­ga om do­mar­na. Tids­hop­pet i mit­ten känns ock­så aning­en ab­rupt. En­semb­len är ge­nom­gå­en­de jämn och ut­trycks­full i si­na pre­sta­tio­ner.

Nå­got jag tyc­ker fö­re­ställ­ning­en fång­ar spe­ci­ellt fint är apa­tin i fång­läg­ret, hur hung­ern när­mar sig fång­ar­na och får dem att ty­na bort i tyst­het. Så­da­na stäm­ning­ar är in­te dra­ma­tis­ka så det för­slår, här kom­mer verk­li­gen kom­bi­na­tio­nen av text och ly­risk rö­rel­se till sin rätt. Val­ko­is­ten van­ki­na ges i Lou­hi­sa­len till 20.10.

FOTO: ARI KAUPPILA

Tu­o­mo Rai­lo be­rät­tar en sann historia från in­bör­des­kri­get på ett be­rö­ran­de sätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.